Ibland tar vi ut svängarna lite extra mycket. I söndagens avsnitt av Skitsnack ska vi prata om böcker – ni vet sån där text som är tryckta på grå-gula papper och bundna ihop, uppställda på dammiga hyllor som ingen bryr sig om längre. Skämt åsido. Vi har alla läst i alla fall någon bok som vi fortfarande minns och de är just dessa böcker vi ska prata om i veckans Skitsnack – de böcker som berört.
Till avsnittet kommer vi plocka in Emelie Aspenfelt igen, som besökte oss i S02E02. Hon studerar ju som bekant till bibliotekarie och avsnittet blir, förutom ett Skitsnack-avsnitt, också en del av ett skolprojekt för henne.
Vi vill givetvis också knyta in er i avsnittet så frågorna blir lika enkla som raka; Vilka böcker har berört er? Vem har ni som favoritförfattare? Läser ni lika mycket som ni borde? Lämna era kommentarer här i inlägget eller maila dem till skitsnack@svampriket.se
“A mind needs books as a sword needs a whetstone, if it is to keep its edge.”
― George R.R. Martin
Jag vet ju vilken bok som tvärsäkert kommer nämnas av Samson.
Nada. För jag läser inte böcker. Tyvärr.. Men ni kan gärna komma med tips på deckare och fantasy som man måste läsa.
Blir min första skitsnackskommentar men har ju kommenterat Retroresan en del. Läser ca 15-25 minuter bok varje kväll innan jag somnar och är allt som oftast thriller/deckare som gäller. Min favoritförfattare i den genren är Michael Conelly, Jo Nesbo och Paret Lars Kepler just nu.
Den bokserien jag läst allra mest utav, ca 14 böcker skulle jag tro, är Lee Childs böcker om den pensionerade militärpolisen Jack Reacher. Visst, den är väldigt heteronormativ men det skiter jag fullständigt i, böcker ska inte delas in och kritiseras i sådana fack enligt mig.
Tycker personligen fler borde läsa mer, försöker få tjejen att läsa men utan vidare resultat hitills, ett par minuter innan man somnar har ju alla.
Kommer bli ett intressant avsnitt att lyssna på!
Oj, menar att man ska få skriva vad för böcker man vill, inte att böcker ska vara immuna mot kritik.
Jag har börjat läsa mer det senaste året än jag gjort på länge. Lite en biverkning av att ha tid över efter att ha blivit arbetslös igen sedan min säsongsanställning var över för några månader sedan. Ett av mina mål är att själv skriva en bok, men jag har inte riktigt kommit nån vart med det projektet och fokuserar på att skriva lite på min nystartade blogg istället. Men eftersom att jag gillar att läsa allt möjligt så letade jag upp ett par bra böcker för författare, däribland Save the Cat Trikes Back av Blake Snyder och 45 Master Characters av Victoria Lynn Schmidt. Båda böckerna är nog mer inriktade på manusförfattande, men dom tar upp berättelsestrukturer och hur man skriver bra karaktärer som går lika bra att applicera på bokskrivande.
Vetenskap och fakta är ett annat ämne som fascinerar en smått korkad person som mig. Michio Kakus bok, Physics of the Impossible är fylld av förbluffande insikter i hur makalöst märkligt vårt universum beter sej. För mer meningslös men fortfarande lika förbluffande fakta kan jag rekommendera Book of General Ignorance baserat på det brittiska TV programmet QI. Alla dessa böcker är på engelska ska påpekas, men det är inget problem för min del. Man får ett mycket bredare utbud av böcker att välja mellan på engelska. Jag köper hellre än lånar böcker och jag är väldigt glad att vi har välsorterade butiker som säljer böcker på engelska med.
Så mycket skönlitteratur blir det dock inte, men den bästa bok jag har läst läste jag nyligen. John Greens senaste bok, Förr Eller Senare Exploderar Jag, är helt fantastisk. Boken handlar om en cancer sjuk tjej som träffar en kille, deras relation och familjer. Vill inte säga för mycket men den är väldigt välskriven, full av känslor och känns väldigt modern. Den går att rekommendera till vem som helst (förutom dom som bara läser böcker med stormtroopers i då kanske…) men om ni inte litar på mej så kan jag ju nämna att boken utsåg som förra årets bästa bok av New York Times.
