Låt mig få detta överstökat först: Metal Gear Solid 5 är det bästa Metal Gear-spelet jag spelat och förmodligen det bästa stealth action-spelet som gjorts. Någonsin. Vi behöver inte gå in mer i detalj på det, för att vi kommer få en recension här på Riket snart. Men jag påstår detta kanske 15 timmar in, så jag är inte ens halvfärdig med det men ändå på det klara med hur jäkla bra det är.
Ändå känns det som att jag sitter och stundtals bara… tolererar Kojimas bullshit. Som att jag låter honom komma undan med något.
Det är uppenbart att Hideo Kojima aldrig tycks komma ur trotsåldern när det gäller övertydlig och överjävlig sexism. Quiet känns i det närmaste som ett statement, ett snubbigt ”luften är fri!” från detta annars kreativa geni som uppenbarligen lider av att ha blivit uppfostrad som en typisk man. Det finns en medvetenhet i hur Quiet designats och hur hennes nakenhet ursäktas med något så fjantigt att till och med en femåring skulle ana ugglor i mossen. Det blir som någon slags medveten provokation av Kojima, vilket bara gör det ännu värre.
Obstinat sexism förtjänar som minst skarp kritik och rimligen också bojkott, så vi ska tala klarspråk om hur illa detta faktiskt är. Och det gör vi ju. Jag gör det, mina kollegor gör det och utöver vårt lilla hörn på jorden så har jag sett mängder av artiklar, tweets och debatter om den här minst sagt kontroversiella karaktärsdesignen. Det är upprörande och skapar debatt, kanske till och med mer än vid andra spelsläpp eftersom det är en så het potatis. Men trots detta så drunknar kritiken i sorlet av ett annars fantastiskt spel.
Hans Rosling passades fram och tillbaka på Facebook och Twitter i en hel vecka efter att han läst lusen av en tjomme på dansk tv. Där handlade det om att vi reagerar på vad som syns i media men att detta sällan visar hela bilden. Om allt vi hör och läser om tredje världen är elände och terror så är det den bilden vi köper. Detta till trots så ökar rättigheter och demokratiska val i många kända konfliktzoner.
Så om allt vi hör om Metal Gear Solid 5 är hur vansinnigt fantastiskt bra det är, så missar vi kanske enligt samma devis att kritiken mot en gubbsjuk Kojima faktiskt finns. Kampen för en mer inkluderande spelbransch fortgår med tydlig kritik, bara vi zoomar ut lite och tittar på det större perspektivet. Kojima får precis som Rockstar och GTA 5 sina smällar trots att den resterande delen av deras produkter är av absoluta världsklass.
Till saken hör också att det finns sämre spel med samma mängd sexism. Där är det nog enklare att se den mer nyanserade bilden och den lika rättmätiga kritik som föreligger. Den är mer synlig eftersom det är mycket glesare när det kommer till hyllningar och hype. Sämre spel är dessutom enklare att behandla vårdslöst och bara avfärda som sexistisk skit. Det är lite så vi fungerar i våra preferenser och filtreringssystem.
Så vi ska vara väldigt tydliga med att både Kojimas och Rockstars tilltag måste adresseras och kritiseras så att alla kan se och höra hur fel det är. Det behöver dock inte nödvändigtvis betyda att vi måste bortse från resten, även om jag förstår varför många vill bojkotta spelet och att den impulsen blir desto starkare i den flodvåg av kärlek spelet just nu sköljer sig i.
Så kommer Kojima undan med sin sexism för att resten av spelet är fantastiskt? Jag säger ja men ändå nej. Det kanske ser ut så och pengarna säger det också. Men mängden kritik är sannolikt större än vanligare. Den bara ser mindre ut i skuggan av alla toppbetyg och sociala mediers hype.
Du fångar verkligen precis den ambivalens jag upplever inför detta spel. Å ena sidan så galet bra, å andra sidan unken sexism. Men man får ju dekonstruera helheten och diskutera de enskilda komponenterna så gott det går. Det är iaf det jag intalar mig själv för att peppa mig igenom det som är urkasst med spelet.
Tragiskt smart marknadsföring, på samma spår som american apparel etc. Mucka fight med feministerna, så kommer din kärn-målgrupp älska dig ännu mer. Typ.
Japp, det känns som något sådant. Positionering i en debatt som egentligen inte har med spelet i sig att göra.
Quiet är den bästa buddyn att ha med sig. Hon rör sig som en vind och hjälper till i alla svåra situationer. Sen är det synd att de inte har tekniken att ge henne en T-shirt med texten ”i snipe for fun” men hon andas ju genom huden…..
Asså har du kommit till förklaringen varför hon är avklädd?? Nä men seriöst instämmer på varenda ord om just Quiet, det värsta är att hon kan vara en av den bästa (rent speltekniskt) kompanjonen någonsin i ett spel.
Angående spelets hyllningar i övrigt är det helt sinnessjukt hur detta spel har kunnat få 10:or av princip alla stora publikationer då hela uppdragsdesignen är så OERHÖRT jäva tråkig och enformig. Jag vet inte hur många jävla ggr jag har varit på exakt samma ställe och gjort liknande uppdrag. Detta är denna generationens svar på första Assasins Creed, grunden är fullständigt briljant men dels så är spelvärlden för tom och likriktad och uppdragsdesignen känns som att det kommer från något jävla bärbart spel! Detta spel kommer få en sån jävla backlash tro mig. Just det storyn är värdelös på det dåliga sättet. ÄR så besviken då MGS-serien är en av mina absoluta favorit spelserier!
Visst är sexism ett tråkigt fenomen när vi spelar spel.
Jag vet i alla fall två kvinnor som älskar God of Wars-serien, men som valde att stänga av GoW 3 (för att aldrig spela det igen) på grund av en speciell scen. Även jag tycker den är värd att ifrågasättas.
Personligen stör jag mig mest på att jag nästan alltid måste iklädda mig rollen som en vit man (ja, jag har spelat tv-spel sen begynnelsen) och visst har det blivit bättre, men mycket återstår.
Faktum är att jag, i rent trots, alltid väljer att spela som en kvinnlig karaktär ifall det är möjligt.
I somliga spel upplever jag till och med att den kvinnliga karaktären är bättre utöver att det är en frisk fläkt av variation att inte vara vit man i ett spel.
När det kommer till MGS-serien spelar jag förstås på mitt eget sätt och undviker därigenom en del.
Fast vid de ställen där det helt enkelt inte går att slippa undan så väljer jag att se det som en kombination av kulturkrock och dålig smak – för det är ju egentligen det det är.
Oavsett vad vi västerlänningar tycker om det.
Sedan kan vi försöka låtsas att vi har kommit så mycket längre trots att film-, musik- och spelbranschen regelbundet behöver ”ögongodis” för att det ska gå att tjäna pengar.
När det sedan gäller bojkott…
Hur många kan tänka sig att bojkotta alla amerikanska filmer/serier för att de är fulla med övertydlig sexism eller väl kamouflerad sexism?