Vi är alla ganska uppsvepta i Annas segertåg genom media för tillfället och av förklarliga anledningar tar argumenten som flugit kring de där omdesignade fightingspelskaraktärerna upp en stor del av hjärnkapaciteten. Det har sagts många kloka och fina saker om bilderna, men minst lika många (okej, betydligt fler) fullkomligt idiotiska. Jag tänkte därför ta tillfället i akt och förklara varför vissa argument är fel så att vi slipper bemöta dem någonsin igen (yeah, right).
Spela andra spel istället/gör dina egna spel istället för att klaga!!!
Variationer av den här kritiken återkommer igen och igen. Gillar man inte något så ska man antingen bara låta bli att spela det och hålla käften, eller göra det bättre själv. Och för att “göra det själv” räcker det tydligen inte att omdesigna karaktärerna själv, som Anna ju faktiskt gjorde, utan man måste skapa ett helt spel från grunden för att det ska räknas. Människor som använder det här argumentet måste 1. aldrig ha klagat på ett spel i hela sitt liv och 2. inte förstå vad det innebär att vara spelkritiker.
Spelkritiker spelar spel och säger vad de tycker. Det är hela arbetsbeskrivningen. Det är allt de gör och hela poängen med rollen. Så att säga att en spelkritiker inte ska kritisera spel är minst sagt märkligt. Om man inte vill avskaffa hela yrkesgruppen då förstås. För då antar jag att det är valid kritik.
Får man inte vara sexig!!!?
Det här är ett spännande argument. Vi har alltså en person som kommer med ett förslag på hur karaktärer kan se ut för att inte alltid följa samma mall. Sen har vi en annan person som attackerar alla som kommer med dessa förslagen. Men det är alltså den första personen som stoppar en viss typ av karaktärer från att skapas?
“Okej”.
Att säga att det är tråkigt att mer eller mindre alla kvinnor är sexualiserade är inte samma sak som att säga att ingen av dem får vara det. Att erbjuda alternativ är inte det samma som att begränsa mångfald. Anna sa aldrig – aldrig – att en karaktär inte får vara sexig. De som använder det här argumentet säger dock, direkt eller indirekt, att alla karaktärer måste vara det. Det är de som håller kreativiteten tillbaka.
Cherry picking!!!!!
Cherry picking innebär att enbart välja ut det fåtal exempel som bevisar den egna tesen, medan den bredare bevisningen ignoreras. Personer som kritiserar sexism i spel blir anklagade för det här hela tiden. Och allra oftast, typ som i det här fallet, är det helt enkelt objektivt fel.
När en majoritet av kvinnor i, som i det här fallet, fightingspelsgenren är översexualliserade, så är det inte cherry picking, by fucking definition. Inte ens om det inte vore en majoritet vore det cherry picking. 40% översexualliserade karaktärer är fortfarande bevis för en ganska jävla skev kvinnosyn. Och vi vet alla att det inte är bara 40%.
När någon använder det här argumentet spelar det ingen roll att man kan peka på femtio karaktärer som stärker ens tes. De här personerna kommer forsätta peka på Samus och fråga “MEN VARFÖR TAR NI INTE UPP HENNE DÅ!?!?!?”
Visst, det finns så klart bra exempel också. Den här typen av kritik säger inte att allting är dåligt alltid. Bara att det är det alldeles för ofta. Och att då hela tiden fortsätta peka på, till exempel, den lilla minoriten kvinnliga karaktärer som inte är sexualiserade, vet ni vad det är? Cherry picking.
Män drabbas också!!!!!!!
Manliga karaktärer är också överdrivna. De ser inte heller ut som riktiga människor gör. Varför tycker ingen synd om männen?
Det här argumentet har faktiskt en poäng. Manliga karaktärer är också överdrivet designade. Könade stereotyper drabbar dem med. Och det är tråkigt. Och något som absolut är värt att kritisera. Vilket vi även gör.
Men det är inte kritik mot även manliga karaktärer människor som använder det här argumentet vill ha. Det är ingen kritik alls. Alla utsätts för sexism så därför är det inget att klaga på pga LOGIK. Är något dåligt för alla så är det uppenbarligen inte värt att kritisera.
