Jag spelar just nu Dead Island på Xbox, en välgjord förstapersonsskjutare fylld med galna ryssar, känslosamma kvinnor med Slitz-kroppar och handlingskraftiga sköna snubbar. Okej, vad är poängen tänker du, det låter väl som ett helt vanligt spel? Det är precis det som är min poäng. Mer om det strax.
Sammanfattningsvis kan man säga att vi tar väldigt mycket för givet och reagerar instinktivt när något inte stämmer överens med vad vi anser vara ”normalt”. Det är problematiskt inte bara för att det tenderar att straffa normbrytande beteende utan även för att vår uppfattning om vad som är normalt ofta helt enkelt inte stämmer särskilt väl överens med verkligheten, särskilt inom populärkulturen.
Dead Island till Xbox är tyvärr representativt för hur, ursäkta uttrycket, bedrövligt det kan bli när man har ett gigantiskt utvecklingsteam men ingen som förhåller sig kritiskt till normer. Jag nöjer mig med att ta upp ett par dem som reproduceras i spelet. Männen är genomgående handlingskraftiga medan kvinnorna är knäckta, hysteriska eller galna. Eller en kombination. Männen har realistiska kroppar medan kvinnorna är stöpta i samma Barbie-mall och iklädda minimala baddräkter. Samtliga relationer i spelet är heterosexuella. Personer med mörkare hudfärg presenteras genomgående som antingen aggressiva eller lydiga tjänare. Alla rika turister är vita. Den asiatiska karaktären är fåordig och späd men behärskar livsfarliga kampsportsmanövrar.
Det hela blir en enda lång uppvisning i stereotyper. Varför är det här ett problem? För att de normer som reproduceras i populärkulturen påverkar vårt beteende och vår uppfattning om hur värden fungerar. Vi får veta att män är aktiva, kvinnor är omhändertagande och så vidare. En aktuell diskussion som rör normer är den kring kvinnliga nördar där väldigt många instinktivt känner att en nörd är en man och inte en kvinna. Om en kvinna påstår sig vara nörd måste hon vara en bluff eller så måste hon åtminstone aktivt bevisa att hon är äkta. Ett annat exempel: tänk själv på ordet ”bögig”. Vad kom du att tänka på? Varifrån tror du att du har fått de associationerna? Hur många homosexuella män känner du personligen och i vilken utsträckning uppvisar de personerna de egenskaper du förknippade med ordet ”bögig”?
Spel har ett stort ansvar här. Varför är nästan alla aktiva personer i spelet män? Varför valde man att framställa alla som har rysk brytning som galna? Hur tänkte man när man beslutade att det ska vara så många straighta par i spelet? Det här är inte en oviktig detalj, populärkulturen är ett fönster mot den verkliga världen och påverkar vad vi anser vara normalt och onormalt.
Och nej, det är ingen ursäkt att det finns en tuff kvinna en bit in i spelet. Varför kan inte lika gärna alla tuffingar vara kvinnor för att låta den första tuffa mannen dyka upp i akt tre?
Övningar för den intresserade
Jag har tagit skärmdumpar på alla personer man stöter på i första huset i Dead Island, män till vänster, kvinnor till höger. Ställ dig följande frågor:
- Skildras män eller kvinnor?
- Är det någon skillnad i hur mycket kläder männen och kvinnorna har på sig?
- Är det någon skillnad i hur realistiska kroppar männen och kvinnorna har?
- Jämför männen och kvinnorna, vilka skildras som starka och vilka skildras som i beroendeställning?
- Vilka sexuella läggningar skildras?
- Är det någon skillnad på hur vita och icke-vita skildras?
- Vilka åldrar är representerade?
- Vilka funktionsnedsättningar finns representerade?
- Hur ser det ut i andra spel du spelar?
