Jag älskar Animal Crossing. Det är ingen hemlighet. Jag håller serien som en av världens bästa någonsin, och håller Animal Crossing: New Leaf till 3DS som en av mina bästa spelupplevelser någonsin. Det är ännu ett exempel på hur Nintendo på något sätt lyckas stå ensamma i en hel genre. För med tanke på Animal Crossings fantastiska framgångar sedan seriens debut, borde det vilma av liknande titlar. Men precis som Zelda står i stort sett ohotat med sin formula, kryllar det inte direkt med titlar som framgångsrikt lyckas konkurrera med Animal Crossing (The Sims är inte riktigt samma sak ändå, även om likheter finns där). Och även om en framgångsrik serie får kloner så brukar det inte vara speciellt länge, eller utgöra ett så stort hot, som med Kart-racinggenren. Eller Pokémon, varför kopieras inte Pokémon med fler storsatsningar? Jösses, hur många andra än Nintendo gör ens storproducerade plattformsspel längre?
Jag kan inte låta bli att ha en känsla av att man tagit en enda aspekt av Animal Crossings många, många olika beståndsdelar – och försökt så gott man kan att pressa ut ett helt fullprisspel av det. Och det funkar inte. Att möblera rum som inte ens är dina och där du knappt behöver anstränga dig alls för att få tag i möblerna är inte ett koncept som kan stå på egna ben. Jag känner noll tillfredsställelse eftersom allt serveras, jag behöver inte hitta eller spara ihop pengar för något. Visst, det är lite mer än bara så, och man har faktiskt förbättrat kontrollen och upplägget avsevärt. Men när jag ser tillbaka på Animal Crossing: New Leaf känns det oundvikligen att Animal Crossing: Happy Home Designer känns som bara 20% av spelet jag älskade sommaren 2013. Det är synd att det annars så omsorgsfullt respekterade Animal Crossing till slut fick ett dåligt spel. Ett spel som sänker värdet på namnet Animal Crossing, och som bara känns onödigt.
Man bör hantera spinoffs varsamt. Annars hade jag dödsdömt Mario när jag körde Mario Pinball Land på GBA. Jag kan se värdet i det här spelet för de som älskar att designa rum. När jag bytte items i New Leaf var det många som samtidigt ville visa alla deras hus och rum de inrett vilket var imponerande. Jag tror dessa personer spelar det här spelet med en passion jag inte skulle kunna göra.
Det är riktigt tråkigt att de misslyckats förmedla vilket spel det här är för vissa och de trissar förväntningarna något ohyggligt. Själv väntar jag nog på nästa huvuddel i Animal Crossing-serien men kommer nog testa på detta lite snart men utan större förväntningar.
Det finns säker några få som uppskattar det här. Jag var en av dem som älskade att designa rum i New Leaf, det var liksom det mitt spelande kretsade kring i första hand. Men tjusningen med det är borta här, eftersom det 1) Inte är mina rum och 2) Möbeljakten är helt borta och 3) Friheten är borta eftersom spelet praktiskt taget säger åt dig vilka möbler du ska använda. Det var viktiga faktorer för mig.
Intressant teori om Nintendo som helhet får jag säga! Först tänkte jag att det kanske hade att göra med Wii-U som plattform, att det stora lyftet för konsolen liksom är passerat och att de kanske inte lägger så stor vikt (eller lika mycket pengar) vid titlarna längre. Fast å andra sidan har ju Nintendo släppt flera av sina konsolers bästa spel under sina konsolers sista levnadsår. Du har nog en poäng där om konkurrensbristen. Jobbigt läge ändå, då är ju deras största konkurrent de själva.
Att spelet ifråga sen faktiskt var till 3DS tänkte jag så klart inte på förrän efteråt, nej. 🙂