Svampriket kommer detta år inte behandla GOTY som vi gjort tidigare. Vi vill vänta till året är slut innan vi bestämmer oss för vad som var bäst, sämst eller skäggigast. Därför lägger vi istället fokus på våra Fredagslistor, där vi gemensamt skriver om 2013, fyra fredagar framöver.

I den andra listan fokuserar vi på de som förtjänar en stor facepalm, av en, annan eller flera anledningar. Damer, herrar och alla däremellan; här är ”Årets Fuck-ups”.

petterGamereactor lyckades ställa till med inte bara en utan två relativt tilltagna skandaler (ni kanske minns vårt svar till en av dem?) under året, men vi kände att en fick räcka på den här listan. Och då blev det såklart Bögbyrånbråket. Inför Pridefestivalen passade Pressbyrån på att byta namn på ett antal av sina butiker, till bland annat Bögbyrån. Något som stack i ögonen på Gamereactors chefredaktör Petter Hegevall, som skrev det följande på sin blogg:

”Mer uppmärksamhet åt Pride och Sveriges queer community? Räcker det inte med de 100% som de redan skriker till sig tack vare festivaler, parader, nationella kampanjer, kroniska mediavrål om diskriminering och annat? Jag har verkligen ingenting emot de som hellre vill gosa med partners av samma kön, men detta är ju bara så urbota larvigt att jag nästan storknar. Pressbyrån borde verkligen fundera på att byta ut sin PR-chef.”

Ett minst sagt problematiskt uttalande, inte minst från en person med en så stor läsarskara. Reaktionen lät såklart inte vänta på sig och kritikerna var många. Före detta GR-skribenter skrev att de var glada att inte längre vara en del av redaktionen och Twitter bubblade. Det hela gick så långt att Petter själv skaffade ett Twitter-konto för en dag där han vildsint slogs för sin heder mot alla de som kritiserade honom.

Det hela slutade med ett halvdant ursäktsinlägg där han berättade att han minsann kände en bög som inte tagit illa upp. Han avslutade med att be alla som blivit kränkta om ursäkt, men passade på att flika in att det mest berodde på att de inte hade tillräckligt med skinn på näsan.

Classy.

/Linus

lineDivider_1
tidigaSimCity lanserades med buller och bång. Några små röster hördes om DRM-skydd och sånt tjafs men vad bryr sig EA om det när det ska tjänas pengar? Men det där DRM-skyddet visade sig tvinga spelet att vara online, hela tiden, även när du spelar själv. Så vad händer när servrarna inte pallar trycket? Jo ingen kan spela spelet, förutom piraterna som plockat bort online-tvånget. Det här tvingade fram en fråga hos många recensenter; hur bedömer man ett spel man inte kommer in i?Spola fram bandet ett halvår och det är dags för årets potentiellt största spelsläpp, GTAV. Köpte du spelet samma dag det släpptes kunde du ta del av det på egen hand och en månad senare öppnade Rockstar portarna för online-delen av spelet. Under den månaden hade de flesta intresserade hunnit köpa spelet, klara kampanjen och byggt upp ett sug inför spel med andra. Rockstar hade jättefina datorer redo att ta emot alla spelare men de hade inte tänkt en grej, alla skulle ta sig igenom samma tutorial, samtidigt. Tydligen hade inte just tutorialen lastbalanserats för resultatet blev att knappt någon kom igenom nålsögat för att nå det vackra strulfria Los Santos på andra sidan.

Till sist var det dags för vår svenska stolthet, Battlefield 4. Krasher, strulande servrar, sparfiler som försvinner, halvfärdiga versioner som släpps till nextgen-konsoler. Katastrofen var total. Idag två månader efter release har DICE en publik lista över topprioriterade buggar och dess status, de har öppet sagt att de släpper all annan utveckling tills spelet fungerar som det ska, de har haft flera tillfällen med dubbel XP och de har gett bort gratis vapen. Det är ganska tydligt att det är EA som är boven här, spelet skulle ut till varje pris, eller så är det DICE som inte kan hålla deadlines. Hur man än vill se på det så släpptes spelet för tidigt.För att dra en billiknelse så är det som när folk sitter med sina sommardäck i december när snön kommer och blir helt tagna på sängen. För ingen kan ju tänka sig att det ska komma snö på vintern och ingen kan ju tro att nån vill spela ens spel på internet.

/Tobbe

lineDivider_1
blizzardMan kan tydligen komma undan med vilka uttalanden som helst, så länge man inte ska ger sig ut på valturné som presidentkandidat. När Nathan Grayson på Rock, Paper, Shotgun intervjuade spelregissören Dustin Browder från Blizzard uppstod en lätt obekväm stämning i slutet av intervjun. Varför? Grayson ägnade två frågor åt att ifrågasätta hur de stora online-spelen ofta låter sina kvinnliga karaktärer bli översexualiserade designmässigt. Samt att dessa karaktärer ofta stoppas in i ganska obehagliga sammanhang i spelens handling. Varpå Browder stoppar foten i munnen. Gång på gång på gång. Och när man inte tror han kan göra bort sig mer så trycker han in fossingen där en gång till. Vi väljer några citat:

”We’re not sending a message to anybody. We’re just making characters who look cool.”
”We’re not running for President.”
(återigen) ”We’re not sending a message. No one should look to our game for that.”

