Jag hade nyss en diskussion angående tonårsrebeller och deras musiksmak, och hur det fanns många artister av det slaget på topplistorna under slutet av 90-talet och början av 00-talet. Artister som gav långfingret till kameran i sina musikvideos och som 16-åriga arga småkillar från den vita förorten tyckte var awesome. Kid Rock. Limp Bizkit. Eminem. Linkin Park. RATM. Bloodhound Gang. Marilyn Manson. Men vet dagens kids ens vem Fred Durst är?
Jag försökte komma på 2013 års versioner av den här typen av artister. Men såvitt jag kan se är topplistorna fyllda av harmlös musik som ingen om ens någon förälder kommer förbjuda i sitt hem. Maroon 5, Bruno Mars, Katy Perry, Justin Bieber och Taylor Swift. Inget ont om artister som föräldrar till 16-åringar gillar, såna fanns back in the days också. Och jag gillar Sugar Ray. Men till och med No Doubt känns mer rebelledgy än Rihanna.
Så vem har tagit över den upproriska facklan på topplistorna? Eller är en Eminem som närmar sig 40 det enda som finns kvar av det i huvudströmmen? Inte ens rapparna är farliga längre. Jag vill inte leva i en värld där skitstöveln Chris Brown är musikindustrins bad boy. Han är inte ens kul. Fy fan.
Lady Gaga, tänker jag spontant.
Säger som Samson, Lady Gaga. Men också post hardcore-band som Bring me the horizon och andra som är riiiiiiiiiktigt stora bland kidsen! Helt slutsålda jättekonserter med en jävla massa arga 16-åringar.
Jag har alltid sett Lady Gaga som mer av en gayikon, men visst hon kan nog räknas som kontroversiell artist. Även om hon inte har samma målgrupp som artisterna jag nämnde.
Sluta hitta på band, Niklas.
För det första1 Gillar du Sugar Ray? Du upphör aldrig att förvåna!
För det andra! Jag tror att det är ”töntigt” att vara en badboy/girl för tillfället, därför lyser de med sin frånvaro.
Det finns ju också akter som Tokio Hotell som inte direkt är små heller.
Grejen är väl främst att rock n roll och dess livsstil slutade vara coolt på 90-talet då hip hop och rnb och trance/dance tog över som ungdomskultur. Jag tror du hittar långfirngrarna istället bland Avicii och annat sånt skit.
Den viktigaste frågan är istället: Hur ska man kunna egga en revoluition med klubbmusik och västkusthiphop? Kan itne tänka mig ngt töntigare.