Jag Àr en person som lÀtt blir uppretad av saker som för mÄnga kan ses som triviala. Folk som inte kan skillnaden mellan kausalitet och korrelation. Folk som uttalar Schweiz Sweich. Det faktum att vÀrlden tycks ha drabbats av en masspsykos och fÄtt för sig att avokado Àr skitgott, trots att det egentligen inte smakar mycket mer Àn gurka och har en betydligt sÀmre konsistens.

Det Àr en helt okej fruktjÀvel. Sluta komma i byxorna.

Det Àr en helt okej fruktjÀvel. Sluta komma i byxorna.

Den typen av saker gör mig upprörd.

Vad gÀller filmer, spel och böcker (och för den delen alla andra berÀttande medium) sÄ finns det en sak som upprör mig mer Àn nÄgot annat. Och det Àr folk som inte förstÄr hur Suspension of Disbelief fungerar.

Suspension of Disbelief, som ni kanske vet, Ă€r nĂ€r en publik vĂ€ljer att acceptera saker som hĂ€nder i en berĂ€ttelse trots att de vet att det inte hade kunnat hĂ€nda i verkligheten. Det Ă€r som ett kontrakt mellan berĂ€ttare och Ă„skĂ„dare som sĂ€ger “i den hĂ€r berĂ€ttelsen Ă€r det de hĂ€r reglerna som gĂ€ller. HĂ„ller sig berĂ€ttelsen inom de ramarna sĂ„ Ă€r det bara att acceptera.”

Klart att det finns berÀttelser som vill visa verkligheten sÄ som den Àr. Men de Àr en klar minoritet nÀr man jÀmför med berÀttelser som vill visa nÄgot annat. Verkligheten, sÄ som den Àr, upplever vi varje dag. Hela tiden. I pÄhittade historier kan vi uppleva nÄgot utöver det. Och för att det ska fungera mÄste vi acceptera de uppsatta reglerna.

Inte sĂ„ svĂ„rt, eller hur? Men Ă€ndĂ„. ÄNDÅ. Ska det missuppfattas.

Rico "Orimlig" Rodriguez

Rico kan göra det hÀr. För han Àr Rico Fucking Rodriguez.

Det finns tvĂ„ sorters sĂ€tt att missförstĂ„ konceptet. Det första Ă€r att inte hĂ„lla uppe sin del av kontraktet. Folk som kritiserar saker som uppenbarligen Ă€r etablerade i universumet. Det Ă€r den typen av mĂ€nniskor som sitter och tittar pĂ„ Star Wars och sĂ€ger “men sĂ„ dĂ€r kan man ju inte göra” nĂ€r nĂ„gon drar till sig en ljussabel med kraften. Eller Ă€r kritiska till hur Rico Rodriguez kan byta fram och tillbaka mellan vingdrĂ€kt och fallskĂ€rm hela tiden. ”SĂ„ fungerar inte en fallskĂ€rm!”

SÄ klart kan det inte hÀnda i verkligheten. SÄ klart Àr det fullstÀndigt orimligt. MEN. Det Àr etablerat i kontraktet. Den tysta överenskommelsen finns dÀr. Det hÀr Àr okej inom ramen för den hÀr berÀttelsen. Om du inte accepterar det dÄ har du fel. Och ska vara tyst. Och sluta.

Men de hÀr mÀnniskorna upprör mig ÀndÄ inte mest. Visst, de upprör mig med sin orimlighet, men de Àr ganska fÄ och lÀtta att avfÀrda. De förstÄr ju uppenbarligen inte fiktion. De mÀnniskor som dÀremot fÄr pannvenerna att pulsera pÄ ett sÀtt som absolut inte kan vara nyttigt Àr de som inte förstÄr att berÀttelsen fan mÄste hÄlla uppe sin del av avtalet ocksÄ.

TidvÀndarskit

AlltsÄ, jag vet att ni hÄller pÄ med magi, men tidsresegrejen var ju bara dum. Sluta.

Jag hatar nĂ€r en berĂ€ttelse bryter mot sina egna regler. Det Ă€r berĂ€ttarna sjĂ€lv som satt upp dem, sĂ„ dĂ„ fĂ„r de fan hĂ„lla sig till dem. Att bryta mot sina egna interna regler Ă€r den största synden man kan begĂ„. Men nĂ€r jag ilsket pekar ut det i filmer Ă€r dĂ€r alltid en jĂ€vel, en ogenerad liten drygröv, som sĂ€ger ”med det Ă€r ju inte pĂ„ riktigt”.

Pekar man pĂ„ ett plothole i en fantasyberĂ€ttelse sitter det lille aset dĂ€r och sĂ€ger ”men magi Ă€r inte heller pĂ„ riktigt! Man kan inte fĂ„ saker att levitera med en trollstav helleeeeeeer”. Är det en sci-fi ler svinet lite nedlĂ„tande och sĂ€ger ”det Ă€r ju hittepĂ„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„Ă„! Tror du verkligen att man kan resa i tiden i en blĂ„ lĂ„da?”

Och just dÀr och dÄ börjar jag fundera över var jag skulle kunna gömma en mÀnsklig kropp.

Reglerna Àr inte desamma som i verkligheten, det stÀmmer. Men det finns regler. Regler ger berÀttelserna struktur och hindrar dem frÄn att bara vara skit som hÀnder pÄ grund av fan vet. Reglerna kan vara lösa eller strikta, men de mÄste följas. Om du skriver en berÀttelse Àr det du som skriver reglerna. Om du dÄ inte lyckas följa dem, dÄ Àr du inte bra pÄ att skriva. Punkt.

Sper Muro Bru

NO THIS IS FINE

Det Ă€r inte annorlunda Ă€n att du inte Ă€r en bra speldesigner om du inte kan hĂ„lla dig till dina egna gameplayregler. Vi hade inte accepterat för en sekund om Marios fysik inte var konsekvent. Och ingen hade försvarat inkonsekvensen ”men det Ă€r ju inte pĂ„ riktigt, du kan inte faktiskt hoppa tre gĂ„nger din egen lĂ€ngd och landa pĂ„ varelser sĂ„ att de blir papperstunna”.

Jag Àlskar Suspension of Disbelief. Att försvinna in i en annan vÀrld Àr toppen. Men för att det ska fungera mÄste vÀrlden hÄlla ihop. Annars förstörs det. Annars faller jag ur det. Det Àr ett samspel mellan mig och berÀttelsen. Jag gÄr med pÄ att det just hÀr Àr andra regler som gÀller. BerÀttaren gÄr med pÄ att hÄlla sig till de reglerna.

Om det fallerar pÄ nÄgon av sidorna sÄ faller berÀttelsen. Och det Àr bara sÄ det Àr.