Jag har svårt för människor som off the bat dömer ut science fiction- och fantasyfilmer eftersom ”de inte gillar genren”. Det gör mig irriterad. Upprörd. Ilsken. Får mig att vilja prygla någon med en soppslev. Dem, helst.
Det är så otroligt tydligt att personen som säger det är en person med djupt rotade fördomar, som vet något redan på förhand och är ovillig att ens fundera på att omvärdera. Att en film är Fantasy eller Science Fiction säger ju så otroligt lite om filmen.
Blade Runner, Star Wars, Space Balls, Transformers, Tidsresenärens Hustru och Spider-man är alla Sci-fi-filmer, men har utöver det väldigt lite gemensamt. På samma sätt är det svårt att bunta ihop Sagan om Ringen, Harry Potter, Mumien och Sjätte Sinnet. När någon säger att de ogillar hela genren blir jag därför väldigt kritisk.
Jag skulle inte ens vilja säga att varken Fantasy eller Science Fiction är genrer. Inte egentligen. Snarare inramningar. Både Star Wars och Sagan om Ringen är ju äventyrsfilmer. En utspelar sig i ett Sci-fi-universum och en i ett fantasy-universum. Men det säger inget om vilken typ av film de är, egentligen.
Drama ger en ganska tydlig bild av vad det är för film. Thriller och komedi också. Men en ”sci-fi” kan rymma all de genrerna. Folk som kategoriskt dömer ut sci-fi visar därför med all tänkvärd tydlighet att de inte ens gett det en chans. De lever med bilden av att sci-fi är rymdgubbar och strålpistoler och fantasy är trollkarlar vs drakar och har inget intresse av att omvärdera.
Töntar! Är allt jag har att säga om dem.
Jag ser det inte som genrer utan som teman. Teman som jag oavsett genre inte är intresserad av. Sci-fi idag är ju fortfarande rymdgubbar och strålpistoler, eller kanske mer än någonsin då begreppet har blivit att gå mer efter betydelsen rymdsaga.
Det tycker jag inte alls stämmer. Bara häromveckan såg jag Looper på bio. Snygg sci-fi utan varken rymdgubbar eller strålpistoler. Dessutom är ju typ alla superhjältefilmer sci-fi. Genren är så mycket större.
Bilden de flesta har är en relik från sjuttiotalet.
Jag tycker snarare att man saknar de här ”riktiga” sci-fi-filmerna som SpeLinnea beskriver. När såg man en film med strålpistoler senast egentligen?
Och när kommer filmen som ska knuffa ner Star Wars från tronen? När han väl hade chansen (Lucas, alltså) så tog han den ju inte – för att uttrycka det milt.
Jag har detta problem med mina föräldrar, som aldrig kommer förstå sig på ens en tiondel av mina referensramar då dem vägra se eller läsa något som ens kommer i närheten av sci-fi eller fantasy. Tråkigt för dem då jag har fått så mycket av dessa genres.