Ser fram emot avsnittet och hoppas på bra rekommendationer från er och alla andra lyssnare. Skitbra jobb med Skitsnack podden med, riktigt stark säsong och jag gillar hur varierade ämnen ni har tagit upp!
1984 av George Orwell är alltid aktuell, en bok jag skulle rekommendera alla och som jag ofta tänker på. Annars tycker jag det är intressant att läsa klassiker från sitt eget lands författare. Inte för att vara nationalistisk utan för att det är intressanta inblickar i vår egen kultur. Dvärgen, Doktor Glas, Röde Orm, Ett öga rött, Nässlorna blomma och När man skjuter arbetare är bra exempel på riktigt bra böcker.
Hej på er!
Den författare som berört mig mest på senare år är kanadensaren Steven Erikson. En i mina kretsar relativt okänd författare. Genren han håller sig till är fantasy, och bokserien jag pratar om heter ”The Malazan book of the Fallen.” och är ett epos innehållande tio böcker a 800-900 sidor styck. Tunga som fasen, visst, men OJ VAD VÄRT DET ÄR!
Om jag får ta i lite från tårna så skulle jag vilja påstå att Erikson med den här serien ritar om riktlinjerna på vad som gör bra fantasy. Mörka, gritty teman a la George RR Martin(Game of Thrones mfl) blandas med traditionell ”High fantasy” och drabbar samman i en enastående blandning som inte lämnar en oberörd. Under seriens gång får vi följa många karaktärer och deras öden i det millitära och expansiva Malazan-imperiet. Att försöka förklara handlingen är galenskap, då den är för stor och för komplex för mig att skriva här. Jag råder istället ALLA med intresse av fantasy att läsa detta. Har man tid, plöj de tre första böckerna(Gardens of the Moon, Deadhouse Gates och Memories of Ice), är man inte fast då, skit i resten. Finns mer att skriva, men jag vet inte hur jag ska lägga fram det. Nåja.
En annan rekommendation är Justin Cronin och hans två böcker The Passage och The Twelve. Lågmält, sakligt och skrämmande kan man sammanfatta kanske. Fans av Walking Dead kommer säkerligen uppskatta dessa böcker. Gott så.
Neil Gaiman behöver ingen presentation kanske? Inte läst allt av karln, men böckerna Anansi Boys, American Gods och Graveyard Book är alla roliga och bra.
En annan favorit är Jim Butcher, som med sina böcker om den Chicago-baserade trollkarlen Harry Dresden går från klarhet till klarhet. Butcher är författaren som fick mig intresserad av urban fantasy. De första tre-fyra böckerna är dock ganska…grabbiga, typ, men har man överseende med detta så är Harry grymt charmig och böckerna går fort att läsa.
Äh, va fan, kan ju nämna Robin Hobbs böcker om lönnmördaren FitzChivalry Farseer också. Kanonböcker.
Kul med böcker!
Nu blir det förutsägbart, men det kan inte hjälpas.
Någon i studiotrion kommer med all säkerhet ta upp de fem böckerna i Liftarens guide till galaxen-serien av Douglas Adams (nej, den sjätte boken, Eoin Colfers ”… And Another Thing”, räknas inte i det här fallet).
Douglas Adams humor är avundsvärt fenomenal, oerhört inflytelserik och direkt livräddande. När det känns tungt i livet så kan jag alltid tänka tillbaka på episoden med Zaphod Beeblebrox och maskinen som visar hur stort HELA UNIVERSUM är, och vips så har jag bra perspektiv på min egen existens igen.
”Sofies värld” av Jostein Gaarder måste nämnas också. Boken är en genomgång av den västerländska filosofins historia, med en skönlitterär ramhandling som börjar med att den tituläre Sofie får brev med filosofiska frågor från en okänd avsändare.
