#Spoilercasten på Mass Effect-trilogin är ett samarbete mellan Anders/Tobias från Svampriket och Peter/Mattias från Play Before You Die. Vi spelar alla tre spelen med samma karaktärer, men med olika val och konsekvenser – helt utan kompromisser. Missade du de tidigare delarna så finns den första här och den andra här.
Så är den då här. Finalen. Avslutningen. Slutet på vår resa. Efter tre avsnitt och nästan 30 timmar podcast når vi alla fyra spelets slut, och tar farväl. Våra Shepards har innan dess fattat rekordmånga beslut, fredsmäklat i livslånga konflikter och i vissa fall huggit ett dussintal dolkar i ett dussintal ryggar. Allt återberättas i avsnittet som, föga förvånande, blev det längsta av de tre.
Vi hoppas att ni uppskattat den här resan tillsammans med oss. Vi vill jättegärna höra era åsikter, tankar och funderingar om projektet, vårt genomförande och givetvis om spelen i fråga.
Tack, och farväl.
Woohoo! väntan är över, ser fram emot att lyssna på detta på jobbet och min långa tågresa idag.
nästan 14 timmargoodness <3
Sweet! Nu blir det rymdopera-mys hela helgen. Love you guys!
Älskar era spoilercasts!
Har inte spelat spelen sedan dem släpptes och utan dlc men efter att ha lyssnat på er så blev jag så sjukt sugen så igår köpte jag hela trilogin som jag ska lira när jag får tid.
Såg nu att inget dlc följde med när jag köpte trilogin.
vilka bör man köpa till varje spel?
Det gör du som du själv vill, vilken plattform köpte du spelen till? DLC’s följer med PS3 om jag inte misstar mig.
Själv har jag spelat de flesta DLC’s, och de enda två som jag anser att man verkligen borde dra ner för spelglädjens skull, förutom då ”Extended Cut” som är ett definitivt måste, är ”Lair of the Shadow Broker” till ME2, samt även ”Citadel” till ME3.
Sen finns det inga direkt dåliga dlc’s, och de som ändå är lite av ett meh, är såpass billiga att du inte känner dig lurad som betalade för dem.
Glöm inte Leviathan till ME3, man ramlar ju baklänges av lore-porr där. Jag skulle säga att alla DLC är spelvärda, speciellt om man som vi vill kräma ur allt man kan ur spelvärden.
Oj! Jag som precis idag har avslutat spoilercasten för Mass Effect 2 🙂 Håller själv på att spela igenom 3:an nu (för andra gången) och ser verkligen fram emot att lyssa igenom denna episod senare i höst. Uppskattar verkligen dessa avsnitt. Tack för allt jobb ni har lagt ned!
Visste ni förresten att det finns en svenskt företag som heter Cerberus?! En investeringsbyrå. http://www.cerberusradgivning.se/
Jag upptäckte själv detta för kanske ett år sedan, efter att ”Cerberus” började följa min sambo på twitter. (Detta efter att hon pratat om Mass Effect, och nämnt Cerberus förmodar jag 🙂 Jag kände mig tvungen att göra en liten spoof av deras hemsida: http://www.sinmadesign.se/photos/spoofs/cerberus-radgivning-elusiveman.png
Tror att ni har haft det väldigt roligt och misstänker att många uppskattar att lyssna på dessa trettio timmar prat, men tyvärr blev det för långt för mig efter mitt försök att hinna med den första. 🙂
Hade önskat att ni kunde skära ner det i en sammanfattande del där ni pratade i ca två timmar per spel och kanske satte en mall?
Feedback eller kritik, ni tar det som ni vill. Jag upplever väl att mycket av den rena analysen och eftertanken som för mig har ett enormt värde i den här typen av podavsnitt, försvinner i behovet av att bryta ner varje kronologisk del av ett verk in i minsta lilla detalj.
Förstår ni hur jag tänker?
Jag förstår vad du är ute efter Aaron. Men det är inte vad vi ville göra. Vi ville vara kompromisslösa, galna och detaljfokuserade. Det var poängen från början.
Men vi kommer troligen summera denna resa i efterhand också, läsa in feedback och reflektera. Kanske passar det din smak bättre?
Då var det slut. Den enda vettiga reaktionen är att skriva av sig rejält. Om ni orkade håll låda så länge så krävs det nästan motsvarande mängder text som svar.