Vi hör dig, Browder, det du säger är att ni inte skickar ett budskap. Detta var så viktigt att det skulle påpekas två gånger. Du säger även att såvida man inte ska kandidera till president så kan man göra tämligen vad tusan man vill. Om inga andra spelföretag tar ansvar så tänker minsann inte ni göra det heller! När sen Grayson påpekar att själva poängen med dessa spel borde vara att alla ska kunna gå runt i dem och känna sig starka och coola utan att bli objektifierade, och borde inte alla få den chansen?
Då blir svaret:

”Uh-huh. Cool. Totally”.

Sen tar intervjutiden slut och Grayson ombeds att gå. Men innan ni i obalanserad och icke-rationell hysteri sliter av er era bh:ar (om än imaginära sådana) och ropar efter fackeltåg och tvångskastreringar, så måste vi ju faktiskt också ta upp ett citatet som räddar Bowder och Blizzard från skammens påle:

”But I’ll take the feedback. I think it’s very fair feedback.”

Där hör ni, de upprörda östrogensvallningarna i era kroppar är fullt rimliga, han sa ju så själv! Den kritik vi vill dela med av oss kommer han lyssna på, då den är så rimlig.
Så Blizzard visar vart jämställdhetsskåpet ska stå genom att klart och tydligt säga: ”Va, ska jag behöva ta ansvar för den här tunga grejen och bära den någonstans? Det verkar ju asjobbigt, så här gör vi istället: Jag tänker totalt strunta i det här gamla åbäket och var det står, men jag ger dig den fulla rätten att klaga på mitt agerande. Samtidigt som jag har den fulla rätten att låtsas som om jag bryr mig.”

/Anna

lineDivider_1
matrickRedan innan Microsoft ens hade dragit skynket från Xbox One började rykten florera så där som de gör på internet. Ord som ”always online” började cirkulera på sociala medier, och på Twitter började Microsoft-anställde Adam Orth försvara konceptet med en konsol som alltid måste vara uppkopplad. Det skulle onekligen vara intressant att vara en fluga på väggen hos Microsoft när man läste de otroligt starka reaktionerna på Orths kommentarer, men vad som än sades där och då slutade det med att Adam Orth fick sparken.Snabbspola till 21 maj.

Microsoft presenterar sin nya maskin, och ger den namnet Xbox One – ett namn som många redan kallar deras första konsol. Senare bestämmer sig många för att kalla konsolen Xbone, varpå talesmannen Major Nelson börjar gnälla över att det är respektlöst. Efter det förvirrande namnet fortsätter man med att fylla hälften av presskonferensen med saker som inte har något att göra med spel. Gamers lämnar utannonseringen till största del otillfredsställda och lite förvirrade.

Men det är mellan 21 maj och E3 som det verkligen går utför i ett rörigt PR-fiasko fullt av totalt olika budskap från olika högt uppsatta talesmän. Anställda som Major Nelson, Don Mattrick och Phil Harrison tävlar om vem som kan säga emot de andra mest, medan allmänheten nu är i fullt internetupplopp över konsolens always online DRM. I stället för att prata ihop sig under veckorna som leder upp till E3, är Microsoft uppenbarligen i fullt panikläge och hela Los Angeles-mässan handlar om kritisk skadekontroll medan Sony småskrattande delar ut små örfilar. Angry Joe säger i en intervju med Major Nelson att Microsoft kan dra tillbaka DRM-reglerna om de vill, varpå Major Nelson nästan hånfullt sätter Angry Joe på plats.

Microsoft kapitulerar till slut, och drar den 19:e juni (fem dagar efter Angry Joes intervju med Major Nelson) tillbaka DRM-reglerna. Internetuppkoppling var 24:e timme droppas helt, tillsammans med family sharing. Don ”spela Xbox 360 om det inte passar” Mattrick lämnar företaget, och sår slickas. Under tiden som följer fortsätter dock kritiken att hagla över saker som att Kinecttvånget och den höga prislappen trots den till synes svagare prestandan. I skrivande stund är konsolen lanserad, men i sämre utsträckning än Sonys PS4 då man av okänd anledning inte ens angivit ett lanseringsdatum för länder som Sverige. Rykten poppar upp om att den inte kommer hit förrän hösten 2014.

Den stora floppen här är inte DRM-reglerna, hårdvaran eller fokus på allt som inte är spel. Det här är saker som skulle kunna funka, och hade kunnat mottagits väl (nåja, bättre) om de presenterades med större finess. Nej, den stora floppen här är Microsofts otroliga förmåga att fucka upp sin PR så ofantligt. Urdålig messaging, urusel damage control och absolut noll konsekvens i informationen som nådde ut.

/Tommy

Vilka tycker ni ”fuckade up” mest under 2013?