Förra veckan pratades det under ungefär i en dag om Nintendos slutgiltiga beslut att inte inkludera samkönade äktenskap i deras livssimulator Tomodachi Life. De menade aldrig att (fritt översatt) “göra någon slags samhällskommentar med lanseringen av Tomodachi Life. Relationsmöjligheterna i spelet representerar en lekfull alternativ värld snarare än en realistisk livssimulation.”

Ja men så bra då, det är ju redan etablerat att vi aldrig använder lekfulla alternativa världar för att reflektera över våran egen. Speciellt inte i spel va? Utöver att vilja hälla habanerosås i ögonen för att känna annat än denna själadödande frustration så dyker även följande tankegångar upp:

Nintendo svarar med den klassiska logiken hos en kränkt douchebag. “Hej, här är jag och säger och gör saker och om ni tolkar det fel är det väl inte mitt fel?”. Jo, det är det. Det är ert fel, Nintendo. När ni väljer att inte inkludera samkönade äktenskap i ett spel där kärlek och äktenskap är en del av gameplay så gör ni en kommentar. Mening fästs inte vid ord och för att sedan stanna där. Meningen i ord och uttalanden formas i rummet det anländer i, vilket i det här fallet är en modern och allt mer progressiv spelmarknad.

1072851
Även om facism och intolerans slammrar med sina brunblåa kastruller runt om i Europa så är den öppna världen 2014 en värld som inte gör skillnad på kärlek och kärlek. Det ni gjort här är enligt mig precis lika illa som om ni uteslutit en hudfärg i karaktärsgeneratorn. Fråga er själva detta: Hur långt är steget från straighta Miis till vita straighta Miis? Och hade det räknats som en samhällskommentar eller bara ännu en del i erat “whimsical and quirky game” bara för att ni menade det så?

Om ni inte har politiska analytiker och retoriker anställda på ert företag bör ni anställa genast. Har ni redan sådana vid er stab bör de stå med en papplåda fylld med familjefoton, hålslag och pärmar utanför kontoret snarast och känna arbetslöshetens solsken och ångrets fågelkvitter våras runt om dem. Att göra något som kan tolkas homofobiskt för att sedan stöta ifrån sig ansvar är fegt, korkat och ignorant inför vad det innebär att bidra till en struktur. Även om det är soft, skönt och roligt så bidrar ni uppehållandet av normen.

Finns det ett mått av en nedlåtande likgiltighet?
Utöver detta undrar jag också varför det slutade pratas om det? Visst, vi lever i klickonomin, detta uppmärksamhetsförmågans skymningsland. Twittrar inte folk om det så pratar ingen om det. Frågan jag ställer mig dock är om inte Nintendo kommer undan med det av någon speciell anledning? Finns det ett mått av en nedlåtande likgiltighet likt den vi ger en 80-årig rasistgubbe för att han är från en annan tid? Finns det en axelryckning nånstans för att Nintendo är från en traditionell kultur där homosexualitet fortfarande är lite mer tabubelagt, om än lagligt sedan länge? Detta är rena spekulationer från min sida, men det är intressant att fundera på hur det skulle ha mottagits om det var Sony eller Microsoft som beslutat sig för att göra ett spel där du bara kan heterodejta.