Att läsa Sofies värld under mellanstadiet var som att plötsligt upptäcka att det går att tänka, och att livet kan betraktas på fler sätt än det egna. Jättebra bränsle för en osäker individ som behövde distansiera sig intellektuellt från jämnåriga klasskamrater (som enbart verkade bry sig om obetydliga materiella problem).
Glöm förresten inte bort att hylla bibliotek i allmänhet. Världens bästa idé.
Jag läser inte så ofta böcker men när jag hittar en bra bok så brukar jag läsa klart den ganska fort. Jag gillar Stephen King och tycker att den bästa boken han har skrivit är Pet Sematary.
Jag antar att det är lättare att bli hänförd av böcker och annan kultur när man är ung och det är nog därför jag blev så tagen av boken Sofies värld när jag var 11 -12ish. De sista kapitlen var helt mindblowing. Blev väl inte direkt berörd känslomässigt utan snarare intellektuellt (dvs så intellektuellt utmanad som man kan bli som preteen). Mycket av min fascination för filosofi kan man spåra tillbaka till Sofies värld. Skulle för mitt liv aldrig läsa om boken idag för den håller förmodligen inte måttet för någon över 20 år utan man gör nog bäst i att läsa wikipedia-artiklar eller typ kurslitteratur.
Cryptonomicon av Neal Stephenson är också en bok som jag blev berörd av och som gjort att jag dragit på mig en ohälsosam idolisering av Alan Turing. Ångrar att jag inte läste den under gymnasiet så jag hade fattat hur coolt matte är och kanske ansträngt mig under lektionerna.
Min favoritförfattare är absolut Neil Gaiman som jag hittade nångång i tomheten som infann sig när man insåg att Harry Potter-sagan faktiskt var slut. American Gods var den första boken jag läste av honom och är än idag min favoritbok och därför jag ser så sjukt mycket fram emot HBO-serien som ska komma efter jag har sett vad de har gjort med GoT och sett hans manusförfattande för Doctor Who.
Som liten parvel var man ju en riktig läslus som slukade det ena skönlitterära verket efter det andra. Men på äldre dagar har spelen, serietidningarna och filmen knuffat böckerna åt sidan, och när man läser dem (och det görs fortfarande, i allra högsta grad!) så blir det mer facklitteratur och biografier än skönlitterärt.
Jag är en sån där kuf faktiskt har EN favoritfilm, ETT favoritband och EN favoritbok, och de har varit samma i mer än tio år nu. Så bästa boken, som jag verkligen kan rekommendera till precis alla, är ”Kavalier och Clays fantastiska äventyr” av Michael Chabon. Man följer två judiska kusiner i USA under fyrtiotalet, i periferin brinner det andra världskriget och i staterna så börjar superhjälteserierna vinna mark, och Kavalier och Clay börjar tillsammans utforska detta nya medium. Ja, ni hör ju själva, hur bra låter det inte?
När det kommer till favoritförfattare så har det tagit tid att inse, men herr Pratchett är helt enkelt mannen för mig. Det känns inte helt accepterat (i mindre kunniga kretsar…) men ju äldre jag blir desto mer inser jag att han är så mycket mer än en crazy-rolig gubbe som skriver om drakar och trollkarlar. I själva verket är ju det här satir över vårt samhälle och historia, under en tunn fantasy-slöja. Det finns djupt humanistiska, sympatiska och ädla värderingar i Terrys böcker.
Ovanpå detta är det även otroligt roligt och välskrivet. Så Hornby, Coupland, Adams och ett helt knippe andra gubbar får ursäkta, men det är fasen Terry Pratchett som dominerar på mitt nattduksbord.
Tack för mig och lycka till med avsnittet! Puss!
Den författare som jag läst mest av och som jag längtar efter mer är
Clive Barker. Han skriver mest om skräck, våld, sex och diverse kroppsvätskor. Skulle jag rekommendera någon bok så skulle det vara ”the great and secret show” och uppföljaren ”Everville”. Barker var ju med och gjorde ett spel (egentligen två men vi kan glömma det andra) men det första ”Clive Barker’s the Undying” var riktigt bra. Berättelsen osade Lovecraft lång väg. Och det är en annan författare som har haft påverkan på mig: Howard Phillips Lovecraft. Älskar hans korta berättlser speciellt ”Pickman’s model” och hela Cthulu myten. Här kan jag också nämna ett spel som inspirerades av hans mythos; ”Call of Cthulu Prisoner of Ice” Det var ett peka och klicka spel av Infogrames.
