Jag är ingen simulatorfantast. Det kan jag inte säga med gott samvete. Jag är generellt så dålig på att göra praktiska saker i verkligheten att det bara vore ytterligare plågsamt att återuppleva det virtuellt. Men med det sagt kan jag förstå charmen. Förstå lockelsen med extrem realism. För det mesta, i alla fall. Viss realism, i vissa spel, får mig däremot att svälla upp till en stor, grön ilskeapa och vilt skrikande slita strandstolar och tanter i småbitar.
Varför i helvete blir min karaktär andfådd när hen sprintar? Varför finns den funktionen i något spel över huvud taget? Den där irriterande lilla begränsningen som gör att min sprints avbryts så att jag måste trycka sprint igen. Och då såklart bara kunna sprinta några få meter varefter jag antingen måste vänta på återhämtning eller jucka mig fram i tvåmetersetapper.
Men det kanske bara är jag som är dum i huvudet. Ni kanske alla älskar att brottas med virtuell andnöd. Om det är så, lämna en kommentar och berätta varför jag har helt jävla fel. Eller håll med mig, för den delen. Det är nästan bättre.
Det bror ju på i vilka spel detta sker, samt i vilken utsträckning och hur det är implementerat. Kan ju vara så att det är våldsamt påtagligt eller bara kasst gjort och då tror jag inte någon gillar det. Men om det är ett subtilt inlägg eller faktiskt har en funktion i spelet (ramar och regelverk kan ju vara ett spels grundpelare trots allt) kan jag inte se något fel med det.
Det handlar inte i det aktuella fallet om att tycka rätt eller tycka fel, utan det handlar om olika infallsvinklar på vad liknande funktioner faktiskt innebär gameplay-mässigt. Om vi har två karaktärer, en som har denna andnödsfunktion och en som simulerar Usain Bolt kan vi säkert konstatera en sak. Den senare lär springa mycket mer.
Detta skapar två distinkta spelstilar redan från start och det behöver inte vara något negativt, men det behöver inte heller vara det designern varit ute efter heller. Det är inte ovanligt att man lägger in olika begränsningar för spelaren just för att uppmuntra ett visst beteende. Att många spel utmålar sig som realistiska, eller åtminstone försöker ge sken av att vara det är långt ifrån detsamma som att de försöker vara simulatorer.
PS: Och vad har Spike med det hela att göra!?
Med tanke på att jag vet att du (Linus) just nu härjar med Black Ops II så är jag villig att hålla med dig 🙂
Det finns spel där andnöd faktiskt fyller en funktion. Personligen gillade jag att Alan Wake inte kunde springa hur långt som helst, hur snabbt som helst. Själva poängen med det spelet var ju att uppleva den klaustrofobiska stämningen i skogen, skräcken när de mörka, yxbeväpnade skuggorna närmade sig. Att man inte bara kunna vända sig om och sprinta från dem gjorde spelet så mycket mer skrämmande.
Så det beror på gameplay och syfte.
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om att Nathan Drake snubblar, tar stöd i väggen och så vidare i Uncharted-spelen. Det jag vet är att det är fruktansvärt snyggt, att jag blir vansinnigt irriterad och att jag ständigt tänker på att jag känner mig duktigare på att spela när det är Marcus Fenix jag styr istället. Men realistiskt och snyggt är det ju…
Snubblandet i Super Smash Bros! 😀
Helt ärligt trodde jag det var fel på min joystick när jag spelade Halo 4 och Chaster Mief blev trött efter bara några sekunder. Det är när realism överdrivs och trycks upp i spelarens ansikte för att man ska tycka ”oh shit realistiskt” som vi får -50% hälsa pga fall damage från 2 meters höjd. Bullshit.
Det är ju bra när det uppfyller en gameplayfunktion i ett spel. Så man inte bara kan spamma mega power kick 1000ggr om liksom. Egentligen är det bara en form av cooldown ju? Fast visst kan man bli RIKTIGT förbannad i t.ex Dead Island när man ska springa över halva kartan för ett quest, så springer man, blir trött, väntar, springer igen, väntar. jag tycker funktionen ska vara där för realismen men den måste göras så den inte fittar ur spelet som i dead island. visst har man försökt lösa det med att det står zombies precis överallt (oftast) så man hinner inte springa slut på staminamätaren.
kort sagt: som spärr och som cooldowneffekt: helt ok.
springa 10s, vänta 4s på mätaren, repeat: pissigt.
Och rent grafiskt har jag inga problem med det heller: när Drake ställer sig och huffar och puffar efter att ha sprungit en stund är ju bara coolt och bidrar till ”realismen”. så många animationer som möjligt FTW!
Ärligt talat tycker jag nog att få skärmen täckt av sylt när jag tar skada är mer irriterande.
Kanske har det med sammanhang att göra, men jag har aldrig spelat ett spel där jag tyckt att det känts motiverat och intressant. Med reservation då för att jag faktiskt aldrig spelat nämnda Alan Wake.
Jag tror Shotgun Facelift har mycket rätt i det han säger. Det som stör mig absolut mest är när man står inför transportsträckor och måste idiotjucka sig framåt.
Och bilden på Spike är för att han ju är helt slutkörd, precis som min klene karaktär i CoD:BlOps efter sju meters halvsnabb jogg.