Rebooten av Tomb Raider 2013 är enligt mig ett av de bästa actionspelen för den generationen. Crystal Dynamics version av Lara spöar Nathan Drake vilken dag som helst i veckan. Så att säga att mina förväntningar på Rise Of The Tomb Raider vara skyhöga är inte att överdriva. I ärlighetens namn har jag haft svårt att tro att de skulle kunna toppa 2013 års Lara, men det har visat sig att min oro har varit helt i onödan.

Det känns komplett. Jag får precis allt jag önskar mig av ett actionspel
Rise of the Tomb Raider kan mycket väl vara det ultimata actionspelet. Episka set-pieces varvas med mysigt utforskande, högexplosiva actionsekvenser och häftiga stealthmoment. Det känns helt enkelt komplett. Jag får precis allt jag önskar mig av ett actionspel. Känslan av att det ibland blev alldeles för mycket pang-pang a’ la Uncharted i det första spelet får jag aldrig här. Det är verkligen perfekt avvägt hela tiden och jag överröses inte med den denna fiendehorden efter den andra. Istället ger spelet mig ofta tid att själv bestämma hur jag skall ta mig an vissa scenarion. Att ta sig igenom ett område med hjälp av några välriktade pilar avlossade från Laras, fortfarande helt fantastiska pilbåge, är alldeles underbart. Hade jag velat hade jag lika gärna kunnat rusa in vilt skjutandes omkring mig, men det är inte alls lika ballt som att nästintill ljudlöst utnyttja terrängen och omgivningen för att ta mig vidare.  Visst vill jag ibland att det skall sprängas saker i luften också och att fiendesoldater skall ramla som käglor men det är skönt när det inte känns påtvingat.

Som vi alla vet är Lara inte bara en actionhjälte utav rang utan hon är även en utforskare. Just denna sida av henne fick en inte så mycket av i spelet från 2013. Jag och många med mig har önskat att Crystal Dynamics till uppföljaren skulle se till så att vi inte bara får häftig action utan även häftigt utforskande. Vilket vi också får. Det kryllar av tombs att plundra och det är fröjd att göra det. Det är lagom kluriga pussel, ibland i nästan Zelda-klass.

I Rise of the Tomb Raider vill jag upptäcka allt och det säger en del om hur roligt detta spel är
Utöver det finns det nu även en hel del sidouppdrag att ta sig an. Detta gör att spelet känns så otroligt mycket större och matigare än sin föregångare. Allt som oftast känner jag att jag vill stanna kvar i ett område tills jag hittat och gjort allt innan jag rusar vidare i mitt äventyr. Och att jag känner så i ett spel hör absolut inte till vanligheterna – jag är en sådan person som oftast enbart fokuserar på huvudstoryn men i Rise of the Tomb Raider vill jag verkligen upptäcka allt och det säger en del om hur förbannat roligt och bra detta spel är. Lara Croft är utan tvekan den mest lysande stjärnan på actionspelshimmlen nu. Varken Batman eller Mad Max når upp till hennes nivå i år. Det skall bli otroligt spännade och se om Nathan Drake kan ha något att säga till om nästa år, men jag har väldigt svårt att se hur Naughty dog skall kunna överträffa det här. Jag är extremt nöjd över min upplevelse med Rise of the Tombraider och detta spel har helt klart höjt ribban när det kommer till tredjepersonaction.

Rymdimperiet slår tillbaka gjorde det. Gudfadern 2 gjorde det. Nu har även Rise Of The Tomb Raider gjort det. De har alla tre lyckats överträffa ett mästerverk.