Det är alltid svårt att på förhand avgöra hur ett nytt spelår kommer se ut för mig, då det oftast är överraskningarna som formar mina spelår. Men jag tänkte presentera de tio titlarna som jag ser fram emot allra mest år 2013, alldeles efter att jag först drar ett par titlar som inte har officiella releasedatum men som jag hoppas släpps i år:

Professor Layton Vs. Ace Attorney
Det här spelet skulle vara väldigt högt upp på listan, om jag visste att det skulle nå mig. Men än så länge är det inte ens klart om det kommer släppas utanför Japan, och därför håller jag hårt i förhoppningarnas tyglar. Ärligt talat blir jag ändå aningen förvånad om en hybrid mellan två så framgångsrika bärbara serier inte når Europas marker, och om inte spelet når oss under årets gång så hoppas jag ändå att en utannonsering av ett europeiskt releasedatum gör det. Jag vill se Hershel Layton och Phoenix Wright tillsammans!

Lightning Returns: Final Fantasy XIII
Ännu ett spel som inte platsar på listan eftersom det inte är säkert att det kommer släppas 2013. Eftersom FFXIII-2 släpptes förra året är risken stor att vi inte kommer få se Lightning Returns förrän nästa år, men jag hoppas. Så varför hoppas jag när jag redan blivit bränd av både FFXIII och FFXII-2? För att FXIII-2 gjorde mycket rätt, och en stor del av det som fattades det spelet var Lightning. Serah och killen jag inte ens minns namnet på kan inte lyfta ett helt spel själva, men det kan Lightning. Om man bara ger henne huvudrollen, slänger in musiken och karaktärerna från första spelet samt striderna och världen från andra spelet: Perfekt!

Bravely Default: Flying Fairy
Bravely Default fick mig på fall direkt. Jag saknar den gamla skolans JRPG, och Bravely Default verkar vara spelet för alla som håller med mig. Omgångsbaserade strider i fantasymiljö med luftskepp, jobbklasser, kristaller, och en visuell design att dö för. Det här är nog det enda bra Tetsuya Nomura gjort sedan FFVII, och det är tydligt att spelet lånar art design från FFXII. Det skadar inte heller att jag får starka FFIX-vibbar, och att kvinnan i trailern påminner mig om Garnet. Bravely Default: Flying Fairy kan bli 2013 års bästa JRPG. Om det når Europa, det vill säga.

Och så de tio spelen som kommer släppas i år, och som jag ser mest fram emot:

10. DmC: Devil May Cry

Det stod mellan DmC och Metal Gear Solid: Revengeance om tiondeplatsen, men eftersom jag redan spelat en rejäl del av DmC har Dante ett försprång. Jag är inte ett fan av serien, och jag är inte ett fan av genren. Därför är det kanske tråkigt för fans av Devil May Cry att höra att jag verkligen gillar de elva kapitlen jag spelat av DmC. Kanske innebär det att spelet är fördummat. Då måste jag bara säga att jag inte gillar det för att det på något vis skulle vara enkelt. Tvärtom, jag måste ignorera över hälften av allt djup för att inte tappa bort mig. Jag inser snart att det inte är meningen att alla uppdateringar och moves ska användas, utan att de bara finns där för den som vill anpassa sin spelstil åt det hållet. DmC är enligt mig en perfekt balans mellan strömlinjeformad lättillgänglighet och bestraffande svårt djup.

09. Bioshock Infinite

Jag gillade inte Bioshock, och tröttade på det efter bara 4-5 timmar. Det kändes inte bra att skjuta, miljöerna saknade variation, fienderna kändes fantasilösa och utseendet hade den där plastigt glänsande känslan som jag hatar med Unrealmotorn. Det var mörkt, dystert och klaustrofobiskt och inte mycket mer. Men när Bioshock Infinite visar upp öppna, ljusa områden med solsken, gröna träd och blå himmel kan jag inte låta bli att bli hoppfull. Så här vill jag att spel ska se ut! Jag gillar även att karaktärerna fått lite med karikatyrisk design. Just nu känns det som att Bioshock Infinite kan bli det närmsta vi kommer Half-Life 3.

08. Tomb Raider

Fram tills nu har jag haft noll intresse av Tomb Raider och Lara Croft, bortsett från det fullkomligt fantastiska co-opspelet Lara Croft and the Guardian of Light som släpptes 2010 (spela det genast med en vän om du inte redan gjort det!) Men när man gör spelet till ett äventyrsspel i stället för ett actionspel blir jag genast intresserad. Så länge som jag inte placeras bakom brösthöga väggar för att sitta och skjuta mot horder av fiender i flera minuter som i Uncharted, kan Tomb Raider mycket väl bli en av årets bästa spelupplevelser. Låt mig smyga med pilbåge, utforska naturen och uppleva interaktiva set-pieces med så lite skjutande som möjligt.

07. The Cave

Jag gillar problemlösning i spel. Mycket. Det känns som att The Cave kommer leverera årets bästa problemlösning 2013. Det påminner en hel del om Trine 2, även om det inte alls är lika vackert. Men till skillnad från Trine 2 hoppas jag att The Cave inte kommer förstöras av flytigt svävande tyngdlös fysik i ett spel som bygger på fysikpussel. Det är sällan som Double Fine levererar dåliga spel, så jag litar på att The Cave kommer bli vad jag hoppades att Trine 2 skulle vara. Ett sidoscrollat problemlösarspel i 2,5D.

