Ett öppet slut är inte automatiskt ett bra slut. Kan vi en gång för alla slå fast det? Att skriva ett slut otydlig och ”öppet” är inte en sure-fire genväg till att skriva ett intressant avslut.
Det kanske inte är ett radikalt uttalande, men ändå verkar många resonera efter det motsatta. Har du några anspråk på att vara finsmakare av någon form av berättande kultur är det snudd på ett kriterium att pilskna till så fort ett slut lämnas ofärdigt.
Är ett öppet slut automatiskt något bra för att det ger spelaren chans att själv fantisera ihop vad som hände? Skitbra, då kan vi väl köra öppna mittnar och slut också, så kan vi skita i spel helt och bara sitta hemma och fantisera.
Att lämna lösa trådar är inte heller samma sak som att ”låta spelaren tänka”. Alla kan skriva en spännande inledning på en berättelse om de inte behöver få ihop det på slutet. Konsten är att få alla olika moment att gå ihop. Det är det som avgör en riktigt bra berättelse.
Det är klart att öppna slut kan vara bra. Det kan vara ett sätt att lämna något upp till spelarnas fantasi, att inte skriva på näsan. Men de två sakerna är inte automatiskt sammanlänkade. Alldeles för ofta tycker jag att öppna slut bara är… ofullständiga. Och det okritiska hyllandet går mig på nerverna.
Fast å andra sidan
Den huvudsakliga meningen med öppna slut i spel är väl ändå att lämna dörren öppen för en uppföljare. Det känns överordnat alla tankar om konstnärlig frihet. Varför skulle man hylla ett sånt beslut? Det tyder ju mer på antingen lathet från författaren eller att marknadsavdelningen varit inne och petat i den kreativa processen.
Tror det är två sorters öppna slut. Det finns ”öppna för uppföljare”-slutet och ”öppet pga svävande och intressant eller whatever”-slutet. Båda kan vara bra, men inget är det automatiskt.
Bra tankar Linus. Kan hålla med om att öppna slut kanske överanvänds både i filmer och spel. Dock blir jag lite imponerad de gånger utvecklare/filmmakare lyckas med det på ett skickligt sätt och lämnar mig grubblandes i dagar.
Vad var det som egentligen …
När det lyckas och känns motiverat kan det vara fantastiskt. Det är bara så ofta inte det, tyvärr.
Anar jag att denna krönika kanske delvis sporrades av vår minidiskussion om filmen The Fountain i lördags under streamen?
Åh, saknar nästan Pjones och Rargay =)
Både och tror jag. Texten var påtänkt och påbörjad redan innan streamen, så det påverkade nog diskussionen i streamen. Och diskussionen i streamen påverkade nog texten!
Den huvudsakliga meningen med öppna slut i spel är väl ändå att lämna dörren öppen för en uppföljare. Det känns överordnat alla tankar om konstnärlig frihet. Varför skulle man hylla ett sånt beslut? Det tyder ju mer på antingen lathet från författaren eller att marknadsavdelningen varit inne och petat i den kreativa processen.
Tror det är två sorters öppna slut. Det finns ”öppna för uppföljare”-slutet och ”öppet pga svävande och intressant eller whatever”-slutet. Båda kan vara bra, men inget är det automatiskt.
Bra tankar Linus. Kan hålla med om att öppna slut kanske överanvänds både i filmer och spel. Dock blir jag lite imponerad de gånger utvecklare/filmmakare lyckas med det på ett skickligt sätt och lämnar mig grubblandes i dagar.
Vad var det som egentligen …
När det lyckas och känns motiverat kan det vara fantastiskt. Det är bara så ofta inte det, tyvärr.
Anar jag att denna krönika kanske delvis sporrades av vår minidiskussion om filmen The Fountain i lördags under streamen?
Åh, saknar nästan Pjones och Rargay =)
Både och tror jag. Texten var påtänkt och påbörjad redan innan streamen, så det påverkade nog diskussionen i streamen. Och diskussionen i streamen påverkade nog texten!