Den 3/3 klockan 3 på eftermiddagen skulle Valve hålla en presskonferens på GDC. Det krävs inget geni för att lista ut vad internet trodde skulle hända då. Äntligen, äntligen, äntligen skulle det efterlängtade Half-Life 3 avtäckas. Spelet som Valve har hållit som en godisbit precis utom räckhåll för spelarna under så många år. Det räcker att Gabe Newell släpper en fis i sömnen för att folk ska börja veva igång ”Half-Life 3 confirmed”-maskineriet.
Presskonferensen var såklart ett stort missförstånd. En olyckligt formulerad BBC-artikel fick halva internet att börja spekulera. Faktum är att Valve höll en presentation på GDC den 3/3 klockan 3 på eftermiddagen. Men den handlade om strategier för fysikoptimering för spelutvecklare. Sexigt, eller hur?
Hund eller drake? Don’t know, don’t care.
Varje gång hetsen kring ett eventuellt Half-Life 3 eller The Last Guardian drar igång känner jag samma sak – ointresse. Jag orkar helt enkelt inte bry mig om mytomspunna spel som kan eller inte kan ha varit under utveckling i århundraden. Spel som, så fort deras namn nämns, får den kollektiva spelvärlden att slå bakåtvolt av upphetsning. Visst, jag gillade Half-Life-spelen, episoderna och Ico och Shadow of the Colossus och alla de där andra fantastiska titlarna som byggt hypen kring de mytomspunna eventuella framtida spelen. De är alla, utom möjligtvis Ico, superba spel, men inte mer än så. Jag har till och med svårt att bry mig om det beryktade Beyond Good & Evil 2, även om det första spelet är en av mina allra bästa spelupplevelser någonsin.
Skulle jag bli ledsen om Half-Life 3 eller The Last Guardian faktiskt släpptes? Självklart inte. Jag hade gladeligen spelat dem båda två, och tvekar inte en sekund på att de, om de väl kommer, blir jättebra. Men jag har svårt att se varför vissa lägger så mycket tid på att spekulera kring spel som kanske aldrig kommer. Att bygga så mycket hype kring ett enda spel kan inte vara hälsosamt. Inte för den som hypear, och särskilt inte för utvecklarna och själva spelet i sig. Jag har svårt att tro att det någonsin kommer att göras ett spel som är så bra som Half-Life 3 måste vara för att nå upp till de orimligt högt ställda kraven. Vad jag dock är intresserad av är vilken sorts revolution Valve kommer att starta med Half-Life 3. Både första och andra spelet var något av tekniska och spelmekaniska underverk, och vi kan nog vara säkra på att det tredje kommer att skaka om spelvärlden som vi känner den. Valve skulle inte släppa historiens mest efterlängtade spel utan att göra det ordentligt. Men hypen, den klarar jag mig utan.
Nej, en försiktig optimism är så långt jag brukar sträcka mig när det gäller spel vi knappt vet någonting om. Hur många gånger har vi spelnördar inte blivit rejält brända av våra egna orimliga förväntningar? Gör dig själv en tjänst, fall inte offer för hypemaskinen!
Är det inte väldigt mänskligt att hypea? Man hypear för att komma hem efter jobbet och spela spel. Man hypear över den roliga aktivitet man har inplanerad till helgen. Man hypear över nästa veckas avsnitt av Better Call Saul. Man hypear över dendär spännande stouten som systembolaget får in nästa månad. Är det inte ganska härligt? Sen att man kan bli besviken om man inte får vad man förväntar sig är en sak. Man måste ju hantera sina förväntningar. Men att hypea och att bygga upp för stora förväntningar är väl inte synonymt?
Jag hypear iaf över the Last Guardian och jag trivs med det 🙂
Okej. Innan någon annan säger något. Ja, att bygga upp för stora förväntningar är lika med hype.. enligt vissa definitioner (http://sv.wikipedia.org/wiki/Hype
). Jag tänker snarare på hype som att man är väldigt taggad på något, en definition som också har stöd för sig (http://sv.urbandictionary.com/define.php?term=hype
).
Kan ju då vara begreppsförvirring, för så som jag tänker på ordet hype så är även ditt uttalande (”…vi kan nog vara säkra på att det tredje kommer att skaka om spelvärlden som vi känner den”) hype.
HAJPA heter det! Hade egentligen velat säg hypa men det är upptaget av ”vara hyperaktiv”.
Hur som helst är det i mina ögon definitivt skillnad mellan att hajpa och ha förväntningar. Hajpa är överdrivet, ogrundat, eller på annat vis felaktigt, varför det är otroligt viktigt att don’t believe the hype. Men lite förväntningar är ju inte samma.