06. Pikmin 3

Ja, vad finns det att säga? Nintendo må vara bra på att mjölka spelserier utan att döda dem, men Pikmin har man av någon anledning inte rört spenarna på under nästan ett helt decennium. Jag blir lite förvirrad av att man tydligen inte använder plattan för att spela Pikmin 3, och det känns inte riktigt lika hett att styra med en gammal rutten wiimote. Å andra sidan kanske det finns något fiffigt co-opläge. Hur som helst förväntar jag mig utsökt HD-grafik, där Nintendos fantastiska känsla för design möter 1080p och vi får smaka på vad konsolen går för rent prestandamässigt. Jag förväntar mig även charm, utforskarglädje och småtrevlig problemlösning. Jag är lite orolig för att tidsbegränsning ska påverka spelet negativt eftersom man tydligen tar mer från ettan än tvåan, men det återstår att se.

05. Rayman Legends

De flesta som spelat Rayman Origins verkar vara överens om att det är ett awesome spel. Och visst, det är ju rätt så bra. Men allra mest kände jag bara ”meh”. Jag tyckte inte bandesignen flöt, allt var lite rörigt och jag ville ha fler nya spelmoment. Men när jag spelade demot till Rayman Legends verkade det som att utvecklarna lärt sig av föregångaren och den här gången gjort allt rätt. Rayman Legends verkar ha flytet, fokus och variationen jag saknade i Rayman Origins. Plus att co-opläget verkar vara hur skoj som helst, och jag vet inte om jag vill spela med platta eller vanligt kontroll!

04. Ni No Kuni

Om Svampriket gjorde en gemensam lista över spelen vi alla såg fram emot mest under 2013, då skulle Ni No Kuni med stor sannolikhet knipa förstaplaceringen. Jag är ett fan av både Level-5 och Studio Ghibli, så ett spel där de två möts är ett perfekt samarbete. Jag har fullt förtroende för båda parterna, och vet att en sagolik upplevelse kommer levereras. Ni No Kuni kommer förmodligen inte få mig att köpa en PS3, men det är ett spel som jag inte tänker missa bara för att jag inte äger konsolen. Allt prat om att det är JRPG-genrens sista stora hopp struntar jag totalt i, då jag tycker det är rent skitsnack och inte tycker spelet behöver axla det ansvaret. Ni No Kuni ska bara vara fullkomligt underbart sagomys.

03. Pokémon X & Y

En sen inhoppare på listan, och hamnar trots det väldigt högt upp. Ända sedan jag såg Pokémon Stadium och Pokémon Snap på Nintendo 64 har jag väntat på ett Pokémonspel med riktig 3D-grafik och riktiga attackanimationer. Pokémon X & Y verkar leverera det jag längtat efter i 15 år! När Pokémon Black & White 2 släpptes trodde jag det skulle ta lång tid innan vi fick se seriens riktiga debut på 3DS, därför är det här en extra trevlig överraskning. I slutet av det här året är det jag som utforskar en hel färgsprakande 3D-värld med tredimensionella och animerade fickmonster! Så jag har väntat!

02. Bit.Trip Runner 2

Hur mycket jag än älskade Bit.Trip Runner lyckades jag aldrig klara den där allra sista banan. Jag fick nog, helt enkelt. Mitt tålamod höll inte. Någon gång då jag tvingades börja om från början för den åttioelfte gången brast det, och jag gav upp. Nu verkar det som att uppföljaren inte bara är mycket mer visuellt imponerande, utan att Gaijin Games även tonat ner på den löjligt bestraffande svårgihetsnivån. Att börja om från början för ett enda misstag är okej när början bara är 20 sekunder bort, som i Super Meat Boy. Men när jag måste spela om ett par minuter börjar jag längta efter checkpoints. Eller hälsomätare. Får man bara till balansen mellan utmaning och spelglädje kan Bit.Trip Runner 2 bli årets bästa spel.

01. Animal Crossing: New Leaf

När jag listade mina tio favoritspel till Nintendo DS var det Animal Crossing som knep förstaplatsen. Det är med andra ord inte så konstigt att det är det kommande Animal Crossing till 3DS som toppar den här listan. Jag har redan nu bestämt att även om Svampriket kommer få ett recensionsexemplar så kommer jag köpa spelet digitalt bara för att ha det i min 3DS hela tiden oavsett vad. Min sambo har även bestämt sig för att köpa en 3DS XL så att vi slipper dela på samma konsol. För det kommer aldrig någonsin att fungera. När Animal Crossing nådde Wii var jag allt annat än sugen. För det första var det inte så länge sedan jag slutade spela föregångaren, och för det andra känns Animal Crossing som ett bärbart spel. Längtan efter att få se Tom Nook och börja forma min tillvaro i den nya byn är olidlig. Det är svårt att förklara varför jag älskar Animal Crossing så mycket, men det ska hända något stort om det här inte blir årets bästa spel för mig.

Hur ser din hypelista ut? Vad har jag missat?