Sedan kan jag ju nämna Douglas Addams med hela Liftar sviten. Den läste jag både i bokform och serieform och tittade även på den där tv-serien från 80-talet. Ja den boken har så många sköna citat; ”hängde där som tegelstenar inte ska göra” (parafras).
Men en av mina första författare som jag läste var Stephen King. Det var nog han som ledde mig till Barker och HP Lovecraft. Och där var det nog boken ”Pestens tid” som påverkade mig mest.
Jag kan nog sammanfatta att jag efter att ha läst en bok gärna vill se en visuell framställning av den samma. Speciellt hoppades jag på en bra version av Harry Potter när jag hade läst färdigt de böckerna men blev alltid besviken. Game of thrones har iallafall varit ok.
Peace out
/ERic
När jag var yngre klassades jag som ”läslus” och jag läste konstant; det var ett av mina störa intressen. Nu har mina högskolestudier dödat läslusten, i princip alla böcker jag konsumerar är kurslitteratur och min fritid vill jag lägga på annat än att läsa.
Jag vill egentligen läsa mer, men saknar motivation och pepp att göra det. Min bokhylla har en på tok för stor hög av halvt genomlästa böcker samt nya böcker jag inte ens öppnat; dessa är en konstant källa till dålig samvete.
Min absoluta favoritförfattare är Tamora Pierce, framförallt hennes böcker i ”lejoninnans sång”-serien. Jag fann dessa av en slump när jag gick i högstadiet föll direkt. Helt fantastiska fantasyböcker med magi, riddare och en talande katt(finns det något som är mer fantastiskt än magiska katter?).
Nu är jag är 22 år uppskattar jag fortfarande böckerna och kan se dem från andra perspektiv och uppfatta nyanser som mitt 13åriga jag missade; till exempel hur vilken fantastisk kvinnlig förebild huvudpersonen är och hur hon bryter mot normer, går sin egen väg och vägrar att leva efter vad andra förväntar sig av henne.
Jag har svårt att sätta fingret på exakt vad det är som berör mig med böckerna, jag vet bara att jag fortfarande förtrollas av dem.
Jag har alltid älskat fantasy och det finns en hel del otroligt bra i den genren som jag skulle kunna nämna. Självklart älskar ju jag, som typ alla andra även böcker som 1984, Brave new world och Liftarens Guide till galaxen.
Jag skulle vilja höra era tankar om översättningar. Själv växte man ju upp med Sagan om Ringen och Liftarens guide på svenska men JÄVLAR vad dem båda serierna öppnades upp för mig när jag var smart nog att läsa igenom dem på originalspråk.
Det finns dock en bok som jag läst sönder och samman, en bok där jag är inne på mitt tredje exemplar då jag sliter ut den och det är Gud och Staten av Mikhail Bakunin. Som är ett verk jag skulle rekommendera alla att läsa då han för fram en hel del extremt intressanta och vettiga tankar.
Charles Bukowski böckerna får ni se till att läsa då dom är oerhört direkta och med en sällsynt hård realism. Böckerna är dessutom oerhört komiska att läsa med den mörkaste humorn du kan få. Dennis Lehanes Patient 67(shutter island) och ett land i gryning är också riktigt bra böcker.
En av dom sämre böckerna jag har läst är Och världen skälvde av Ayn Rand! Ett 1200 sidor lång hyllning till människor som inte finns och en brutal hyllning till den mest brutala kapitalismen som finns. Boken är fan läskigare än en Hp lovecraft bok. Jag måste ändå säga att den var fascinerande att läsa.
1984 glömde jag, alla måste läsa.
