Redan här känns det som att den här listan är det första blogginlägg av väldigt många där jag är i så stark försvarsposition. Jag är ju inte direkt känd för att ha opopulära åsikter. Men nu tänker jag göra det som är minst PK i spelkretsar just nu, värre än någon form av satir. Jag tänker dissa Dragon Age från botten av mitt hjärta.
Dragon Age har så otroligt många förtjänster och förmåner till sina spelare att det i mina ögon betraktas som en helig ko på många håll. Så att jag själv helt enkelt inte klarar av att spela något Dragon Age-spel utan att ha tristess rinnande ur öronen är egentligen konstigt. Av liknande anledningar som många älskar Dragon Age så älskar jag Mass Effect, så varför funkar det inte? Det naturliga svaret är så klart att det är mitt fel, vilket egentligen också är det enda sanna svaret om vi kokar ner allt till den där jävla subjektiviteten. Men den listan är kort, tråkig och inte alls lika förlösande. Så här kommer istället ett par välriktade vev mot alla er som diggar den där Arnold Voslo-liknande alvjäveln.
Fantasy
Någonstans tog det stopp. Efter att ha vräkt i mig fantasy sedan tidiga tonår bara höjdes toleransen tills jag nu runt 30 knappt tycker om någon fantasy som jag inte kan se nostalgiskt på. Det ska vara rosa glasögon eller möjligtvis något helt jävla mindblowing som jag senast stötte på i Steven Eriksons bokserie Malazan Book of the Fallen. Den traditionsenliga fantasyn, alver, dvärgar, drakar och människorna mitt i allt står mig upp i halsen. But wait, säger ni! Alverna är ju inte alls aristokrater! Det ställer Bioware i sin eviga visdom på huvudet genom att göra de kastlösa! Och det är mörk fantasy, mööööörk! Prata med handen. Enkla switcharoos och oxymoroner är ett BILLIGT sätt att förnya något. Bioware har i mina ögon gjort ett ganska klumpigt jobb med att måla om en allt för bekant fasad.
Jag har sett den här uppsättningen av smått nyanserade variabler i Azeroth, Ashan, Midgård, Discworld, Eberron, Eon, Forgotten Realms, Krynn, Kamigawa, Midkemia, Multiverse, Narnia, Norrath, Nirn, Oerth, Old World, Realm of the Elderlings, Runeterra, Sanctuary och förmodligen ännu fler. Allt relevant till begreppet fantasy som Dragon Age försöker göra finns tyvärr bättre representerat i flera av dessa.
Fighting
Visst har jag pratat om det här förr? Det här är väldigt navelskådande och ganska petigt men något som bryter illusionen för mig något fruktansvärt redan från start. Är jag ensam om att tycka att det är fullständigt orimligt att striderna i alla spel känts som tagna ur Naruto med så många volter, effekter och stiliga rörelser alla gör? Jag är så pass töntig att jag gillar realism i min fantasy nämligen. Drakar och alver och sånt är helt OK även om det är trist i många inkarnationer, men vem i helvete beter sig som Star Wars-kid på ett slagfält där livet står på spel? Speciellt i en värld som målas upp som vuxen, mörk och farlig och då i förlängningen ”realistisk” på många sätt? Både svärdkonst, armborstskytte och magi kan göras på ett sätt som känns ergonomiskt och naturligt för dess brukning i en värld lik Thedas. Men istället ser det ut så här:
Att själva utförandet dessutom är att hålla in en knapp och vänta på cooldowns i en evig procession av HP-påsar är dålig design.
Fansen
Det finns en anledning till att jag kände mig manad att vara så där defensiv i förordet, för herregud vad Dragon Ages förfäktare känner sig manade att försvara något som ändå verkar vara så universellt älskat. När någonting hyllas så här utan att det tycks finnas nämnvärt motstånd börjar det ju liksom klia i en.
