Att rösta med plånboken ses av många som en grundläggande del av Den Fria Marknaden™. Och det finns en poäng i att spendera pengar på ett sätt som främjar produkter man uppskattar och företag man kan stå bakom, och inte gynnar säg Foxconn. Men låt oss för den saken skull inte glömma att det också är skitsnack.
Så fort man kritiserar ett spel, speciellt av så kallade “politiska” anledningar, kan man ge sig fan på att det är någon där som säger att man bara inte ska köpa det. Hålla käft och rösta med plånboken. Vilket i ärlighetens namn egentligen bara betyder “håll käft”.
För att rösta med plånboken och hålla käft är nämligen mer eller mindre helt verkningslöst.
Det är klart företag bryr sig om sina kunder. Eller snarare den vinst kunder genererar för företaget. Men ofta har de många kunder. Väldigt många. Och att dra ihop tillräckligt många bojkottare för att det ska kännas i deras plånbok är svårt. Är man då dessutom inte högljudd så är man inte direkt bojkottare. Bara vanligt folk som råkar inte vara kunder.
I exemplet representation inom spel blir det extra tydligt hur illa plånboksröstande fungerar. Säg att du är en kvinna och vill ha fler kvinnor i spel. Om du då bojkottar alla spel med män i huvudrollen (vilket är de flesta) kommer det bara ses som ännu ett “bevis” på att kvinnor inte spelar, och att spel därför inte måste anpassa sig efter dem.
Genom att inte köpa en vara kan du helt plötsligt hamna utanför den varans målgrupp. Och varför ska de då bry sig om vad du tycker?
Jag säger inte att du inte ska rösta med plånboken. Lägg absolut inte pengar på saker du inte kan stå bakom. Men rösta också med rösten. För det är det som faktiskt kommer göra skillnad.
Huvudet på spiken!
”I exemplet representation inom spel blir det extra tydligt hur illa plånboksröstande fungerar. Säg att du är en kvinna och vill ha fler kvinnor i spel. Om du då bojkottar alla spel med män i huvudrollen (vilket är de flesta) kommer det bara ses som ännu ett “bevis” på att kvinnor inte spelar, och att spel därför inte måste anpassa sig efter dem.”
Absolut. Men rösta med plånboken handlar inte bara om att avstå från köp, utan att även köpa det man uppskattar. Så om alla som vill se fler kvinnliga huvudkaraktärer går ut och köper spel med kvinnliga huvudkaraktärer, i stället för manliga. Men det är alltid upp till företagen att tolka siffrorna, vilket de inte är så bra på utan röster som hörs och berättar Varför det där spelet sålde bättre och det där spelet sålde sämre. Lite som när demokraterna förlorar platsen till republikanerna pga omotiverad väljarbas och tänker att ”shit, vi måste bli mer höger!” Båda metoderna behövs, tror jag. Man ska aldrig hålla käften!
Fast det som i slutändan på riktigt gör skillnad är väl ändock om en större mängd individer aktivt fattar beslutet att inte köpa eller köpa en produkt? Att säga att utvecklarna inte kommer bry sig om att just du bojkottade ett spel är ju bara en variant av soffliggarargumentet ” Det spelar väl ingen roll om lilla jag röstar i riksdagsvalet min röst gör ändå ingen skillnad”. Att sen säga att alla spelutvecklare är desillusionerade och kommer hitta på ursäkter varför spelet blev bojkottat för att de ska slippa ändra sig håller inte riktigt som argument , då historien påvisar att gamla dinosaurier som vägrar följa med i utvecklingen alltid förlorar i slutändan, även om de kanske gömmer sig från sanningen ett litet tag. Sen så är spelbranschen en så pass konkurrensutsatt marknad att ingen utvecklare helt enkelt kommer ha råd att strunta i den breda massans opinion i förlängningen. Att man sedan kan kan påverka individers tankemönster i olika forum genom att göra sin röst hörd är jag helt med på. Det mesta detta kan leda till dock är att folk inte köper eller köper ett spel, och det är i slutändan det som gör skillnad, inte enbart rösten i sig.