Sen är det inte samma sak för män och för kvinnor. För det första har män ett bredare utbud kroppstyper. Inte ett fruktansvärt brett, nej, men bredare. Det finns flera kroppstyper. Och det finns framförallt flera nivåer av påklädnad. Visst finns det karaktärer som lubbar runt i stringtanga även där, men det finns betydligt fler påklädda karaktärer.
Sen är manliga karaktärer designade för att vara balla. De är muskliga och står i stridsberedda poser. De är överdrivna, visst, men överdrivna på ett sätt som faktiskt är någorlunda vettigt i sammanhanget. Folk som håller på med kampsport är generellt vältränade. Karaktärerna tar det ett steg längre, visst, men bara för att se mer badass ut i en fightingsituation.
De kvinnliga karaktärerna är designade enbart för att se sexiga ut. Pinnsmala och med enorma bröst. Designen har ingenting med kampsport att göra, deras poser är inte stridsberedda utan verkar snarare beredda på en annan typ av fysisk aktivitet. De är sexfantasier.
Kort och gott, både manliga och kvinnliga karaktärer är skapade huvudsakligen för att attrahera en heterosexuell, manlig publik.
Det är subjektivt!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vad är egentligen sexigt? Vem avgör? Det är ju bara suUUuuUuuubjektiva ÅååsiIIiiiIIkter.
Ja, fast nej. Det finns klara kulturellt och socialt betingade konventioner och symboler som kan användas för att analysera den här typen av kulturella uttryck. Det är inte bara en åsikt att kvinnorna skapas för att vara sexiga och männen skapas för att vara häftiga. Det är inte något man bara kan tycka annorlunda om. Det är så det är. Det är fakta.
Well spoken sir, very well indeed!
Bra sammanfattat. Är förvånansvärt hur svårt det är för horden av hatare att ta till sig dessa begrepp.
ungefär så, ja. =)
Väl rutet Linus! Du må vara död inombords (Valiant Hearts FFS 😉 <3) men kall hård logik kan ingen ta ifrån dig.
Synd bara att köttskallarna som borde läsa det här är vaccinerade not både logik och rationalitet.
Ja, det är tveklöst rätt märkligt. För antingen blir man anklagad för att ”inte vara en äkta gamer” och då har man ingen rätt att klaga. Eller så är man en gamer, men då ska man bara sluta klaga och spela något annat istället. Man börjar ju ana den röda tråden här liksom. Sen är det ju bara specifikt kritik av kvinnliga karaktärsroller som möts av såna argument. Ser dem aldrig i några andra sammanhang. Så på det stora hela – ifrågasätter man kvinnliga karaktärsroller ska man tydligen vara tyst. Men det är väl så… ni vet att ni gjort nåt rätt när ni möts av såna argument helt enkelt! 😉
Bra där Linus! Du må vara en gaphals i podden, men dina texter är riktigt bra! 😉
Även ”VARFÖR SKA NI BLANDA IN POLITIK I SPEL???”när de anser att spelmediet är helt och hållet statiskt och opåverkbart från några andra referenser än ”rolighetsfaktor.”
Är tyvärr tvungen att ge dem rätt där dock.
Jag köper inte ett spel för att markera min ställning i en politisk fråga eller min syn på kvinnors rätt till att klä sig som de vill, jobba med det de vill, etc.
När jag köper ett spel så köper jag ett spel som verkar intressant. Jag lägger inte ut pengar på något jag inte tycker ser ut som om det vore roligt att spela.
Fast när man pratar om politik i spel så pratar man ju om betydligt mycket mer än spel som politiskt statememt eller politik kontra ”kul”.
Hela diskussionen om spel och politik grundar sig ju i att man betraktar spel som en kulturform, som ett medie som kommunicerar något och har ett innehåll och mening som går bortom om det bara är ”bra” eller ”dåligt” eller ”kul”/”tråkigt” osv.
Vissa spel klarar sig helt undan en politisk diskurs, det är svårt att politisera spel som typ Resogun, Trails, OlliOlli eller Geometry Wars. Men så fort ett spel blir mer än en visuell representation av mekaniker och börhar presentera en värld, ett narrativ, karaktärer, konflikter etc så börjar det kommunicera något och kan därför pratas om utifrån en politisk kontext.
