Någon gång under 90-talets andra hälft begick jag det stora misstaget att sälja mitt Super Nintendo med tiotalet tillhörande spel för en femhundring. Jag var ung, dum och ville ha en stereo på rummet. Vid det här laget hade familjen dessutom en någorlunda kraftfull dator. Varför skulle jag spela på en gammal konsol när jag kunde spela nya pc-spel, liksom?
2006 köpte jag min andra spelkonsol någonsin, Nintendo Wii. Åren däremellan kan vi för enkelhetens skull kalla De Mörka Åren. Jag ägde ingen konsol, men spelade som aldrig förr då mitt tillskansande av piratkopierade pc-spel inte visste någon hejd. Det är inget jag är stolt över, men jag var ung, dum och fattig. Jag skulle dessutom med allra största säkerhet inte varit spelskribent idag om jag inte på detta sätt närt mitt spelintresse.
Hur som helst har mitt pc-spelande gjort att det finns uppenbara hål bland det som ”ska” ha spelats från den femte, sjätte och till viss del även den sjunde konsolgenerationen. För er som, precis som jag, inte har stenkoll på vad generationerna innebär gäller det från första Playstation fram till Playstation 3, Wii och Xbox 360, och allt däremellan.
Att jag inte hade någon egen konsol betyder såklart inte att jag inte spelat på dem. Jag har provat det mesta, både självklart och obskyrt, och en hel del spel har jag plöjt ner tiotals timmar i hemma hos vänner. Mitt överkonsumtion av piratkopierade spel gjorde dock att jag blev oerhört rastlös i mitt spelande. Var ett spel inte superbra kunde jag gärna stänga ner och avinstallera det bara efter en kort stund. Jag hade svårt att grotta ner mig i spel på samma sätt som man gör när man betalat dyra pengar för det. Ännu svårare var det att hänge mig konsolspelen, då det oftast tvingade mig att ta mig hem till vänner för att spela eller låna en konsol under en kort tid.
Idag ligger dessa hål i min spelhistoria mig inte i fatet. Tvärt om har jag massor av möjligheter att ge de där spelen jag bara sneglade på som hastigast en andra chans. Hittills har jag bland annat gett mig i kast med Metal Gear Solid-serien. Jag spelade första spelet när det kom, men sneglade sedan bara som hastigast på del två innan jag bestämde att det inte var något för mig. Såhär i efterhand kan jag visserligen säga att vare sig tvåan eller trean var något för mig, medan jag kände att serien hittade hem igen i Metal Gear Solid 4. Alltså har jag bara tyckt om två av fyra spel, men är ändå nöjd med att ha gett en såpass viktig serie en andra chans.
Näst ut på min lista var Mirror’s Edge. Detta stilistiska svenska spel som hyllats något oerhört, trots att det inte sålde särskilt bra. Sist slutade jag spela så fort Faith tvingades börja slåss, men den här gången höll jag ut hela vägen. Visst, det var en angenäm upplevelse, idén med spelet är riktigt cool, och Faith är en bra huvudkaraktär. Men jag ställer mig frågande till om det verkligen förtjänar riktigt alla lovord det fått. Väl värt en andra chans, dock.
Det senaste spelet jag gett en andra, eller snarare tredje chans, är Castlevania: Symphony of the Night. Jag plockade upp det när jag påbörjade en let’s play av det för numera insomnade Kraid.se. När bloggen lades ner rann även det projektet ut i sanden och jag försvann från spelet i flera månader. Men i veckan insåg jag att jag kunde tanka ner det till min Vita eftersom jag redan köpt det till PS3. Smidigt, tänkte jag och drog igång vad som anses vara ett av spelhistoriens bästa spel. Och visst, det känns mycket mer lättillgängligt nu när jag inte behöver spela in och prata över varje spelsession.
Man kan lugnt säga att jag har fått blodad tand när det kommer till spelen som släpptes under De Mörka Åren. Framöver ska jag försöka hinna med att spela mer från de förlorade generationerna. Men jag behöver er hjälp med vad jag ska spela. Jag tar tacksamt emot förslag på spel jag kan ha missat. De får gärna finnas tillgängliga för nedladdning eller liknande till PS3, PS4, Xbox 360, Wii eller Wii U. Så, hit me with your best shot, så ska vi se om jag redan har spelat dem eller ej.
De spel jag kommer ihåg mest från Eckes Playstaion- och Dreamcastkarriär är Ico och Shenmue-spelen. Jag kunde sitta bredvid och titta på och snacka under tiden han spelade. Det skulel vara väldigt roligt att höra vad du har att säga om dessa idag.