Text av Mattias Lejbrink
 |
Mattias granskar på bloggen www.enormkritik.se hur väl spel, böcker och serier utmanar normer. Syftet är att uppmana till en dialog kring normer i samhället i allmänhet och nördkulturen i synnerhet. Om du vill hänga med i inläggen, följ honom på Twitter @MattiasLejbrink. Hans egna favoritspel är Skyrim, Farenheit och Silent Hill. |
Jag tycker att dina normer är dåliga och jag ställer mig mycket kritisk till dem. Fram för mer normkritik mot normkritiken!
Tack för den enkla och väldigt tydliga beskrivningen av normer. Vi behöver mer sånt. Det är alltid tacksamt när någon skriver de här inläggen där det så tydligt läggs fram vad författaren tycker är problemet, ofta ser vi annars folk som – säkerligen med all rätt – slänger ord som sexistisk, manschauvinistisk, rasistisk etc., vilket skapar onödigt negativ respons från dem som inte har reflekterat över saken. Tack också för länken till din egen blogg, som verkar intressant.
Det är intressant det du skriver, även om jag inte har spelat just Dead Island själv så släpps det även iår spel som lever upp till normen att kvinnor ska vara svaga och tafatta så länge männen räddar dagen(läs: Max Payne 3). Detta verkar tyvärr vara standard för spel som har runt 6-12 timmars underhållning där valet är att antingen utmana normen och skapa något som speglar dagens samhälle bättre, eller ta den lata vägen och skapa karaktärer som har gjorts om och om igen i tusentals versioner för att det lär inbringa mer inkomst för utvecklarna.
Om man vill få spel som utmanar normen känns det som att man måste ta sig an ett episkt RPG-spel där de utvecklar karaktärer på ett naturligt sätt. Ett spel som ständigt utmanar normer och är kritisk mot mycket i dagens samhälle är Persona 4, ett spel som tar 70-80 timmar att varva men man får träffa på karaktärer som speglar samhället bättre än något annat spel hittills har lyckats med enligt mig. När man kan få deras tänk även in i 6-12 timmars spelen har vi kommit en lång väg, dock är det nog väldigt långt dit innan vi får se det tyvärr.
Denna text får mej återigen att fundera över varför sociologi inte är ett obligatoriskt ämne i skolan. (Men så lär man ut fysik som helt ignorerar de framsteg som gjorts de senaste hundra åren med… suck) Oavsett vilket, bra och läsvärd text. Precis som NuYu kommer jag läsa mer på din blogg. Jag kan även tipsa om Borderlands 2 som, kanske lite förvånansvärt, gör riktigt intressanta saker med gamla trötta normer.
Sen vill jag bara kort lägga in att det måste kännas som en balansgång för utvecklarna som är medvetna om detta, att dels få innehållet realistiskt vilket innebär att hålla sig till normerna, men samtidigt ifrågasätta dom. För mycket åt något håll och det blir inte bra. Detta håller dock bara för berättelser som ska skildra verkligheten. Och även i dom fallen så finns det ju extremt många undantag för alla normer även i vår egen historia som man bör uppmärksamma.
Det vore mycket roligare om spelutvecklare designade karaktärerna först och därefter singlade slant om huruvida den ska vara en man eller en kvinna.
Bra och intressant inlägg! Jag kikade även på din blogg, gillade det jag läste och la in den i min RSS-läsare. 🙂
Hej, tack alla! 🙂 Jag har förståelse för att spelutvecklare som arbetar under tight deadline och har hårda vinstkrav på sig faller tillbaka på stereotyper för att inte riskera något. Men jag tror att det är en kortsiktig strategi – spelare vill även ha nyskapande spel. Förhoppningsvis kan vi få till en förändring i små steg. Jag ska verkligen testa både Persona och Borderlands!
Nämen, hoj, vad överraskad jag blir över att den fumligt formulerade ”kritiken” (med världens fetaste citationstecken) kommer från en rasist. Hej Joachim Larsson, du har inte lust att suga på ett avgasrör eller så?