Det Àr alltid svÄrt att pÄ förhand avgöra hur ett nytt spelÄr kommer se ut för mig, dÄ det oftast Àr överraskningarna som formar mina spelÄr. Men jag tÀnkte presentera de tio titlarna som jag ser fram emot allra mest Är 2013, alldeles efter att jag först drar ett par titlar som inte har officiella releasedatum men som jag hoppas slÀpps i Är:

Professor Layton Vs. Ace Attorney
Det hĂ€r spelet skulle vara vĂ€ldigt högt upp pĂ„ listan, om jag visste att det skulle nĂ„ mig. Men Ă€n sĂ„ lĂ€nge Ă€r det inte ens klart om det kommer slĂ€ppas utanför Japan, och dĂ€rför hĂ„ller jag hĂ„rt i förhoppningarnas tyglar. Ärligt talat blir jag Ă€ndĂ„ aningen förvĂ„nad om en hybrid mellan tvĂ„ sĂ„ framgĂ„ngsrika bĂ€rbara serier inte nĂ„r Europas marker, och om inte spelet nĂ„r oss under Ă„rets gĂ„ng sĂ„ hoppas jag Ă€ndĂ„ att en utannonsering av ett europeiskt releasedatum gör det. Jag vill se Hershel Layton och Phoenix Wright tillsammans!

Lightning Returns: Final Fantasy XIII
Ännu ett spel som inte platsar pĂ„ listan eftersom det inte Ă€r sĂ€kert att det kommer slĂ€ppas 2013. Eftersom FFXIII-2 slĂ€pptes förra Ă„ret Ă€r risken stor att vi inte kommer fĂ„ se Lightning Returns förrĂ€n nĂ€sta Ă„r, men jag hoppas. SĂ„ varför hoppas jag nĂ€r jag redan blivit brĂ€nd av bĂ„de FFXIII och FFXII-2? För att FXIII-2 gjorde mycket rĂ€tt, och en stor del av det som fattades det spelet var Lightning. Serah och killen jag inte ens minns namnet pĂ„ kan inte lyfta ett helt spel sjĂ€lva, men det kan Lightning. Om man bara ger henne huvudrollen, slĂ€nger in musiken och karaktĂ€rerna frĂ„n första spelet samt striderna och vĂ€rlden frĂ„n andra spelet: Perfekt!

Bravely Default: Flying Fairy
Bravely Default fick mig pÄ fall direkt. Jag saknar den gamla skolans JRPG, och Bravely Default verkar vara spelet för alla som hÄller med mig. OmgÄngsbaserade strider i fantasymiljö med luftskepp, jobbklasser, kristaller, och en visuell design att dö för. Det hÀr Àr nog det enda bra Tetsuya Nomura gjort sedan FFVII, och det Àr tydligt att spelet lÄnar art design frÄn FFXII. Det skadar inte heller att jag fÄr starka FFIX-vibbar, och att kvinnan i trailern pÄminner mig om Garnet. Bravely Default: Flying Fairy kan bli 2013 Ärs bÀsta JRPG. Om det nÄr Europa, det vill sÀga.

Och sÄ de tio spelen som kommer slÀppas i Är, och som jag ser mest fram emot:

10. DmC: Devil May Cry

Det stod mellan DmC och Metal Gear Solid: Revengeance om tiondeplatsen, men eftersom jag redan spelat en rejÀl del av DmC har Dante ett försprÄng. Jag Àr inte ett fan av serien, och jag Àr inte ett fan av genren. DÀrför Àr det kanske trÄkigt för fans av Devil May Cry att höra att jag verkligen gillar de elva kapitlen jag spelat av DmC. Kanske innebÀr det att spelet Àr fördummat. DÄ mÄste jag bara sÀga att jag inte gillar det för att det pÄ nÄgot vis skulle vara enkelt. TvÀrtom, jag mÄste ignorera över hÀlften av allt djup för att inte tappa bort mig. Jag inser snart att det inte Àr meningen att alla uppdateringar och moves ska anvÀndas, utan att de bara finns dÀr för den som vill anpassa sin spelstil Ät det hÄllet. DmC Àr enligt mig en perfekt balans mellan strömlinjeformad lÀttillgÀnglighet och bestraffande svÄrt djup.

