Jag ska ta det direkt så får vi det överstökat; Crysis 3 har inget nytt som du inte sett innan. Militärer pangar med vapen och får skott i huvudet och dör, om och om igen, i olika miljöer. Det börjar bli lite tröttsamt men så är BroCod en ruskigt populär genre.

Jag som inte spelat de tidigare spelen har alltid sett på serien som en teknikdemo, en yta utan kött. Men för några månader sedan lyssnade jag på podden Play Before You Die där de spelade just Crysis, och det visade ju sig att det fanns ett gediget spel där ändå. Crysis 3 ramlade senare ner i brevlådan och jag var faktiskt pepp. Let’s do this! Spelet som är mer känt än nått annat för att vara snyggt är såklart vackert, på fler plan än bara tekniskt. New York är förvandlat till en djungel, inte en av betong utan med lianer och högt gräs och jag kan inte annat än att gilla det jag ser. CryEngine behärskar uppenbart fler färger än overkligt brunt. Spelet i sig är en ganska vanlig affär med militärer och aliens som ska forceras i noga uttänkta miljöer. Sen springer man genom nån form av korridor där man får story innan det är dags att lösa ännu ett nytt skjutarpussel. Bungies klassiska citat om de perfekta 30 sekunderna ekar i huvudet. Vi har sett det 100 gånger förr och för att det ska funka så kokar det alltid ner till en sak, gameplay. Det måste vara roligt att spela.

Crysis 3 är skitkul att spela.

crysis3_5_smallDu är fruktansvärt överlägsen dina fiender men hanterar du inte dina styrkor smart åker du på huvudskott illa kvickt. Jag som alltid spelar såna här spel på svåraste blev tvingad att tänka strategiskt på ett sätt jag inte behövt tidigare. När spelet är som bäst känns det som Metal Gear Solid i förstapersonsvy; jag scannar av området så fiendepositionerna markeras även bakom väggar, stealth-läget aktiveras och jag rör mig till nästa skydd där jag med min pilbåge tyst tar ner en fiende, vakterna kommer för att undersöka och jag fjärrhackar en turret bakom dem som pangar ner allihop, de sista fienderna lockas ut i ett vattendrag för att sen elektrifiera vattnet. Sällan har det känts så bra som när min plan gått i lås efter några svettiga minuters smygande. Miljöerna är förhållandevis stora och man ges utrymma att tackla problemen på sitt eget sätt. Vapenmodifieringar ger ett djup och jag kommer på mig själv med att byta mellan olika tillsatser och ammunitionstyper konstant. Det är helt enkelt kul att experimentera. Multiplayer följer i samma fotspår som resten av genren men med en finess av katt och råtta-lek som ändå känns fräsch.

Jag är splittrad inför Crysis 3. Å ena sidan är det är spel i mängden av FPS-skjutare som gör precis samma sak som resten. Å andra sidan är det ett riktigt välgjort sådant. Jag har riktigt roligt de gånger spelet når upp till sin fulla potential medan andra gånger stör jag mig ordentligt på det linjära tänket. Som tur är så har kampanjen bra pacing om än att den är något kort. I slutändan spelar jag ändå hellre det här än det senaste Call of Cuty, mest för att Crysis 3 lyckas få mig att känna mig förbannat cool.