Designen på karaktärerna Anna gjorde hade ett politisk innehåll redan innan hon valde att göra några redesigns. Det var inte Anna som politiserade dem, det politiska fanns redan där genom vad de kommunicerade, och detta helt oavsett vad skaparnas ambition med dem var.
Av samma anledning är spel som Call of Duty, GTA, Battlefield mfl minst lika politiska som typ Gone Home, även om de inte ens är medvetna om de ställningstaganden de gör.
Det är vad diskussionen om politik i spel handlar om, om att se spel som en kulturform där innehållet faktiskt står för något mer än bara ett luddigt ”underhållningsvärde”, och att man ämnar kritisera spel som kulturform precis som man gör med film, litteratur, musik osv.
Det är omöjligt att separera politik från kultur. Jag skrev en krönika om det för några månader sedan: https://svampriket.se/2014/10/feminism-ger-spelmediet-mening/
Jag brukar vara en som är allergisk mot feministflummet i spelmedia, speciellt när en kvinna skall recensera ett spel som anses vara sexistiskt bara för att det SKALL vara en feministisk recension. INTE en spelrecension. Angående Annas bilder är det rent tokigt hur mycket hat/kritik hon har fått för att hon har gjort om några översexualiserade bimbos till tonåringar eller normala brudar.
Det här ”experimentet” visade mer på bristerna på riktiga kvinnor i spelvärlden än vilken spelrecension med ENBART feministisk vinkel. Keep up the good work!
Hur kan en ”enbart feministisk vinkel” någonsin vara fel?
Är du inte för alla köns lika värde och ställning i samhället? 🙂
Ah du fattar vad jag menar men för att förtydliga. När en kvinna/man(övervägande kvinnor som typ började spela när X360 släpptes) bortser från alla styrkor eller svagheter i ett spel och istället ägnar 90% av sin ”recension” till att klaga på att en tutte syns.
P:S skönt att man slapp argumentet: Men vadå varannan spelare är kvinna.
Att jag låter min dotter börja med Vectrex och C64 för att sedan jobba sig framåt i hårdvaruhistorien är nog ändå mest för att du en vacker dag ska ta hennes, på alla andra sätt välgrundade och insiktsfulla, argument på allvar. Eller inte.
Berätta vilken hårdvara du började spela på, så att vi kan bedöma giltigheten i dina argument och värdet av dina åsikter.
Well spoken sir, very well indeed!
Bra sammanfattat. Är förvånansvärt hur svårt det är för horden av hatare att ta till sig dessa begrepp.
ungefär så, ja. =)
Väl rutet Linus! Du må vara död inombords (Valiant Hearts FFS 😉 <3) men kall hård logik kan ingen ta ifrån dig.
Synd bara att köttskallarna som borde läsa det här är vaccinerade not både logik och rationalitet.
Ja, det är tveklöst rätt märkligt. För antingen blir man anklagad för att ”inte vara en äkta gamer” och då har man ingen rätt att klaga. Eller så är man en gamer, men då ska man bara sluta klaga och spela något annat istället. Man börjar ju ana den röda tråden här liksom. Sen är det ju bara specifikt kritik av kvinnliga karaktärsroller som möts av såna argument. Ser dem aldrig i några andra sammanhang. Så på det stora hela – ifrågasätter man kvinnliga karaktärsroller ska man tydligen vara tyst. Men det är väl så… ni vet att ni gjort nåt rätt när ni möts av såna argument helt enkelt! 😉
Bra där Linus! Du må vara en gaphals i podden, men dina texter är riktigt bra! 😉
Även ”VARFÖR SKA NI BLANDA IN POLITIK I SPEL???”när de anser att spelmediet är helt och hållet statiskt och opåverkbart från några andra referenser än ”rolighetsfaktor.”
Är tyvärr tvungen att ge dem rätt där dock.
Jag köper inte ett spel för att markera min ställning i en politisk fråga eller min syn på kvinnors rätt till att klä sig som de vill, jobba med det de vill, etc.
När jag köper ett spel så köper jag ett spel som verkar intressant. Jag lägger inte ut pengar på något jag inte tycker ser ut som om det vore roligt att spela.
