Som ni säkert redan känner till så missade ju jag den karusell som är Svamprikets GOTY-utnämning. Men jag har ändå en del att säga om året 2014, så här kommer min personliga topp 10-lista i textform, håll till godo!

10. Mario Kart 8

mk10

Surprise motherfuckers! Nä, jag är verkligen ingen Nintendospelare. Men i valet mellan Smash och Kart så har jag de gånger jag spelat haft mycket, mycket oh så mycket roligare med Kart. Det är till skillnad från Smash lätt att lära sig och har ett förståeligt kontrollschema. Det är fantastiskt väldesignat och vackert samtidigt som den här mjuka känslan av Nintendos och deras karaktärers permanens känns som en härlig filt ibland. Och att tävla mot sina vänner är sällan roligare än så här. Förrutom i Towerfall då, så klart.

9. Far Cry 4

Lite som Dark Souls 2 kändes som en fortsättning av det bättre spelet, känns Far Cry 4 som en fortsättning samtidigt som det ändå är det bättre spelet. Föregångaren är stundtals irriterande och töntigt där fyran känns mer balanserat när det gäller huvudkaraktärer och syfte. Men sen har fyran sina egna brister, som att Pagan Min är en blek kopia av Vas. På nått sätt borde de båda spelen ha varit ett helt perfekt spel. Så hit men inte längre för Far Cry 4.

8. The Wolf Among Us

2014 var mitt Telltale-år, och jag spelade precis allt mot slutet av året. Det blev lite hetsätande nästan, men det är svårt att låta bli när det är så innovativt och medryckande. Bigbys berättelse är storvulen och snygg, även om det bleknar i jämförelse med The Walking Deads nästan akuta närvarokänsla. Berättelsen är vad den är, och det är stundtals svårt att relatera. Men det The Wolf Among Us gör bra, gör det riktigt riktigt bra. Värt nog en 8:e plats

7. Destiny

Kanske även årets besvikelse? För Destiny hade kunnat vara en fullständig 10-poängare och ett av historiens bästa spel. Och tyvärr fortsätter spelet även gnugga detta i ansiktet på en när en spelar. Det är som att man aldrig riktigt får titta in helt och uppleva potentialen som nästan dinglas framför ansiktet. Jag tror också att Bungie ville mer, men att världen kanske inte riktigt är redo. Jag hoppas de tar idéerna som finns här, och deras redan briljanta kontrollschema och grafiska stil, och bara sträcker ut det och blåser upp det. Mer, ge oss mer att se, mer att göra, mer att utforska och mer spel för pengarna.

6. Titanfall

Vet ni vad, jag har inte hunnit med många matcher i Titanfall. Faktum är att jag inte spelat det förrän förra månaden, men ändå slinker det in här. Många skulle säga att det toppar Sledgehammers avancerade krigföring, men är ännu inte övertygad. Titan och Pilot-läget erbjuder dynamik men samtidigt tycker jag inte harmonin är helt där den borde. Ändå fortsätter jag, för det är så välstyrt och snyggt och roligt. Och förmodligen bara början.

5. Valiant Hearts

En episk snyfthistoria, det håller jag med om, men ack så välavvägd. En dyster och sällsam historia där den tecknade stilen och de stora känslosvallen nästan fungerar antropomorft. Idéerna och koncepten känns enklare, renare och lättare att relatera till, precis som känslorna. Bristmässigt och ibland repetitivt gameplay sopas ledigt under mattan av snudd på perfekt art direction, musik och känsla.

4. Wolfenstein: New Order

Årets mest otippade bra spel är i alla fall detta, och på plats nummer fyra säger det en hel del om hur väl Machine Games revitaliserat den här gamla häcken och gjort den till sin egen. Alternativhistoria och dystopi möter en näst intill superb singleplayerupplevelse som egentligen bara har att förlora på avsaknaden av ett flerspelarläge. Om Sledgehammers MP-del kombinerats med Machinegames SP-del i någon ohelig allians så hade det vart årets spel helt klart. 2014 bjöd på bevis att FPS-genren lever och mår väl i både singel och multi.

3. Dark Souls 2

Föregångaren, Dark Souls, är fömodligen ett av förra generationens bästa spel. Uppföljaren når inte riktigt lika långt i att skapa återspelningsvärde och stämning. Detta till trots så är atmosfären fortfarande helt otrolig och striderna stundtals nästan bättre än i föregångaren. Dark Souls 2 gav mig samma ödsliga, otäcka och drömska känsla och jag har inte tröttnat på att supa in det här spelet ännu. När det kommer på PS4 i år så åker vi igen.

2. Call of Duty: Advanced Warfare

Något som förtjänar att premieras är förbättring. Call of Duty var fram till och med Black Ops förmodligen en av mina favoriter i pangpang-genren. Däremot gick det snabbt utför och ärligt talat trodde jag Ghosts var den första dödsryckningen. Tji fick jag, och det är tji jag tackar för. Sledgehammer Games lyckades galant att revitalisera serien med ett av de roligaste multiplayerspel jag kört på länge. Rörlighet och bra spellägen är nyckelord jag tar med mig från årets bästa FPS.

1. Towerfall: Ascension

Vad nu, ett spel från 2013? Nä, vet ni vad. Om ett spel kom ut på en obskyr konsol ett år innan och flög långt under radarn fram tills en nyversion släpptes 2014, tänker jag ta mig friheter. Det är dessutom nytt innehåll, nytt namn och en entré på mainstreamkonsoler som heter duga. Towerfall: Ascension exploderade år 2014, inte minst i min och mina vänners soffor. Det är lätt att lära sig men svårt att bemästra, representativt, inkluderande, snyggt, roligt och otroligt beroendeframkallande. Dessutom var det gratis ett tag på PS4. Vad mer krävs? Jag vet vad jag hade roligast med 2014. Towerfall: Ascension har inga konkurrenter som kommer ens in närheten.

Och med det lämnar Svampriket som kollektiv 2014 bakom sig tillslut. Vem hade mest rätt? Jag, eller resten av redaktionen?