Hur realistisk är egentligen bilden av Prinsessan som sitter i sitt torn och drömskt blickar ut över natthimlen, sjungandes om Prinsen hon väntar på, och är beroende av, för räddning? Hur lång tid tar det innan fångenskapen sargar henne, innan gråten tystnar och enbart ersätts av ett tillstånd av apati inför situationen? Vad gör hon för att dag efter dag försöka stävja sin ångest och hålla hoppet om räddning vid liv?

hope2Hope – Other Side of Adventure är ett gratisspel till mobil där sagan inte handlar om Prinsen som orädd ger sig in i strider mot monster, utan om Prinsessan som väntar på honom. 500 dollar loan. Spelet, som mer är en interaktiv berättelse, pågår under sex verkliga dagar, fem minuter i taget. Varje spelsession börjar med lite statistik över Prinsens framgångar, och sedan ett moment där du långsamt går runt i Prinsessans tornrum, gråter hjärtskärande, suckar djupt och lyssnar på hennes inre monolog. Det är helt fokuserat på hur hon tänker, känner och hur hon försöker överleva..

Hon är inte hjälten i berättelsen, hon är belöningen i eftertexterna
Du kan inte få henne att försöka fly. Hon är inte hjälten i berättelsen, hon är belöningen i eftertexterna, den generiska konventionen för idélöst historieberättande. Hon kan inte fly, för Prinsessan i Tornet flyr aldrig för egen maskin. Hon kan bara vänta. Hon är inte hjälten, men det är hennes historia, en som väldigt sällan berättas, åtminstone innan Sansa Stark blev ett namn alla kunde.

Det är en hemsk berättelse. Hennes rädsla, hennes maktlöshet är svår att vara med om. I början ville jag skaka telefonen, försöka få henne att forcera upp den där omöjligt stora dörren som hon hålls fången bakom. Någon dag in börjar jag notera förändringarna i rummet. Hur hon magrar. Hur väggarna har krympt närmre. Hur det är blod i sängen nu, där det inte fanns något blod natten innan.

Och nu, när det bara är en dag kvar, har jag panik över att Prinsen inte ska komma. Att hon ska sitta där för evigt.hope3Hope ger mig dåligt samvete över alla spel jag lagt ned, alla gånger jag inte orkat på grund av det där spelsegmentet som var för jobbigt, eller att jag inte fick EXP fort nog. Alla kvinnor som lämnats åt sitt öde för att jag varit helt ointresserad av protagonisternas generiska berättelser. För det är nämligen vad Prinsen är nära att göra. Dag tre får jag i spelets startmeny ett meddelande om att Prinsen var nära att ge upp, på grund av ett svårt plattformshopp och jag vill skrika åt honom att han inte vet något om att ha det svårt, att han åtminstone kan göra något, att han inte är helt utelämnad åt andra, som Prinsessan är.

Det sätter också fingret på exakt hur obehaglig den tillfångatagna kvinnan som pris i slutet av spel är. Till och med i sin egen historia är hon ett objekt för andra att kämpa om. Allt hon kan göra är att hålla hoppet vid liv, och sex dagar är en lång tid.