Jag har vänner som förmodligen på fullaste allvar tror jag skämtar eller vill skälla ut mig om de läser detta. Minst en kommer på riktigt tycka lite lite sämre om mig. Andra vänner som älskar Dragon Age kommer vilja förhandla med mig. Du har ju bara spelat örti timmar. Peter, du har bara inte förstått än, lilla gubben, du måste spela mer medan jag högtidligen förklarar i ditt öra varför du har fel. Om du inte spelat 400 timmar är din åsikt ett barns, en oinformerad kretin som är subjekt för löje eller ömkan.
Om någon av dessa vänner bara blir deprimerade av hur jag smutskastar deras älskling, följt av att alla accepterar det, så har vi passerat alla fem stadier av sorg. Och det är mig det är fel på?
Den här förbehållslösa kärleken för fenomenet som är Dragon Age kombinerat med mina andra små och stora problem med spelet bara spär på varandra i en ändlös spiral neråt av vad som börjar likna hat. Jag gnisslar tänder åt att så många jag tycker om älskar något jag tycker är dåligt. Samtidigt förstår jag att relationerna och karaktärerna och allt är så himla fint och härligt, perfekt för att bilda den här stora fandomen kring. Jag skulle till och med vilja vara med nånstans. Problemet är bara att jag måste ha en omgivning jag gillar runt mig för att kunna njuta av sånt och för att kunna sätta allt i perspektiv. Jag älskar att fika, men gör det liksom helst inte i en eldsvåda eller i trumman på en betongbil.
.
Haha, jag har ännu inte provat Dragon Age så jag har ingen talan, men jag känner lika om Mass Effect, vilket jag provade och aldrig fattade hyllningskörerna över. Stelt, tråkigt och framför allt – rymd. Gäsp.
Väntar ba till jag dissar Star Wars. HA.
Kul att du bryter lite tabu och visar att det finns olika förhållningssätt. Bra text! Off topic men jag känner igen mig när jag påstod för fölk att jag var måttligt imponerad av True Detective. Reaktionerna jag fick var som om jag sagt att jag går igång på att strypa hundvalpar.
Jag är likadan fast med GTA. Jag tar det ALLTID i försvar när spelhatare påstår att det skapar våldsamhet i vårt samhälle, märk väl, men det betyder inte att jag tycker det är bra spel, tvärtom. Rockstar kommer undan trots att de kör på exakt samma tråkiga formula sen GTA San Andreas (jag har inte spelat något GTA innan dess så att ta med dem kändes orättvist), och fanbasen håller dem så jävla hårt i ryggen att kommer jag med det minsta lilla kritik så kommer världens armé för att tysta mig.
Ska väl tilläggas också att jag inte är särskilt lockad av att spela som kriminell, jag vill ju vara hjälten!
Det väl klart att vi ska kunna ha motsatt åsikt också! Visst blir jag lite besviken över folk som inte är lika imponerade av Mass Effect som vad jag är, men jag tycker verkligen inte mindre om dem för det!
Iaf försöker jag 😛
Tack Peter. Har till stor del samma åsikter som du angående den här spelserien. Men det är du som har ordets gåva inte jag.
Ok, nu ska jag berätta varför du har fel, Ahonen…
Nääää, skoja.
Jag är ett otroligt stort fan av Dragon Age som spelserie och franchise(?) och är väl en av dom som du tror dig få mothugg från. Men ICKE!
Jag har för mig att du redan för några poddar sedan i svamppod pratade om Dragon Age: Origins och att du hade tröttnat på det? Och även på Dragon Age 2? Jag kanske minns fel här, men det känns faktiskt inte som en skräll att du inte gillade Inqusition heller. Även om jag älskar serien och det mesta som Bioware skiter ur sig, så fattar jag att spelen inte är för alla. Mycket säkert på grund av settingen, fightingen och fansen, som du pratar om.
Sen så gör det väl lite ont att se hur så många av polarna som gillar spelet? Du skriver ju själv: ”Jag vill till och med vara med någonstans” och det kan jag köpa fullt ut. Jag har samma relation till tv-serien Doctor Who. Denna märkligt stora serie bland nördkretsar. Jag hör om denna serie från ALLA av mina kompisar och bekanta som håller sig inom det nördiga, och det gör mig så förjävla arg att jag inte kan köpa den. Alls. Jag tycker den är till 90% rent trams. Och då är det ändå folk vars rekommendationer jag brukar gilla. Det gör mig arg för jag känner lite som att…jag missar något. Känner mig utanför, nästan.
