Det stormar ute idag.
Orkanen Twitter uppstod för några timmar sedan då Moderaternas nya skolförslag presenterades. Fokus ligger på att man vill minska skolungdomars tv-spelande för att på så sätt höja skolresultatet. Moderaterna menar alltså att tv-spel är en grundläggande faktor till att elever runt om i landet inte klarar sina betyg.
Detta ser jag som en ren förolämpning till hela spelvärlden.
Låt mig förklara varför.
Sedan jag var 14 år gammal har jag lidit av psykisk ohälsa. Anorexia, ångest i alla dess former och självskadebeteende. Det är inget jag skäms för, snarare tvärtom, då jag lärt mig handskas med det, övervunnit det och försökt hjälpa andra som råkat ut för samma sak. Under delar av denna period, som fortfarande pågår, har tv-spel varit min tillflyktsort. Något jag kan fly till, som ger mig glädje och gör att jag kan glömma bort den brutala verkligheten om så bara för ett kort ögonblick. Där jag kan vara hjälten, rädda världen och bekämpa monsterna som även figurerat i min hjärna.
En stund att andas.
Det har varit jobbigt. Mer än jobbigt. Jag lyckades gå ut grundskolan genom att läsa grundämnen på sjukhuset och kom sedan in på gymnasiet där jag tog studenten 2010. Idag håller jag på att skriva min C-uppsats efter en lång uppförsbacke fylld med ångest och motgångar.
Men jag är här, jag lever.
Jag är knappast ensam. I orkanen Twitter har det kommit fram flera modiga människor som berättat om deras motgångar och att tv-spel inte figurerat som en dålig distraktion, snarare tvärtom. Så egentligen handlar det inte om tv-spel överhuvudtaget. Det har bara blivit en syndabock för något helt annat, nämligen det bristande engagemanget från föräldrarna kombinerat med mindre satsningar på skolan och lärare som går in i väggen.
Mitt år som lärarvikarie bevisade det jag redan visste. Skolan är splittrad och undervisningen är långt ifrån modern. Man kan slänga in hur många iPads som helst i ett klassrum, men om inte lärarna lyssnar till eleverna kommer ingenting att hända. Ett gemensamt utbyte av kunskap och förståelse är vad som behövs istället för ännu ett slag mot spelvärlden.
Okunskapen är det som upprör mest. Jag är trött på att spel alltid får agera syndabock. Jag är trött på att alltid gå in i en negativ storm när jag ska förklara vad jag älskar.
Jag är trött på att det som räddade mig inte får vara just det.
En värld som räddar.
Text av Emma Kujansuu
 |
Emma bor i Stockholm och studerar Utveckling och Internationellt samarbete vid Södertörn högskola. När hon inte babblar om Mass Effect och Fringe spenderar hon tid med att sluka serier och dricka kopiösa mängder kaffe. Gift med en spelgrafiker och har en cocker spaniel som är döpt efter världens bästa karaktär i en serie, Walter. Skriver och recenserar för loading.se. |
Bra artikel som sätter ord på de egentliga problemen. Cheers
Ja, spel kan vara vad som räddar dig från problem. Vara en tillflyktsort. Jag har själv varit i den sitsen där spel och djur räddat mig från djupare sår och skador eftersom jag levt för dem.
Samtidigt så är det ju skillnad idag mot när jag var liten.
Okunskapen i skolan är stor ja. Men om någon inte kommer till skolan för att denne sitter hemma med WoW eller Call of Duty så är det ju ett problem. Balanserar man spel och skola är det inga problem. Men jag märker ju själv av på de yngre spelarna i laget, de vill inte engagera sig. Om det är något på TVn samtidigt som det är träning så ligger de hellre hemma och glor på TV istället för att komma och träna.
För skolan så är problemet att de hellre ligger hemma och spelar spel än att plugga. Alla är inte genier så att de kan kasta en kort titt på problemen och sedan veta exakt hur man löser dem.
En klasskamrat till mig när jag gick i skolan fick knappt godkänt i Matte. Han gjorde allting direkt i huvudet, vad vi andra behövde miniräknade till gjorde han direkt i huvudet. Felet var att han inte skrev ut de steg som han tog för att nå resultatet.
När då elever som har studieproblem spenderar mer tid med spel än på läxor så är det ju ett problem. Ett problem som mer lön till lärare och bättre utbildningsmöjligheter i form av bättre och nyare böcker kanske kan lösa. Men om man inte skapar intresse hos både lärare och elever att verkligen vilja genomföra lektionerna så är det ju ett ganska stort problem.
Att tvinga barnen att spela mindre och läsa mer kommer inte att lösa någonting. Så långt håller jag med dig. Men att hålla TV-spel som något heligt och oskadligt fungerar inte heller. Människor som dig och mig har de hjälpt. För andra förstör de bara.
