Jag hoppas ni lyssnat på Glenns sommarpod där han och jag pratar Metroid. Något som kom upp där var det hål i Metroid-historien jag har då jag inte spelat Game Boy-spelet. Det har aldrig riktigt lockat mig försöka, jag tror jag varit rädd att förstöra mina Metroid-minnen. Men så för åtta år sen läste jag om ännu ett indieförsök till uppfräschning av ett gammalt spel – Metroid 2. De flesta liknande projekt går ju i graven så jag vågade inte riktigt tro att det skulle tas i mål, men hoppet fanns där. I helgen, under Retroresan Meetup, satte jag mig ner och spelade det färdiga spelet.

bigbannerV2

Det var en snackis redan före kollot börjat, folk tog med sig datorer specifikt så vi skulle kunna spela det. Den här gången hade jag bestämt mig för att inte vara med i nån tävling där jag behövde klara 23 spel på ett dygn eller anta Probotector-utmaningar utan tänkte istället, sjuk från en vecks festival, mysa ner med det här. Folk hade redan hunnit testa lite och var imponerade över hur snyggt det var, det antogs också att det antagligen inte skulle vara så långt, några timmar eller så. Jag kopplade in SNES-dosan i datorn och startade. Ganska snabbt anslöt folk och vi förundrades över hur polerat och rätt allting kändes. Manne Evander var en av åskådarna och han blev sen min vapendragare hela spelet igenom. Ganska snabbt flyttade vi till lokalens projektor för att fler folk skulle kunna se på och vi utvecklade effektiva taktiker för att peka på kartan med skuggan från våra fingrar.

Det här är som att spela Super Metroid för första gången
Till en början tyckte jag spelet var ganska linjärt, vilket jag dock förstått att originalet också är där du har ett fast antal Metroider som ska tas ner innan nästa område öppnas. Snart visade det sig dock att den här versionen tagit sig en hel del friheter i att lägga till och förändra. Förutom att ha funktioner som att sikta snett och häva sig upp för kanter så har områden lagts till och backtracking fått ett syfte. Snabbt föll vi båda in i den där unika Metroidvania-känslan där alla dörrar och otillgängliga platser memoreras. Desto djupare ner vi kom i Metroidernas hemplanet desto mer rörande överens blev vi; det här är som att spela Super Metroid för första gången.

Sju timmar senare var det över och gåshuden hade ställts sig fler än en gång. Just där och då stod det sida vid sida med övriga Metroid-spel i 2D. Nu har jag fått några dagar på mig att smälta det hela och med lite nyktrare ögon så kan jag ändå se några skavanker. Nytänket saknas till viss del då det mesta är hämtat från andra spel, det är dock ändå en remake. Pacingen är inte helt perfekt med ibland ganska tomma sträckor som enbart känns som utfyllnad. Men det här är ändå petitesser i ett indieprojekt utan budget, resultatet är fortfarande helt fantastiskt och jag kan inte nog rekommendera er alla att släcka den Metroid-törst som Nintendo själva vägrar göra.

Tack för sällskapet Manne, jag tror vi båda skapade fina minnen i lördags.

Samma dag som spelet släpptes tog Nintendo ner länkarna, det är dock inga problem att fortfarande hitta det. Utvecklarna har dessutom hunnit släppa en uppdaterad version som fixar några buggar. metroid2remake.blogspot.com