”…då historien påvisar att gamla dinosaurier som vägrar följa med i utvecklingen alltid förlorar i slutändan, även om de kanske gömmer sig från sanningen ett litet tag.”
Jag håller inte riktigt med dig.
Jag är definitivt en gammal dinosaurie – fast jag anser ändå att jag tillhör en viktig och växande målgrupp.
För nog finns det de av oss som älskade spel under 80- och 90-talet som blivit äldre och gärna vill kunna fortsätta spela i vuxen ålder – trots att vi har familj och barn (som vi förstås vill spela med).
Här borde det ju också finnas pengar att tjäna då en vuxen gamer är betydligt köpstarkare än en yngre.
Jag skulle till och med vilja påstå att fler och fler spelutvecklare börjar inse det.
Många kanske ser det som fanservice, mjölkning, lättja och nostalgi när det kommer remakes och återutgivningar – jag ser detta som resultatet av att spelandet stiger i åldrarna.
Med stigande ålder kommer ökade krav på bredd, lite mer djup och mindre sterotyper. För det är också en naturlig utveckling av spelmediet – det finns fler genrer och nya vägar att gå.
Haha jag kanske uttryckte mig lite klumpigt där vilket jag ber om ursäkt för, när jag skrev gammal dinosaurie syftade jag inte på människor som är äldre utan snarare folk som håller fast vid förlegade värderingar när samhällsutvecklingen i övrigt rör sig åt ett motsatt håll, vilket är en grupp man definitivt kan tillhöra oberoende av ålder.
Fast vem är rätt person att avgöra om en värdering är förlegad eller ej? En värdering är ju subjektiv, att någon har konservativa värderingar som inte delas av så många längre gör ju inte de värderingarna felaktiga, utan endast oaccepterade. Och ibland kan pendeln svänga tillbaka också. Det mest progressiva och utvecklade är inte alltid det bästa. Det är viktigt att själv fundera över frågor och vad man själv tycker istället för att endast hänga med i sin samtid när pendeln rör sig snabbt i en ny riktning.
Ibland kan det faktiskt vara bättre att hålla sig till det man kan och behålla sin kärnpublik än att förnya sig och falla platt. Och inte gillas av någon.
Jag håller med. En tyst protest gör inte så stor skillnad, och att en enda person avstår i det tysta får inte många andra att följa efter. Däremot kan en enda välskriven recension eller krönika ge spridningseffekter. Och det gäller ju inte endast storspelen som färre borde köpa, utan även de små titlarna som inte så många känner till. Om det skrivs om dem så hittar fler kunder till dem.
Jag håller även med om en av kommentarerna här ovanför, det handlar inte endast om vad man väljer bort utan om vad man väljer istället. Och när ett nytt spel blir succé så är det vanligt att andra apar efter för att rida på vågen innan marknaden mättas.
Ett gammalt exempel på det är när racinggenren exploderade på 90-talet och många lycksökare ville göra ett eget racingspel, många försökte planka allt från Ridge Racer till Mario Kart.
Ett nyare exempel är Activisions succé med Skylanders, både Disney, Nintendo och nu Lego har hakat på. Om fler föräldrar köper de spelen till sina barn istället för våldsamheter som Grand Theft Auto, Call of Duty o. dyl. som har rättmätigt förtjänat sin åldersgräns så är det nog bra för de yngre. Om spelföretagen ser att det finns en marknad för spel till barn så kommer de att satsa mer resurser på att göra bra barnspel och konkurrensen kan kanske leda till att de anstränger sig mer.
(Nu tog jag våld som exempel men det finns andra typer av innehåll som man kan diskutera. )
Att rösta med plånboken fungerar om det görs kollektivt, alla ska med. Det fungerar inte så bra om 500.000 inte köper spelet pga diverse saker om det ändå finns 20 miljoner andra som gör det men är det tvärtom så händer det saker. Då de flesta företag ändå måste tjäna pengar för att kunna betala sina aktieägare, anställda, lokaler och dyl så är ekonomisk sanktion väldigt viktigt.
Men frågan är var den skall dras så att den artistiska och kreativa ådran inte försvinner?