Guilty Pleasure, enligt Wikipedia;
”A guilty pleasure is something one enjoys and considers pleasurable despite feeling guilt for enjoying it. The ’guilt’ involved is sometimes simply fear of others discovering one’s lowbrow or otherwise embarrassing tastes, such as campy styles of entertainment. Fashion, video games, music,films, and junk food can be examples of guilty pleasures.”
Till nästa avsnitt av Skitsnack vill vi veta om det finns något som ni tycker om att göra, se på eller lyssna till, som ni samtidigt skäms lite för. Guilty Pleasure är ett fenomen som vi finner ytterst intressant och vi vill såklart också väva in era åsikter och tankar i vår diskussion.
Så var inte blyga – dela med er. Lyssnar du fortfarande på Aquas första platta? Eller dricker du fortfarande trögflytande Oboy till frokostmackan? Eller tycker du kanske att Twiligt-filmerna är bättre än Sagan om Ringen-filmerna? Eller är du en som inte bryr dig vidare mycket och bara tycker om det du tycker om? Vi vill veta från alla er! Lämna en kommentar i detta inlägg eller maila oss på skitsnack@svampriket.se.
Vi kommer spela in veckans avsnitt lite tidigare än vanligt, så vi behöver era kommentarer innan Onsdag kl.19:00 om vi ska hinna få in dem i avsnittet.
Hoppas nacken inte värker allt för mycket efter allt headbangande. Ta hand om er!
Tror inte jag har några direkta guilty pleasures. Inte nu för tiden iallafall.
Förr (högstadiet t.ex.) skämdes jag för en massa. Då man skulle vara ”cool” och inte kunde spela spel som Pokémon eller kolla på tecknat. Det gjorde jag ändå och blev retad för det. Men när jag blivit äldre har jag slutat bry mig och bara kör på det jag gillar och ogillar utan att skämmas alls.
Men jag kanske har missat något jag skäms för, men inte vad jag kan komma på just nu.
Splatter och hjärndöda action rullar är nått j!ag älskar, så one tree hill är nog min guilty
Guilty Pleasure antyder ju att man är lite skamsen över att gilla det, och jag skulle aldrig skämmas över något jag gillar. Däremot gillar jag ett par saker trots att jag kan erkänna att det inte är så bra. Jag gillar till exempel Twilight. Delvis för att det är så dåligt att det blir bra, som när ett dussin vältränade killar med bara överkroppar springer omkring. Men sen tycker jag det på riktigt är ganska awesome när det blir vampyrkrig, och enorma jättevargar deltar. Ett annat guilty pleasure är väl att jag är alldeles för tolerant när det kommer till billig sexualisering som uppenbar fanservice, så länge det görs i en älskvärd japansk tongue-in-cheek animestil i spel jag gillar. Då har jag alldeles för mycket överseende för vad jag egentligen borde tycka är skitfånigt.
Ååh har så många hemska tv-program att grotta ner mig i!
Jag gillar de flesta skapa-program, för de är inte skit per se, utan har bara inslag av dokusåpa i sig. Hit hör Project runway, Masterchef och liknande program där man tävlar i kreativitet och talang.
Sen är alla dokumentärserier fantastiska att förkovra sig i. Hit hör Unga mödrar, Extreme Couponing, 16 and pregnant. Därtill ”vanliga” skitdokumentärer a la ”hjälp min pudel är mina stödhjul” och liknande.
Jag håller med Trazh en del: det var värre förr då man skulle passa in och inte vara en tönt. När man blir äldre så blir det svårare att skämmas för saker. Men visst, jag har guilty pleasures som folk ser ned på mig för. De två som slår mig främst är TV-serierelaterade. Dagssåpan Sunset Beach sändes i runt 750 avsnitt och jag följde varende ett av dem slaviskt – faktum är att jag har alla utom typ 1½ avsnitt inspelade på VHS. Det var något som jag fick pikar för då jag var yngre.
Sedan har vi TV-serien för barn, Hannah Montana, som jag sett igenom varje avsnitt på också (och ja, jag har spelat igenom TV-spelet och lyssnat på musiken också). Det sistnämnda är det närmsta jag kommer guilty pleasure som jag skäms för, eftersom jag inte lika stolt deklarerar att jag sett det. Men för Skitsnack kan jag göra ett undantag! 😉 Det är inte så jag ser en superhög kvalité som andra missar, det är bara skönt att glo på. Där andra kollar på 2½ män kollar jag på Hannah Montana istället. Det är inget konstigare än så för mig. Slötittande helt enkelt. Måste jag skämmas för det?
Hmm, svårt eftersom jag inte skäms över vad jag tycker om längre. Dessutom; i dagens hippa kretsar så är det ju coolt att tycka om töntiga saker.
Eller…. hmm… sakerna kanske måste vara töntiga hela vägen för att bli ironiskt coola. Det finns säkert saker jag skulle skämmas för att tycka om – om jag gillade all musik som går på radio till exempel.
