Hotseat. Kommer ni ihåg det? På något sätt klingar den termen med samma humm av nostalgi som ”megahertz” eller ”winzip”. Terminologin från en svunnen era då hotseatspelen på allas läppar var Master of Orion, Scorched Earth eller Worms.

Spelet som däremot passerade läpparna och sedermera frossades var Heroes of Might and Magic. Redan 1996 kom tvåan som på alla sätt och vis blev inkörsporten. När det tredje i serien kom ut var ödet redan förseglat. Detta skulle nötas i 100-tals timmar. Döm av min lycka när jag hörde att spelet skulle släppas i HD på iPad. Blotta tanken fick doften av tonårens felmatchade herrparfym från Dior och ängslig cigarettrök att flöda in i rummet. Att vara 17 igen, skolka, vara vaken i 48 timmar och spela HOMM3.

Tyvärr är jag 32. Det är ett halvt liv sedan vi satt där på Fagerskogsgatan. Håller spelet fortfarande?

Nja.

Versionen för iPad saknar den för mig självklara möjligheten att spela mot vänner via push-notiser. Det hade varit potentiellt förödande för produktiviteten att få en notis när det var ens drag i en match av säkert 20 pågående. Allt med plattan måste dock vara lokalt, så jag kan tänka mig hur väl det måste fungera under långa bilfärder med vänner. Hotseat är ju ändå originalet. Som tur är släpps även HD-versionen på Steam, så om du vill spela via internet är det den versionen som gäller.

H3HD_creatures_comparison_SD1999_vs_HD2014

Att spela själv å andra sidan påminner direkt om hur haltande denna serie är utan motspelare. Matcherna går snabbare framåt och det är alltid en eller två motståndare som på något sätt tämjt behemoths och svarta drakar redan i 8:e ronden. Så klart är det kanske lite mycket att kräva inför en simpel HD-release att skriva ny AI, men vissa saker tycks ha stannat helt i millennieskiftet när en oberäknelig datorspelare dansar i kartkanten med på tok för stor armé.

Den så kallade HD-uppdateringen verkar också ha stannat kring 99 och är svår att se utan att ha något att jämföra med. För mig som hoppade rakt in såg spelet ut som för 15 år sedan när mina 1080p-invanda ögon plirade mot det. Det gör i och för sig inte något när pixelkonsten i kartan och enheternas utseende var charmigt redan då och nu fungerar som tidsmarkör. Så det hela känns snarare som att återvända hem. Vid närmare jämförelse märks det dock att en del tid gått åt till det kosmetiska, och det ligger kanske rent av ett geni i detta, att restaurera tillräckligt för att lura ögat och bli transparent.

Kontrollen på touchskärm är nog den mest frustrerande aspekten och bruket av en styluspenna är rekommenderat. När 6-7 änglar, drakar, riddare och gud vet vad mer trängs i lika många hexagoner runt varandra är det ett rent helvete att styra sina trupper. Oftast är det helt ok men det är verkligen långt från optimerat.

Necropolis

Som sig bör är allt med denna remake troget till originalet. Det är fortfarande ett briljant spel och jag tror snarare att det är jag och mina vänner som åldrats värre. Hotseat och HOMM 3 tillhör kanske en tid då vi inte var lika distraherade och bortskämda med anslutbarhet och notiser. Jag hoppas således på en roadtrip snart där mina absurda mängder skelett erövrar allt i sin väg.