Shenmue såg jag nog lite av när Ecke spelade, och skulle gärna ge mig på den serien! Ico spelade jag faktiskt för bara något år sedan, när HD-utgåvan till PS3 kom. Jag gillade det, men tyckte inte det var riktigt lika bra som många vill göra gällande. Särskilt inte när man spelade det efter Shadow of the Colossus, som ju är helt jäkla makalöst.
Sedan vill jag minnas att jag och Ecke kollade på när du spelade igenom Final Fantasy VII, och att vi sedan spelade det själva tillsammans. Det var riktigt fina minnen. Nästan lika fint som när ni var tvungna att ringa till Nintendoklubben för att fråga hur man spöade King Hippo i Punch Out!!. Då var ju jag och Ecke fortfarande för små för att få spela. 🙂
Final Fantasy 7 till PSOne, finns för nerladdning till både PS3 och PSVita.
Jäklar i min låda vad det är trevligt (och svårt att lägga ifrån sig) när man kommit in i det lite!
Alla Final Fantasy utom XII är spelade från början till slut. En av de serier jag faktiskt såg till att spela grundligt även om jag inte ägde konsolerna. 🙂
Jag anser att Resident Evil-serien och Silent Hill-serien är väldigt värd att gå tillbaka till.
Resident Evil är ytterligare en serie där jag spelat i princip allt. Silent Hill vill jag däremot testa på. Men har hört att HD-remaken som kom för något år sedan är riktigt dålig. 🙁
SH-remaken har jag också hört illa om men inte testat. Tycker dock den gamla ”fula” grafiken funkar ypperligt och bidrar till stämningen när man får fylla i med sin egen fantasi vad de kantiga polygonerna lämnar osagt.
Inte spelat Fire Emblem faktiskt, men tycker FF-Tactics är väl värt ett försök. Spela då med fördel War of the Lions-versionen då den har en extremt bra dialog som höjer spelvärdet mycket 🙂
Sen vet jag inte om du räknar in FF-tactics när du säger att du spelat alla eller om du bara syftar på de numrerade, men har du inte spelat det så gört!
Nä, där har du rätt. Jag har spelat de numrerade, men inte mycket mer. Ungefär som när jag snackar om Metal Gear Solid. Då är det de numrerade titlarna jag spelat. Har velat spela FF Tactics, men kan de mäta sig med exempelvis Fire Emblem?
Inte spelat Fire Emblem faktiskt, men tycker FF-Tactics är väl värt ett försök. Spela då med fördel War of the Lions-versionen då den har en extremt bra dialog som höjer spelvärdet mycket
Vet att du har smakat lite på dark souls 2 och att du tyckte det var rätt gott va? Tycker att dark souls har gett mig något som ja inte fått utav spel på väldigt länge.
Är ett stort fan av souls serien så när vi möts på rr-meetup ska ja tagga till dig för att spela igenom dem!
Dark Souls 2 smakar mycket gott! Har tänkt ta mig igenom det någon gång, frågan är bara när. Spelade första Dark Souls också efter mycket om och men. Gillade det väldigt mycket också, men kom inte riktigt in i det. Demon Souls verkar lite väl svårtillgängligt för mig, kanske.
Har du någon backloggery eller liknande som’ du kan posta? Började lista spel nu men kom på att du lär ha spelat många av dem.
Inget backloggery ännu. Har funderat på det, men vet inte riktigt när ja ska få tid och ork att organisera spel jag vill spela. Får se om det kanske dyker upp framöver. 😛
Jag rekommenderar Favslist då det har en jättelik databas, ett hyfsat simpelt och effektivt drag ’n drop-system och ett litet och hyggligt community. Enda stora minusen är en plottrig defaultsida och ett kasst lösenordsystem, men dessa lär förbättras i framtiden.
Jag tar ett gäng från ’95 då och listar några ytterligare år utan motiveringar då jag har lite knappt om tid:
Suikoden 1-2 – Det första är ett lättsamt och charmigt JRPG som blandar lightvarianter på andra genrer till en oftast trevlig helhet. Det andra är mer ambitiöst och har ett något större spelmekaniskt och narrativt djup, men också ett inledningsvis segare tempo.
Donpachi eller Dodonpachi – Serien som populariserade bullet hell som subgenre, där navigering genom kulregn och invecklade poängsystem hamnar i första rummet.
Sega Rally – För självklart? Körkänslan i det håller än och det är ingen större tidsinvestering att tömma det på innehåll.