Det är därför naturligtvis också tillåtet att bli arg på de som blir ledsna efter att en hype (hajp) inte infriats eftersom de trots att believat the hype, något vi vetat sen 1988 att vi naturligtvis inte ska göra.
Tasseklumpen och Daniel:
Det märks att jag inte hajpar särskilt ofta eftersom det helt klart råder begreppsförvirring här. 😛
Jag syftar såklart på de där omöjligt högt ställda förväntningarna vissa människor har på tidigare nämnda spel. Det är liksom inte möjligt att de inte kommer att bli besvikna, och det kan inte vara bra. Vet inte hur många gånger jag läst kommentarer om folk som på riktigt är arga på utvecklare för att ett visst spel inte kommer eller som helt sonika inte bryr sig om andra, liknande spel som faktiskt finns för att de ”hellre väntar på Half-Life 3”.
Att ha förväntningar på spel är ju såklart bra, men de bör nog ligga på någon slags rimlig nivå för att inte bli helt knäckt när de inte infrias.
Tack för kommentarerna! 🙂
Nu svär jag något fruktansvärt i kyrkan, men jag tyckte Half Life 2 var ett förbaskat sömnpiller, jag övergav det mot slutet av vattenscooterbanan. Det började så fruktansvärt häftigt på stationen i den dystopiska staden med dess aggressiva ordningsmakt och stämningen var snortät, mina förväntningar steg; spelar jag trots allt något väsensskiljt från alla generiska fps:er spelbutikerna översvämmats av? Är de översvallande recensionerna befogade? Det dröjde tyvärr inte länge innan spelets identitet eroderades bort tills det bara var ytterligare ett i mängden korridorskjutare med den ruskigt överhajpade möjligheten att flytta på objekt(tm) och därmed lösa banala fysikpussel. Jag vet inte om det händer saker längre in i spelet som fullständigt hade kastat min uppfattning om det dittils helt över ända, det var helt enkelt inte bra nog att ta mig till den punkten isf.
Ico såg jag gameplay ifrån. Det var tillräckligt för att jag aldrig skulle prova det själv, det är möjligt att jag faktiskt missat någonting här, men jag är åtminstone fullgott vaccinerad mot allt vad HL3 eller Last Guardian hype heter.
Star Wars Battlefront 3 däremot, W00t!!! 😀
Tänker verkligen inte försvara Half-Life 2, du får självklart ha vilken åsikt som helst. Däremot kan det vara en idé att, oavsett vad det är, åtminstone ge det en ärlig chans. Sluta inte titta på en film efter tjugo minuter, spela inte bara introt på ett spel, och läs inte bara de första kapitlen i en bok.
Visst finns det en gräns för ens engagemang, men en två timmar film går att ta sig igenom. Vad gäller spel så kanske inte det behöver tas igenom helt, om det nu inte är kort (ett personligt exempel: The Force Unleashed), utan snarare såpass att du börjar se var hajpen finns, vad det är som folk älskar. Sen om det går att förstå sig på, det var en helt annan femma
Jag får parafrasera Samson som har uttryckt det alldeles utmärkt; Jag har alldeles för lite tid för att bränna flera speltimmar innan jag hittar det som gör spelet värt att spela. Är spelet inte bättre på att fånga mig finns det flera spel på kö, min speltid ska vara njutbar. Finns det inte alldeles exceptionella skäl tänker jag inte lida ett dugg för konsten sas. Osäker på hur länge jag spelade Half Life 2, det var ju ett tag sedan, men gissningsvis runt tre timmar. Det finns jättebra spel som inte är längre än så. Under de knappt trettio åren jag spelat har jag dock aldrig varit med om att ett spel jag tyckt illa om efter några timmar fått mig att ändra uppfattning till det bättre. Sen är det också så att ju mer en spelat desto klarare blir en över vad en uppskattar och vad en inte uppskattar. Korridorskjutare slutade vara underhållande för sådär en tio-femton år sedan, minns när jag spelade Fear, gillade skräcktemat och ville ge det en chans. Det irriterade mig från början till slut och det var nog där någon gång jag lärde mig att jag inte tvångsmässigt måste spela ett spel till sluttexterna för att jag råkat kasta pengar på det.
Med det sagt, smaken är olika, väldigt många älskar korridorskjutare och det är ju kul för dem. För mig är det bara reskins på Quake.
Bra krönika! Känner i princip likadant och då är jag ändå lite av en HL fanboy. Jag hoppas såklart men tänker inte bry mig förän det finns något att bry sig om. Valve kommer nog låta oss veta när detkommer och det med besked! Ha det fint allesammans!