Fast när man pratar om politik i spel så pratar man ju om betydligt mycket mer än spel som politiskt statememt eller politik kontra ”kul”.
Hela diskussionen om spel och politik grundar sig ju i att man betraktar spel som en kulturform, som ett medie som kommunicerar något och har ett innehåll och mening som går bortom om det bara är ”bra” eller ”dåligt” eller ”kul”/”tråkigt” osv.
Vissa spel klarar sig helt undan en politisk diskurs, det är svårt att politisera spel som typ Resogun, Trails, OlliOlli eller Geometry Wars. Men så fort ett spel blir mer än en visuell representation av mekaniker och börhar presentera en värld, ett narrativ, karaktärer, konflikter etc så börjar det kommunicera något och kan därför pratas om utifrån en politisk kontext.
Designen på karaktärerna Anna gjorde hade ett politisk innehåll redan innan hon valde att göra några redesigns. Det var inte Anna som politiserade dem, det politiska fanns redan där genom vad de kommunicerade, och detta helt oavsett vad skaparnas ambition med dem var.
Av samma anledning är spel som Call of Duty, GTA, Battlefield mfl minst lika politiska som typ Gone Home, även om de inte ens är medvetna om de ställningstaganden de gör.
Det är vad diskussionen om politik i spel handlar om, om att se spel som en kulturform där innehållet faktiskt står för något mer än bara ett luddigt ”underhållningsvärde”, och att man ämnar kritisera spel som kulturform precis som man gör med film, litteratur, musik osv.
Det är omöjligt att separera politik från kultur. Jag skrev en krönika om det för några månader sedan: https://svampriket.se/2014/10/feminism-ger-spelmediet-mening/
Fattar inte heller vad som gör folk upprörda. Vill man absolut ha anime-tuttar så finns det ju redan örti tusen spel som fyller den funktionen, och det kommer släppas lika många till.
Så hur kan ett teoretiskt resonemang kring ett fightingspel med påklädda kvinnor vara så hemskt?
Jag brukar vara en som är allergisk mot feministflummet i spelmedia, speciellt när en kvinna skall recensera ett spel som anses vara sexistiskt bara för att det SKALL vara en feministisk recension. INTE en spelrecension. Angående Annas bilder är det rent tokigt hur mycket hat/kritik hon har fått för att hon har gjort om några översexualiserade bimbos till tonåringar eller normala brudar.
Det här ”experimentet” visade mer på bristerna på riktiga kvinnor i spelvärlden än vilken spelrecension med ENBART feministisk vinkel. Keep up the good work!
Hur kan en ”enbart feministisk vinkel” någonsin vara fel?
Är du inte för alla köns lika värde och ställning i samhället? 🙂
Ah du fattar vad jag menar men för att förtydliga. När en kvinna/man(övervägande kvinnor som typ började spela när X360 släpptes) bortser från alla styrkor eller svagheter i ett spel och istället ägnar 90% av sin ”recension” till att klaga på att en tutte syns.
P:S skönt att man slapp argumentet: Men vadå varannan spelare är kvinna.
Att jag låter min dotter börja med Vectrex och C64 för att sedan jobba sig framåt i hårdvaruhistorien är nog ändå mest för att du en vacker dag ska ta hennes, på alla andra sätt välgrundade och insiktsfulla, argument på allvar. Eller inte.
Berätta vilken hårdvara du började spela på, så att vi kan bedöma giltigheten i dina argument och värdet av dina åsikter.
Fattar inte heller vad som gör folk upprörda. Vill man absolut ha anime-tuttar så finns det ju redan örti tusen spel som fyller den funktionen, och det kommer släppas lika många till.
Så hur kan ett teoretiskt resonemang kring ett fightingspel med påklädda kvinnor vara så hemskt?
Alla som vill diskutera politik i spel bör se denna:
Errant Signal – ”Keep Your Politics Out of my Video Games”: http://youtu.be/7_tdztHiyiE
Alla som vill diskutera politik i spel bör se denna:
Errant Signal – ”Keep Your Politics Out of my Video Games”: http://youtu.be/7_tdztHiyiE
Huvudet på den berömda spiken.
Huvudet på den berömda spiken.