Virtua Cop 1/2 eller Time Crisis – Kul pangpangspel som vem som helst kan förstå sig på, perfekt för två i en soffa eller så.
Darius Gaiden – Ungefär här blir Darius en serie i klass med andra shoot ’em up-giganter. Häe finns en säregen atmosfär, jättemånga nivåer på vapnen, och fler alternativa rutter än i en del icke-linjära spel.
Virtual Boy Wario Land – Intressant för hur det utforskar 2.5D i plattformsgenren och för att det är ett av få bra spel till formatet.
Pulstar (NG) – Lite som R-Type på crack. Kan dock vara knepigt att spela i laglig form idag
PC:
Full Throttle – Stilsäkert och komiskt biker-äventyr av Lucasarts
I Have No Mouth, and I Must Scream – Bjuder på oortodox speldesign, vuxna teman och ett överlag välskrivet manus
Descent – Någon gjorde ett spel av debug-läget i Quake där du kan flyga, ungefär.
Albion – Lite av en svansång för den gamla skolans WRPG som står med ena foten i Ultimas och den andra i Eye of the beholders arv.
’96
Mole Mania (GB), PaRappa the Rapper eller Um Jammer Lammy, Metal Slug 1 eller 3, Nights into Dreams…, Panzer Dragoon II, Battle Garegga eller Armed Police Batrider, Soukyugurentai, Soul Blade eller Virtua Fighter 3, Super Puzzle Fighter II Turbo, Guardian Heroes (XBLA), Saturn Bomberman (med hela SR-teamet), PowerSlave/Exhumed (Saturn), Dragon Force 1 eller 2 (det senare översätts i skrivande stund av fans)
PC:
Strife, Broken Sword 1-2, Master of Orion II: Battle at Antares, The Neverhood, The Settlers II
’97
Mischief Makers, Blast Corps, FF Tactics, Klonoa 1-2, Tomba!, Grandia, Bushido Blade, Alundra, Intelligent Qube/Kurushi, Armored Core eller Ghost in the Shell, Tobal 2, Einhänder eller G-Darius, Shining Force III (Scenarios 1-3 är numera översatta av fans), Bulk Slash, Assault Suit Leynos 2, Cotton 2 eller Cotton Boomerang, Shock Troopers 1 eller 2 (NG)
PC:
Oddworld 1 eller 2, Blade Runner, Fallout 1-2 (med mods), Star Wars Jedi Knight: Dark Forces II, Dungeon Keeper, Theme Hospital, The Last Express, Ignition, NetStorm: Islands at War
’98
Panzer Dragoon Saga, Radiant Silvergun, Virtual-On 1 eller 2 (ska helst spelas med en särskild kontroll), F-Zero X eller F-Zero GX, Goemon’s Great Adventure, Xenogears, Parasite Eve, LSD: Dream Emulator, Lunar 2: Eternal Blue Complete eller originalet (Mega CD), R-Type Delta, SoulCalibur (Dreamcast), Wario Land II-III (GBC)
PC:
Thief 1-2, Grim Fandango, Populous: The Beginning, Starcraft med Brood War, Baldur’s Gate med Tales of the Sword Coast (och mods), Starsiege: Tribes eller någon uppföljare, Caesar III eller någon uppföljare, Unreal, Sanitarium, Liero
Alla måste spela.
Åh jösses, vilken lista!
PC-spelen har jag spelat i princip allihop både fram- och baklänges. Däremot är det ju, som du redan listat ut, många av konsolspelen som saknas bland mina spelade spel. Får börja kolla upp vad som går att spela via PSN eller liknande då jag inte är någon retrosamlare och varken har tid eller lust att jaga fatt i gamla konsoler. Förutom SNES då. Inget är viktigare än SNES! 😀
Gillar att vara grundlig 🙂 Och slog två flugor i en smäll då jag själv inte har superkoll på den här perioden och inte spelat/klarat allt jag listat här, så det är delvis min egna intresselista.
Tror tyvärr att rätt mycket inte finns tillgängligt i nedladdningstjänster, men det är ju inget moraliskt fel med att emulera det som inte längre går att köpa av utgivare eller utvecklare.
Fire Emblem skulle jag starkt rekommendera! En av mina favoritserier någonsin! Sen finns ju alltid alla Zelda också 🙂
Fire Emblem är riktigt fint! Har spelat det på GBA, Wii och 3DS, men har säkert missat något där emellan.
En av tidernas bästa serie, Zelda-serien, är såklart minutiöst genomspelad. Det enda större hålet där är väl egentligen Majora’s Mask. 🙂