En gång i tiden läste jag väldigt mycket. Det gör jag väl i och för sig fortfarande, men i princip aldrig skönlitterärt. Tyvärr. Jag vill säga att det är för att jag inte har tid, men det handlar snarare om att jag inte tar tid. Men! Jag har läst och jag har favoriter som hänger kvar.
Det är svårt att välja en bok av Erlend Loe över de andra, men det får väl nästan bli Naiv. Super. som är den mest erkända. Han sätt att skriva är kanske det som påverkat mitt eget skönlitterära skrivande mest av allt. Hans böcker handlar om personer som på ett sätt aldrig blivit vuxna och inte riktigt förstår världen och har ett väldigt naivt språk. Och så är de, såklart, helt jävla fantastiskt roliga.
The Diamond Age or A Young Lady’s Illustrated Primer är den bästa Scifi-boken jag någonsin läst (med brasklappen att jag inte läst särskilt mycket scifi). Författaren Neal Stephenson har ett ibland galet högtravande språk och när jag försökte läsa den i åttonde klass slutade med att jag fick ge upp. Men något år senare försökte jag igen och jag har älskat den ända sedan dess. En väldigt intressant framtidsskildring som antagligen blir min största inspirationskälla om jag ger mig på att skriva scifi.
Jag läste och tyckte om Fågeln som vrider upp världen, men ogillade slutet. Jag har svårt för böcker/filmer/whatever som bygger upp en massa mysterier och sen inte kommer med en tillfredsställande förklaring. Därför hängde jag inte på den stora Murakamivåg som svepte över landet. Men! Jag var tvungen att skaffa boken Hard boiled wonderland and the end of the world pga awesome namn. Och jag blev inte besviken. En väldigt märklig bok som till hälften är scifi och till hälften fantasy men som binder ihop allt på ett riktigt bra sätt. En på många sätt vacker bok som innehåller det som gjorde Fågeln som vrider upp världen bra, men inte det som gjorde den dålig.
Jag gör som ni och tar tre böcker som berört mig mest tar böckerna i ordning som jag läste dem först Sagan om Ringen mest för att min mor brukade läsa dem för oss när jag och min bror var mindre och har ju själv läst alla böcker från silmarillion till konungens Återkomst och det lede till att jag började läsa fantasy. Andra boken liksom många andra har jag med liftarens guide till galaxen. Tredje var en bok som jag läste för en uppgift till skolan och boken var Döda Själar av Nikolaj Gogol som jag anser är en av dem bästa böckerna som skrivits och det utvecklade mitt intresse för lite svårare och djupare böcker.
Annars riktigt bra böcker Den vidunderliga Kärlekens Historia av Carl Johan Wahlgren, Dvärgen av Per Lagerkvist, Doktor Glas av Hjalmar Bergman, Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov, samt Alla familjer är psykotiska och Hej Nostradamus av Douglas Coupland.
Mitt läsande började med Bamse och Kalle Anka, med enstaka bokinslag av Blytons ungdomsböcker. Brukade gå till min moster som hade jättemånga KA-pockets. När hon en dag tyckte jqg skulle läsa en bok, som tog lite längre tid istället, Sagan om Ringen.
Jag vart därefter tagen av fantasy. Läste det mesta av Tolkien, vidare med Terry Brooks, Eddings, m.fl. Sen ville man ha något annat än high fantasy dvs klassisk fantasy. Hitade Robin Hobb. Men sen tynade det hela ut lite. Tid lades på andra saker och ens skämshög bland böcker är lika stor som skämshögeb för spel.
Song of ice and fire har återväckt fantasy läsandet med sin speciella charm och oförutsägbarhet (Martin är ju känd att döda sina karaktärer efter att ha byggt upp deras lore under många kapitel).
Har annars testat på Milleniumtrilogin som var mycket bättre än jag hade väntat mig. Jan Guillos historieböcker är kul och ibland även Hamilton böckerna. Jens Lapidus gangstertrilogi eller quadrilogi som det väl eg. Är.
Som någon skrev längre upp. Lyft Biblioteken och tänk på hur grymt det hade varit om en motsvarande sak hade funnits för tvspel (finns för nyare men tänker främst på klassiker som kostar skjortan).