Jo – jag kanske har en förresten! Slipknot (och liknande band) är nog ganska mycket en guilty pleasure för mig numera. Speciellt efter Iowa och subliminal verses-plattan när de har blivit riktigt mesiga. Inte ens metallkidsen vågar säga att de gillat slipknot. Sen har jag växt ifrån tungmetall-estetiken överlag numera. Men musikaliskt gillar jag valda delar som fan!
Min guilty pleasure: Vissa metalband med en töntig image (Slipknot, Lamb of God, m.fl):
Guds lamm: https://www.youtube.com/watch?v=Nh2vPCRRRNA
Slipsknut: https://www.youtube.com/watch?v=MXlCFBluTMY
Jag har bara en Guilty Pleasure. En TV-serie som jag skäms över att jag gillar. Glee.
Ni pratade om Gilmore Girls i förra avsnittet. Och i början var det en guilty pleasure för mig skämdes lite över att se det men nu är jag stolt över att sett en av dem bästa tv-serierna. Jag bara älskar den serien har sett hela serien 3 gånger.
Jag har aldrig varit en sån som skäms över det jag gillar, men däremot var man ibland lite restriktiv med vad man berättar för folk. Många visste ju t.ex. att jag lekte med lego i högstadiet, men det var ju inte det första jag tog upp när jag dom snygga tjejerna eller dom tuffa killarna frågade vad man hade gjort i helgen…
Men nu i vuxen ålder har jag inga som helst problem med detta 🙂
Är nog inte först med att säga det, men guilty pleasure har tappat guilt-delen på senare år. Så länge man kan motivera den ”dåliga” smaken blir det på något vis coolt. Postironi, typ. Coolaste katten i stan är man om man blandar högt och lågt. Helst ska favoritfilmerna vara Citizen Kane, Det Sjunde Inseglet, Die Hard, Pretty Woman och Troll 2.
Men om jag ändå skulle peka ut mina guilty pleasures får det blir Justin Timberlakes Sexy Back och Adolphson & Falks Mer Jul, som jag över huvud taget inte kan värja mig från.
Konspirationsteorier av alla slag. Ett totalt slöseri med tid, men ack så underhållande. Ju knasigare, desto bättre.
Måste säga att jag är barnsligt förtjust i japanska tokusatsu TV-serier. Och för att inte gå in allt för långt på vad det är för den som inte vet, tänk Power Rangers fast hela den genren som japan har med poserande plastkostym hjältar som slåss mot frigolit monster. Jag är fullt medveten om att det är barnsligt, storyn på sin höjd är OK och att inte ens fighterna är så bra koreograferade… men det är ändå något där som intresserar mej. Inte så att jag är helt såld på tokusatsu, jag följer ingen serie för tillfället, men har tidigare kollat på fler än jag borde ha då mycket visade sig vara ren skit. Men likfan är jag där och kollar på designerna till dräkterna när en ny Kamen Rider serie snart ska ha premiär och kollar ibland på YouTube efter coola fighting montage. Men som sagt, genren är inte super intressant och har mer eller mindre kört fast i samma spår då det enda som byts ut i nya serier är ett ytligt visuellt tema. Med lite mer pengar och ett bra manus kunde det bli mycket bättre… men det är ändå barnprogram gjorda för att sälja merchandise det handlar om, så det är väl att önska för mycket.
Jag skulle dock ändå rekommendera Kamen Rider Kabuto eller Garo om någon frågar om där är nått värt att se.
Testar mitt nya nick. Älskar’t!
Till saken; jag har ett närmast perverst förhållande till QP-menyn på McDonalds. Detta är något som växt fram under de senaste två åren, då jag innan dess aldrig gillat burgarna utan istället tagit mcnuggets. Men nu när man är ”vuxen” så måste jag bara erkänna att jag älskar QP:n och allting med den.
Många av polarna i mitt fotbollslag bor vid ungefär samma område i göteborg, så således har donken vid ramberget varit ett naturligt vattenhål att samlas vid efter matcher. Har vi vunnit får man ta plusmeny, aldrig annars. Vattentätt system 😉 Förra året kom jag på mig själv att bli nästan euforisk vid varje vinst, då det ju innebar en plusmeny senare!
Jag vet att allt material och alla råvaror och så antagligen är bajs, och att brödet skulle överleva en atomvinter osv men jag kan inte hjälpa det; det ÄR SÅ JÄVLA GOTT! Det är lite som alkohol, man ångrar sig oftast efteråt 😉
Sköt om er och så ses vi kanske på retrospelsmässan!
PS. Om ni väljer att läsa detta, så skulle det betyda oerhört mycket för mig om Samson använde sin Janne Josefsson-röst 🙂 DS
varje söndagmorgon ser jag på pokemon innan jag går till jobbet, fast nu när jag är 27 behöver jag inte skämmas så som jag gjorde när jag såg det på högstatidet 🙂
Fan, missade deadlinen. Aja bara för sakens skull kan jag säga att min guilty pleasure var Seventh heaven. Förstår inte varför jag gillade att titta på det men det var något man såg på efter skolan på dagarna. Sjukt konservativa och kristna värderingar där det är bibelbältes amerikanism koncentrerad. Ändå gillade jag att titta på denna jobbigt krystade familj och de problem de mötte.