Ska tacka innerligt för alla vansinniga mängder timmar som ni tydligen ansåg er behöva för att känna er nöjda. Tack vare det här Spoilercast-projektet så tog jag mig äntligen an hela trilogin (efter att ha följt debatten om slutet med ett halvt öga när det var aktuellt. Gradvist blivit mer intresserad av hela spelserien via alla upprörda röster. Hur kunde folk väsnas så mycket för något så trivialt som ett avslut?).
Nu, tre spel, en ytterst plågad laptop och sådär 170 speltimmar senare får jag känna mig nöjd. Inte för att Bioware någonsin verkar kunna gifta samman utomordentligt gameplay med ett fantastiskt narrativ (är sjukt trött på att skjuta på saker nu), utan för att… ja… när Tobias berättar om hur allting gick fullständigt galet på sin Renegade-stig och det levererar en emotionell käftsmäll som får mig att må fysiskt illa. Får mig att vilja skrika rakt ut. Ack, Tali.
(Antagligen dags att uppsöka avancerad läkar-/själavård, för såhär starkt ska jag inte känna för något så simpelt som ett par spel. Kanske kan säga hej från sjukbädden till Anders som antagligen är tvångsinlagd på vilohem efter allt redigeringsarbete).
Det är ingen tvekan om att del 3 är den personliga favoriten, alla gameplaymässiga brister och buggar till trots. De fel som finns väger nämligen fjäderlätt mot alla känslomässiga upplevelser som ges under äventyret.
Partyt: Zaeed är helkul, speciellt under den lugnare varianten när han och Garrus börjar slänga käft. Annat skoj är när en försupen Tali insisterar att hon har skaffat en tatuering. Åter annat är att som femshep vakna upp i sängen bredvid Javik efter att ha ignorerat romanser i samtliga spel… ”Not a word.”
På tema fanteorier: Film Crit Hulk (en filmälskare som ibland skriver om hur narrativ teori/praktik behandlas i spel) bollar upp en alternativ tolkning som motvikt till indoktrineringsteorin.
Läsvärt för den som orkar traggla sig igenom flera spaltkilometer text på filmcrithulk.wordpress.com eller Badass Digest. I korthet så (tror jag) det handlar om att hela del 3 är en lång försoningsprocess med det som Bob påpekar: att cykler är någonting ofrånkomligt (i det här fallet liv-död-liv-död…). Att det vackra ligger just i det att oavsett vilken väg du väljer så har du slutit en cirkel i och med din uppoffring, och att en ny cirkel/cykel har påbörjats tack vare ditt val. Det viktiga är egentligen inte alls det slutgiltiga valet, utan hur du har valt att leva ditt liv fram till slutet. Samt någonting sentimentalt om att fan, historier är ju jävligt viktigt trots allt.
(Film Critic Hulk är precis som jag på tok för kära i våra egna ord för att kunna hålla oss korta).
(Är förresten tacksam för att jag bara kan haka på en tolkning som känns helt rätt utan att behöva använda hjärnan själv. För det är jobbigt att tänka själv för att rättfärdiga sina känslor).
Slutligen: Hade gärna hört en mer sansad filosofisk diskussion där Tobias inte ständigt måste gå i högröstat Renegade-försvar mot tre hånflinande Paragon-individualister. Till slut blir de återkommande gliringarna tjatiga. Nå, det går inte att få allt. Inte ens från fyra mysiga killar med vänskapliga glimtar i ögonen.
TL:DR: Ni är galna. Det ger bra underhållning. Tack för det.
Jag kommer inte skriva ett långt utlägg och tacka för det har jag inte språkförmågan till, men däremot så vill jag ge ett kort men stort tack till er alla som har lagt ner så mycket tid i detta. Tack så mycket.
Ett särskilt tack går ut till Anders för klippningen, ända sen och tack vare retroresan så har jag uppskattat din klippning med bakgrundsmusikläggning, det är helt underbart! Tack för att du orkar!
Vad ska man säga? Det var Episkt av gigantiska mått! Tack för ett stort antal grymma timmar podcast. Har egentligen aldrig varit sugen på denna serien. Men nu ser jag det inte alls som en omöjlighet att jag köper hela spelserien och spelar igenom den, frågan är hur man ska få tiden att hinna med det?
Anyho :O Grymt bra jobbat på er!
Nu har jag lyssnat klart på del 3 så jag vill passa på att tacka er för att ni har gjort det här!
Tänkte även dela med mig av en av mina favorit tillfällen i serien: Tali drunk compilation citadel dlc http://youtu.be/Ybwnii-ZYB4