09. Bioshock Infinite

Jag gillade inte Bioshock, och tröttade pÄ det efter bara 4-5 timmar. Det kÀndes inte bra att skjuta, miljöerna saknade variation, fienderna kÀndes fantasilösa och utseendet hade den dÀr plastigt glÀnsande kÀnslan som jag hatar med Unrealmotorn. Det var mörkt, dystert och klaustrofobiskt och inte mycket mer. Men nÀr Bioshock Infinite visar upp öppna, ljusa omrÄden med solsken, gröna trÀd och blÄ himmel kan jag inte lÄta bli att bli hoppfull. SÄ hÀr vill jag att spel ska se ut! Jag gillar Àven att karaktÀrerna fÄtt lite med karikatyrisk design. Just nu kÀnns det som att Bioshock Infinite kan bli det nÀrmsta vi kommer Half-Life 3.

08. Tomb Raider

Fram tills nu har jag haft noll intresse av Tomb Raider och Lara Croft, bortsett frÄn det fullkomligt fantastiska co-opspelet Lara Croft and the Guardian of Light som slÀpptes 2010 (spela det genast med en vÀn om du inte redan gjort det!) Men nÀr man gör spelet till ett Àventyrsspel i stÀllet för ett actionspel blir jag genast intresserad. SÄ lÀnge som jag inte placeras bakom brösthöga vÀggar för att sitta och skjuta mot horder av fiender i flera minuter som i Uncharted, kan Tomb Raider mycket vÀl bli en av Ärets bÀsta spelupplevelser. LÄt mig smyga med pilbÄge, utforska naturen och uppleva interaktiva set-pieces med sÄ lite skjutande som möjligt.

07. The Cave

Jag gillar problemlösning i spel. Mycket. Det kÀnns som att The Cave kommer leverera Ärets bÀsta problemlösning 2013. Det pÄminner en hel del om Trine 2, Àven om det inte alls Àr lika vackert. Men till skillnad frÄn Trine 2 hoppas jag att The Cave inte kommer förstöras av flytigt svÀvande tyngdlös fysik i ett spel som bygger pÄ fysikpussel. Det Àr sÀllan som Double Fine levererar dÄliga spel, sÄ jag litar pÄ att The Cave kommer bli vad jag hoppades att Trine 2 skulle vara. Ett sidoscrollat problemlösarspel i 2,5D.

06. Pikmin 3

Ja, vad finns det att sĂ€ga? Nintendo mĂ„ vara bra pĂ„ att mjölka spelserier utan att döda dem, men Pikmin har man av nĂ„gon anledning inte rört spenarna pĂ„ under nĂ€stan ett helt decennium. Jag blir lite förvirrad av att man tydligen inte anvĂ€nder plattan för att spela Pikmin 3, och det kĂ€nns inte riktigt lika hett att styra med en gammal rutten wiimote. Å andra sidan kanske det finns nĂ„got fiffigt co-oplĂ€ge. Hur som helst förvĂ€ntar jag mig utsökt HD-grafik, dĂ€r Nintendos fantastiska kĂ€nsla för design möter 1080p och vi fĂ„r smaka pĂ„ vad konsolen gĂ„r för rent prestandamĂ€ssigt. Jag förvĂ€ntar mig Ă€ven charm, utforskarglĂ€dje och smĂ„trevlig problemlösning. Jag Ă€r lite orolig för att tidsbegrĂ€nsning ska pĂ„verka spelet negativt eftersom man tydligen tar mer frĂ„n ettan Ă€n tvĂ„an, men det Ă„terstĂ„r att se.

05. Rayman Legends

De flesta som spelat Rayman Origins verkar vara överens om att det Ă€r ett awesome spel. Och visst, det Ă€r ju rĂ€tt sĂ„ bra. Men allra mest kĂ€nde jag bara ”meh”. Jag tyckte inte bandesignen flöt, allt var lite rörigt och jag ville ha fler nya spelmoment. Men nĂ€r jag spelade demot till Rayman Legends verkade det som att utvecklarna lĂ€rt sig av föregĂ„ngaren och den hĂ€r gĂ„ngen gjort allt rĂ€tt. Rayman Legends verkar ha flytet, fokus och variationen jag saknade i Rayman Origins. Plus att co-oplĂ€get verkar vara hur skoj som helst, och jag vet inte om jag vill spela med platta eller vanligt kontroll!