Nu säger jag inte att du har det såhär, men en liten teori såhär på fredagkväll har väl ingen dött av? ^^
Hur som helst, du kan nog sluta försöka tycka om Dragon Age nu. Enklare att bara köpa att serien inte är för dig. Och jag tror inte du kommer få så mycket mothugg. Inte från mig, i alla fall.
Förresten: Stor fistbump på att du gillar Steven Erikson. Jag blev GOLVAD av hans Malazan-serie, och all annan fantasy faller så hårt mot honom. Del 2 av hans Kharkhanas-serie kommer i maj, tror jag. PEPP!
Till sist, är Skyrim mer ”din” typ av fantasy-lir? För du ju utryckt din eviga kärlek till det spelet flera gånger.
Hehe. Jag hade svårt för Dr. Who, sen älskade jag det i en handfull säsonger. Förstår varför det är krångligt att tycka om eftersom det är så jävla campy och jätteunderligt.
Erikson höll för mig till Midnight Tides då alla karaktärer byttes ut och allt utspelades i en annan tid och plats. Hans ambition blev hans fall lite i mina ögon. Ville göra för mycket. Men Bridgeburners och allt det, wow.
Jag är oerhört kär i alla Elder Scrolls ja. Spänningen för vad Bethesda gör här näst är olidlig
Dina fördomarna om hur folk som tycker om Dragon Age kommer reagera får dig att framstå som en översittare, du har inte valt bilden på en arg kvinna av en slump, du vet vad du gör och vilka du sparkar på.
Fy. Jag gjorde det helt utan att tänka på det. Jag ville ha nått från serien Supernatural och googlade angry Supernatural gif. Sam och Dean dök inte upp fort nog men hennes ilskna blick blev direkt en favorit, samt att få kunde känna igen den. Att jag la en kvinna där och sen fått kritik för att jag dissar tjejkultur blev faktiskt lite obekvämt när jag läste din kommentar.
Har flera gånger under gårdagen försökt förklara att texten är helt utan sådan värdering och alla som känner mig vet att jag inte skulle göra det medvetet. Tanken är faktiskt jävligt förolämpande. Ditt namn påminner dessutom om någon jag trodde visste det.
However så kan man vara sexistisk och privilegierad utan att först mena det, och den tolkningen går absolut att göra här om en ser direkt på Dragon Age som tjejkultur. Den idén köper jag inte även om siffror finns på att det är mot den här genren kvinnor dras inom gaming. Jag har spelat rollspel väldigt länge i olika former och i min bekantskapskrets tror jag DA-fans splittar 50/50. Kanske även det har osynliggjort för mig att det är en i majoritet kvinnlig fandom jag dissar.
Men att Dragon Age är One Direction och Bieber är bullshit. Och att min diss mot fandoms är från ett mansperspektiv likaså. Inget av den sorten togs med i texten medvetet då jag ser på denna fandom väldigt könlöst.
För de som känner dig och vet att du är feminist kan man nog läsa texten och förbise misstag som bilden på arga kvinnan. Kommer man däremot utifrån kan man uppleva texten som en i mängden av de kvinnokulturshatande massorna som flyter omkring på internet just nu.
Misstaget är dock gjort och även om det inte var menat kan du bara lära dig från dina misstag, be om ursäkt och försöka att inte göra om det.
Kvinnogifen var verkligen dum. Missade hur det kunde tolkas. Samma sak gäller hur jag inte helt tänkt på Dragon Age som facklan för inkluderande spel. Inte i den magnituden. Mycket handlar om att jag blivit hemmablind då det i mina kretsar ses som det bästa spelet någonsin.
Texten är skriven helt och fullt utifrån detta och min brist på analys är helt klart något jag känner mig skamsen för.
Att jag fått skit för att jag dissat saker som gameplay och världsbygge med hätsks svidande ”Peter du fattar inte”-blickar och sen blivit i princip mansplainad vad det är jag inte fattar är dock något jag inte tänker börja förneka. Det har defacto färgat min syn på DA och vem ska jag skylla på detta? Kanske är jag som ska hålla käften o nicka.
