Nu står det klart. Jag och många fler trodde på Mathew Vaughn men det visade sig tillslut vara JJ Abrams som får uppdraget att regissera Star Wars VII. Jag hade förvisso stora förhoppningar på Vaughn, men jag är långt från besviken. Raka motsatsen faktiskt, jag har gillat det mesta JJ haft ett finger med i och det ska bli osannolikt spännande att se vad han kan göra i en galax långt borta.

Som regissör har JJ faktiskt gjort förvånansvärt lite. Han har dock skrivit och producerat desto mer, och jag tänkte dra upp tre personliga favoriter som också visar varför han är ett bra val i regissörsstolen;

Star Trek

Givetvis är det här de första tankarna landar. Star Wars och Star Trek har jämförts sedan dinosaurierna gick på jorden och troligtvis kommer det fortsätta tills vi faktiskt beger oss ut på expeditioner i rymden. Jag gillade verkligen filmen och detta trots att jag rent konkret är så långt ifrån en ”trekkie” man kan komma. Det var en storslagen, svinsnygg och spännande film trots min totala brist på förkunskaper. Jag ställer mig dock frågande till om samma visuella stil skulle fungera i en saga likt Star Wars? Den djupa färgtonen och ”lens flares” är en sak, men en skakig kamera kan väldigt enkelt störa mer än tillföra. Samtidigt vet vi inte alls vilken typ av film Star Wars VII avser att bli, så det är självklart svårt att säga om stilen skulle passa eller inte.

Lost

Nu regisserade inte JJ vidare mycket i sin dundersuccé till tv-serie. Men han skrev desto mer, och det är den viktigaste poängen i denna positionering; JJ Abrams förmåga att leka med mystiska och nästan rysliga teman. Första gången jag såg Star Wars fanns det en typ av mörk underton bakom den lättillgängliga äventyrsfilmen. Känslan är givetvis mest påtaglig i ”Empire Strikes Back” men jag tycker den alltid är närvarande i originaltrilogin. Samma sak med mystiken, ovisheten som både plågar och eggar tittaren. Givetvis är det enklare att överstegsfinta en tv-tittare än en biobesökare, men jag hoppas ändå att de nya Star Wars-filmerna får ta med den där otäcka, obekanta och mystiska känslan. För det var verkligen något som saknades i den senare trilogin.

Mission: Impossible 3

En gång i tiden har jag kallat M:I-3 för världens bästa actionfilm. Jag är inte bered att backa upp påståendet idag men den skulle med lätthet komma in på en topp 10-lista. För mig är det ju min husdarling Philip Seymor-Hoffman som stjäl showen i denna film (även om Tom Cruise också springer väldigt, väldigt fort) men filmen som helhet är också ihopsatt väldigt pricksäkert. Tempot är makalöst bra och alla hektiska actionscener som skulle känts urlöjliga i vanliga fall känns i M:I-3 som verklighetsförankrade solklarheter. Min förhoppning är givetvis att JJ använder sig av samma pricksäkra, temposkiftande regissörsstil i hans nya uppdrag. Givetvis är det viktigt att bibehålla sago-känslan i en Star Wars-film men jag tror ingen kommer gnälla om man plockar ner alla flaxandes, hoppandes Jedis på jorden en aning.

Lägger man ihop dessa tre produktioner så får man en summa som är väldigt nära vad jag ville ha från Star Wars-franschesens nya regissör. Jag är därmed ännu mer taggad och 2015 kan inte komma snart nog. När första teaser-trailern släpps kommer jag troligtvis kissa ner mig.

Vad tror ni om JJ Abrams och Star Wars VII?