04. Ni No Kuni

Om Svampriket gjorde en gemensam lista över spelen vi alla sÄg fram emot mest under 2013, dÄ skulle Ni No Kuni med stor sannolikhet knipa förstaplaceringen. Jag Àr ett fan av bÄde Level-5 och Studio Ghibli, sÄ ett spel dÀr de tvÄ möts Àr ett perfekt samarbete. Jag har fullt förtroende för bÄda parterna, och vet att en sagolik upplevelse kommer levereras. Ni No Kuni kommer förmodligen inte fÄ mig att köpa en PS3, men det Àr ett spel som jag inte tÀnker missa bara för att jag inte Àger konsolen. Allt prat om att det Àr JRPG-genrens sista stora hopp struntar jag totalt i, dÄ jag tycker det Àr rent skitsnack och inte tycker spelet behöver axla det ansvaret. Ni No Kuni ska bara vara fullkomligt underbart sagomys.

03. Pokémon X & Y

En sen inhoppare pĂ„ listan, och hamnar trots det vĂ€ldigt högt upp. Ända sedan jag sĂ„g PokĂ©mon Stadium och PokĂ©mon Snap pĂ„ Nintendo 64 har jag vĂ€ntat pĂ„ ett PokĂ©monspel med riktig 3D-grafik och riktiga attackanimationer. PokĂ©mon X & Y verkar leverera det jag lĂ€ngtat efter i 15 Ă„r! NĂ€r PokĂ©mon Black & White 2 slĂ€pptes trodde jag det skulle ta lĂ„ng tid innan vi fick se seriens riktiga debut pĂ„ 3DS, dĂ€rför Ă€r det hĂ€r en extra trevlig överraskning. I slutet av det hĂ€r Ă„ret Ă€r det jag som utforskar en hel fĂ€rgsprakande 3D-vĂ€rld med tredimensionella och animerade fickmonster! SĂ„ jag har vĂ€ntat!

02. Bit.Trip Runner 2

Hur mycket jag Àn Àlskade Bit.Trip Runner lyckades jag aldrig klara den dÀr allra sista banan. Jag fick nog, helt enkelt. Mitt tÄlamod höll inte. NÄgon gÄng dÄ jag tvingades börja om frÄn början för den Ättioelfte gÄngen brast det, och jag gav upp. Nu verkar det som att uppföljaren inte bara Àr mycket mer visuellt imponerande, utan att Gaijin Games Àven tonat ner pÄ den löjligt bestraffande svÄrgihetsnivÄn. Att börja om frÄn början för ett enda misstag Àr okej nÀr början bara Àr 20 sekunder bort, som i Super Meat Boy. Men nÀr jag mÄste spela om ett par minuter börjar jag lÀngta efter checkpoints. Eller hÀlsomÀtare. FÄr man bara till balansen mellan utmaning och spelglÀdje kan Bit.Trip Runner 2 bli Ärets bÀsta spel.

01. Animal Crossing: New Leaf

NÀr jag listade mina tio favoritspel till Nintendo DS var det Animal Crossing som knep förstaplatsen. Det Àr med andra ord inte sÄ konstigt att det Àr det kommande Animal Crossing till 3DS som toppar den hÀr listan. Jag har redan nu bestÀmt att Àven om Svampriket kommer fÄ ett recensionsexemplar sÄ kommer jag köpa spelet digitalt bara för att ha det i min 3DS hela tiden oavsett vad. Min sambo har Àven bestÀmt sig för att köpa en 3DS XL sÄ att vi slipper dela pÄ samma konsol. För det kommer aldrig nÄgonsin att fungera. NÀr Animal Crossing nÄdde Wii var jag allt annat Àn sugen. För det första var det inte sÄ lÀnge sedan jag slutade spela föregÄngaren, och för det andra kÀnns Animal Crossing som ett bÀrbart spel. LÀngtan efter att fÄ se Tom Nook och börja forma min tillvaro i den nya byn Àr olidlig. Det Àr svÄrt att förklara varför jag Àlskar Animal Crossing sÄ mycket, men det ska hÀnda nÄgot stort om det hÀr inte blir Ärets bÀsta spel för mig.

Hur ser din hypelista ut? Vad har jag missat?