Häromdagen plockade jag fram Dead Rising igen. Jag gör det med jämna mellanrum, varje halvår ungefär. Plockar fram det, spelar en halvtimme, tänker att det är helt briljant, spelar ännu en halvtimme, hatar det med hela min odödliga själv, stänger av och rör det inte på sex månader.

Förlorad potential gör ont i min själ
Dead Rising hade en inte obetydlig del i mitt beslut att skaffa en Xbox 360. Spel-idén är så chockerande briljant att jag måste sätta mig ner med ett glas vatten och en solfjäder varje gång jag kommer att tänka på den. Ett varuhus fyllt med odöda och en myriard sätt att reducera dem till högar av infekterat kött. Personerna bakom spelet är genier. Jag älskar Dead Rising.

Jag hatar Dead Rising. Vad fan tänkte människorna som gjorde spelet? Tidsbegränsningar hela spelet igenom med ett sparsystem från helvetet gör Dead Rising omöjligt att njuta av. Och en miljon eskortuppdrag i ett spel baserat på horder av fiender? VAD TÄNKTE DE!?

Dåliga spel gör mig inget. Jag behöver inte spela dem. Det finns tillräckligt många bra spel ändå. Men jag klarar inte av dåliga spel baserade på briljanta idéer. Förlorad potential gör ont i min själ.

otis

Otis, du är min sämsta vän

Spel som Dead Rising är inte bara dåliga. De gör också att man får en enorm lust att spela ett spel som inte finns. Som att vilja äta en rätt ingen kommit på än eller höra en låt ingen skrivit. Eller att försöka klia på en amputerad arm, om man ska vara sjukt jävla melodramatisk.

Så om det finns någon spelutvecklare där ute som läser, snälla gör detta för mig. Skapa ett Dead Rising som inte suger. Jag hade varit för evigt tacksam.