Det är DA jag har svårt för. Vad jag säger här är att fansens handlingar må ha gjort det men det säger inget om hur jag ser på fansen i sig? Så många är ju underbara människor och mina vänner.
Den här textens enablande av homofobers hat mot DA är jag genuint ledsen för. Men jag tycker fortfarande att galna DA-fans i min närhet kan acceptera att jag inte gillar den här fantasyn och den här combaten. Tänker dock inte krävs nån ursäkt eftersom jag fattar att det är mer än ett spel nu
fair enough! 🙂
Så länge man lär sig. Kan själv bli trött på galna fans som inte kan ta kritik. Jag personligen gillar DA och bioware men det hindrar inte mig från stt också klaga på brister. Blindheten är ju läskig vad man än pratar om.
Pöss!
En sak möter en annan och bildar en ny. Ad infinitum. Lär mig hela tiden men undrar alltid om jag fattar nått öht. Eftersom jag har världens bästa gäng sparkar jag som ensam DA-kritiker uppåt. Utanför det, pga spelsnubbe med åsikter som har svårt för innehållet i symbolen som är DA, kan jag nog ha sparkat neråt i vissas ögon. I get it. I think. DAMN IT
Peter! Bra och intressant text. Jag kan hålla med dig fullt ut och känner själv igen mig i just de nedvärderande ”du är inte tillräckligt bra/erfaren/tidsinvesterande/intelligent”, you name it, jag ibland får höra från min bekantskapskrets. I mitt fall har det varit Mass Effect som jag verkligen velat förstå. Har försökt så många gånger men ändå inte fattat grejen, trots att jag så gärna vill.
Angående diskussionen som uppstått om din gif.bild så kan jag bara säga att jag personligen inte hade en tanke på att din text skulle varit riktad till, eller handla om, kvinnor.
Efter att ha läst igenom texten två gånger till har jag fortfarande inte den tanken. Jag tror, men det är ju min egen högst personliga åsikt, att man kan hitta det man letar efter var som helst om man anstränger sig lite.
Jag ser en människa på bilden, jag anser att människor spelar DA, och jag ser därför att denna text handlar om människor, jag hade därför antagligen gjort samma ”misstag” som du.
Vi behöver inte lägga in saker som inte finns där från början, då risken finns att vi flyttar fokus från de många saker inom spelkulturen som det faktiskt är viktigt att försöka förändra.
Denna text är inte en av dem, hur mycket man än skulle försöka anstränga sig för det.
Tar du denna bild blir det fel, hade du tagit en gif. på en arg man hade det enligt samma personer också blivit fel, då hade du ju gjort det för att det såklart är män som spelar tv-spel etc. Man kommer alltid kunna tolka en text negativt om man anstränger sig och om ni som skriver om tv-spel kommer aldrig att kunna skydda er ifrån allt som kan misstolkas tyvärr.
Förlåt för wall of text. Jag tycker i alla fall att du ska sova gott om natten. Du har skrivit en bra och läsvärd text och människan på gif.en passar i mitt tycke bra till vad jag läser ut av din text.
Nu råkar hon vara en tjej, men de är väl också en stor del av spelkulturen så det passar väl perfekt?
Härlig och bra text!
Även jag borde älska Dragon Age, Skyrim och för all del Game of Thrones.
De innehåller allt jag borde älska av hela mitt hjärta och trots det så tilltalar de mig verkligen inte.
Jag har verkligen försökt – köpt alla spelen och nästan gråtande tvingat mig att spela många timmar.
Har sett 1:a säsongen av Game of Thrones och några av de första avsnitten på 2:a säsongen.
Hur mycket jag än försöker så är jag immun och kan verkligen inte charmas av dessa fenomen.
Det är lite frustrerande.
Ett tag misstänkte jag att det berodde på att jag spelat för mycket japanska rollspel (och älskar retro) eller bara behövde en paus från spelandet för att kunna njuta igen…men icke.
Ja, jag känner mig lite utanför då jag inte älskar det jag borde och mina vänner gör det.