Så i vissa fall är det faktiskt spelen som är mer än bara syndabock. Svårt att peka på exakt när dock. Då vi fortfarande inte har någon direkt forskning gjord på exakt vilka problem som kan uppstå om barn spelar spel(med olika inriktningar) 8+h om dagen under längre stunder.
Skulle du säga att anledningen till 8h+ är spelets egna magnetiska dragningskraft? Eller är ett barns flykt in i spelen ett symptom på utomliggande problem? Missbruket är ett symptom. Man skyller inte på träningsmaskiner vid träningsmani.
Jag säger ingenting i den frågan. Jag säger att varje fall är unikt och att jag inte kan generalisera. Jag själv spelade 8+h om dagen för att jag spelade spel som var så pass långa att det krävdes av mig för att avancera. System som jag ej behärskade och många timmars grinding. Att fly verkligheten var av sekundär vikt då spelet i sig var viktigt då jag ville se vad som fanns bakom nästa kulle.
Hur det är för John Doe som bor mitt emot eller i Stockholm har jag ingen susning om.
Så det kan vara spelets dragningskraft, det kan vara symptom på att någon vill fly verkligheten eller kan till och med vara att man får mer endorfiner när man spelar så man har skapat ett beroende.
etc etc
Så klart finns det människor som missbrukar spel, absolut. Jag hade klasskamrater som skolkade från skolan för att spela. Jag hade också klasskamrater som skolkade för att skejta, spela fotboll, handla godis, röka, hänga med kompisar och så vidare. När kommer Moderaternas utspel mot det?
Om man skolkar för att spela tv-spel är det dåligt. Men att bara säga ”tv-spel” är dåligt är att missa poängen. Som Emma skriver: ”Det har bara blivit en syndabock för något helt annat, nämligen det bristande engagemanget från föräldrarna kombinerat med mindre satsningar på skolan och lärare som går in i väggen.”
Att skylla på tv-spel är ett enkelt sätt att låta bli att ta ansvar för ett havererat skolsystem.
Det är inte bara skolsystemet som har havererat… inställningen idag är mycket sämre nu än vad den var när exempelvis jag själv gick i skolan.
Många som skaffar barn idag gör det utan någon som helst förkunskap om vad de ger sig in i. Vad händer då? Jo barnet så fort det bara kan slängs till dagis eller hos far/mor-föräldrar. Det är inte speciellt bra för barnets psykiska hälsa. Redan där skapas det problem för att vi i vårt samhälle idag inte tar någon hälsa till barnens behov utan kastar dem runt runt i princip.
Så att tv-spel idag får skit av moderaterna är bara för att det snart är val. Politisk vinning. Rösta på oss så höjer vi skolbetygen!!! eller något liknande. Barnen är inte viktiga.
Men det känns som att jag kommit från ämnet. Att barn skolkade för att sitta och röka vill jag minnas uppmärksammades med ett antal kampanjer om hur skadlig rökning var? Så den resan har redan varit.
Har att de hänger med kompisar någonsin varit ett uppmärksammat ämne för politiker att diskutera? Nej. Alltså lär det inte bli något utspel mot det.
Så det är inte bara skolsystemet som havererat. Det är i princip hela vårt samhälle.
Mycket bra text. Det är så frustrerande att den grå massan såväl som de högt uppsatta benstämmarna i samhället har så dålig inblick att denna motpunk sällan belyses i debatterna. Det är inte så konstigt att vi behöver en hobby och ibland mer på fritiden när vi lever i ett samhälle som ställer extremt höga krav och har snäva normer för hur individerna förväntas vara och agera.
När jag insåg att mina studier inte skulle ge mej det jag hade förväntat mej och att jag hade svårt att komma överens med de personer som var involverade i grupparbeten så blev det väldigt trist att fortsätta. Efter examen så var det svårt att få jobb och just nu har jag bara arbete 5-6 månader om året så det är inte helt optimalt. Spelen har både varit en källa till underhållning när jag behövt, men även ett sätt att hålla kontakten med kamrater som bor långt bort. De har motiverat mej till att utveckla min syn på omvärlden och lärt mej att det är en bra ide att försöka sätta sig in i andras situationer. Jag har börja skriva, en hobby jag gillar skarpt, eftersom andra berättelser har motiverat mej. När samhället inte uppmuntrar eller behöver vissa egenskaper hos människan så kan spelen vara ett bra sätt att hålla sig sund i sinnet.
Och visst, kanske är spel till viss del ett problem som har dåligt inflytande på vissa. Men bara för den sakens skull kanske vi inte ska glömma att spel gynnar bland annat läsförmåga och analys, reaktionsförmåga, kreativt tänkande, lagarbete, ledarskap, reflexivitet, problemlösning med mera.