Jag hade inga problem med att många polare/människor gillar Fifa, NHL, GTA, bilspel, Half-life och Halo…det känns helt okej.
När det gäller de serierna är jag nästan stolt över att tycka de är slöseri med min värdefulla speltid.
Men att de senaste Final Fantasy-spelen varit monumentala besvikelser och FF XV ser ut att fortsätta i samma anda gör det verkligen inte lättare…*snyft*
Att fandomen kring Dragon Age lätt kan uppfattas som oerhört defensiv tror jag är ett ganska naturligt resultat av att det är ett av få franchises som verkligen omfamnar för spelkulturen marginaliserade grupper. Att kvinnor och HBTQ personer inom spelkulturen hittat en fristad runt Dragon Age, och då speciellt i Inquisition, känns som en aktiv strävan från Biowares sida, och att kritisera denna fandom specifikt kan säkert uppfattas som översitteri från en priviligierad position, för att i många fall är de människor som utgör fandomen inte välkomna någon annanstans. Att då peka ut det enda safe space de har inom ”gamingkulturen” med kritik kan nog därför vara väldigt känsligt för många, av förståeliga skäl.
Det är hursomhelst svårt att veta vilken ”könsratio” den faktiska publiken till Dragon Age har, undersökningar har visat att även fast ”45-50% av spelare är kvinnor” så är siffrorna ganska annorlunda när det kommer till den grupp spelare som spelar på konsol eller PC i dedikerade klienter (alltså inte i webbläsare, utan typ Steam osv). Där är siffran snarare närmare 70% män och 30% kvinnor, men det intressanta är att det varierar oerhört med genre. Den genre inom det lite ”tyngre” segmentet av spel som har den mest jämna könsfördelingen är just RPGs, och jag skulle inte bli det minsta förvånad om minst hälften av publiken som spelar Dragon Age: Inquisition är icke-män.
Som man har man ju privilegiet att fritt kunna röra sig mellan olika fandomar och alltid både känna sig välkommen samt vara representerad. Ett spel som Dragon Age: Inquisition kan vi bemöta som en summa av spelmekanik, narrativ och världsbygge och sedan bedömma det utifrån det. Det är väldigt lätt att kritisera den generiska fantasyvärlden, den bitvis ytterst märkliga estetiken (seriöst, hur klär sig folk?!), det i ärlighetens namn ganska svaga stridssystemet och den i ärlighetens namn inte speciellt bra storyn (hur många gånger han man inte sett det här nu liksom, för fan bioware, gör något nytt!). Men när vi gör det så gör vi det helt utan att ha i åtanke vad spelet representerar. Vi kan tycka att det är bra och fint att spelet promotar jämställdhet, starka kvinnor och HBTQ karaktärer, men om vi inte själva berörs av att se den typen av representation så kommer vi aldrig förstå vad det faktiskt betyder, och hur oerhört viktigt det kan vara för människor.
Dragon Age ÄR i mångt och mycket en överhypad serie, Inquisition är ett bra men inte jättebra spel, och eftersom folk älskar det så mycket så får det massa cred för saker det inte förtjänar cred för. Det är på många håll mekaniskt svagt, och även fast berättandet är helt ok så är både världen och storyn extremt generiska och klichéartade med väldigt lite verkligt drama. Men för väldigt stora delar av spelets fanbase så är det kanske inte stridsmekaniken eller plotlinen som är det viktigaste och det som gör att de älskar spelet så mycket, utan att detta är ett av de få, kanske det enda spelet på denna skala som faktiskt erkänner för sina fans att dom existerar, ger dem en plats och en röst inom spelkulturen.
Då tror jag det är ganska förståeligt att kärleken är såpass förbehållslös som den är, och jag tycker den får vara det.
Jepp. Håller med i allt du skriver. Fandomen har all rätt att älska DA av dessa anledningar och jag förstår dem på ett intellektuellt plan väldigt väl. Det är en oerhört viktig spelserie och det blir ett slags undantagstillstånd av defensivitet runt det av den anledningen. En järnring av försvar som jag upplevt som både dryg, hätsk och elak. Detta är orsaken. Verkan är mitt försök till en lika elak lista.