Min relation till Segas succékonsol Mega Drive Àr speciell. Jag har aldrig Àgt en sjÀlv, men spelade ÀndÄ ofantligt mycket hemma hos kompisar, kusiner och barn jag barnvaktade Ät. Visst gick mitt Super Nintendo lite varmare, och visst Àr det fortfarande den konsolen jag vÀljer före nÄgon annan pÄ vÀg till en öde ö. Men Mega Drive har kommit krypande med Ären, och visat upp sitt minst sagt unika bibliotek av titlar.

Jag antar att retrofebern sedan RetrospelsmÀssan sitter i fortfarande, för nu har jag bestÀmt mig för att lista mina 20 favoritspel frÄn konsolen. Denna vecka fÄr ni de tio första positionerna i min lista. Om ni sedan fÄr vÀnta till nÀsta vecka, eller de nio veckor det egentligen Àr dags för mig att skriva en lista igen, det fÄr vi diskutera fram bland kommentarerna.

Men nog om det, nu kör vi!

20. Michael Jackson’s Moonwalker

moonwalker

NÄvÀl, sÄ hÀr i början sÄ kommer ju vissa titlar in, som kanske inte hade platsat pÄ andra formats topplistor. Moonwalker Àr inte ett sÄnt bra spel alls. Men det Àr vÀldigt coolt, lÄter förbannat bra och inleder ocksÄ vÀldigt bra. Under en tid dÄ Michael Jackson var den coolaste, störste och bÀste artisten som fanns sÄ vÀgde det tungt att huvudrolla honom i ett tv-spel. Och Moonwalker kÀndes verkligen som ett Michael Jackson-spel, i all sin konstighet. Idag har den störste gÄtt ur tiden, men hans musik kommer alltid leva kvar och dÄ och dÄ sÄ föredrar jag faktiskt att lyssna till hans musik genom ett ljudchipp i Mega Drive.

19. Wonder Boy in Monster World

wonderboy

Wonder Boy lÄnade in vÀldigt mÄnga idéer frÄn andra framgÄngsrika spelserier till den grad att det började kÀnnas som meta-humor, men mixade in dem djupt ner i en spelmekanik som kÀndes solid och pÄlitlig. LÀgg dÀrtill en vÀldigt mysig presentation och ett ett för sin tid otroligt öppet upplÀgg och plötsligt börjar Wonder Boy 5(?) se ganska bra ut. Det hÄller inte hela vÀgen in i mÄl, men vÀgen dit Àr ÀndÄ vÀrd att vandra.

18. Streets of Rage 2

sor2

FĂ„ Beat-em-ups har Ă„ldrats vidare bra. Turtles in Time, visst. Street Gangs, absolut. Streets of Rage 2? Kanske. Jag spelade aldrig föregĂ„ngaren men blev tipsad att hoppa in i del tvĂ„ med detsamma. Och att hoppa in i en ny spelvĂ€rld med detsamma kan vara lite plĂ„gsamt, Ă€ven om det bara Ă€r en vĂ€rld dĂ€r man slĂ„r, sparkar och kastar saker pĂ„ varandra. Även om spelet i frĂ„ga hĂ„ller vĂ€l sĂ„ jĂ€mför jag det konstant med nĂ„gra av genrens giganter, och det nĂ„r sĂ€llan upp till samma nivĂ„. Musiken Ă€r dĂ€rtill lika ikonisk som hemsökande, dĂ„ den om och om igen maler sig in i ditt innersta medvetande och slĂ„r lĂ€ger för resten av ditt liv. PĂ„ gott och pĂ„ ont.

17. Pulseman

pulseman

Med handen pĂ„ hjĂ€rtat sĂ„ sĂ„g det hĂ€r spelet mer intressant ut Ă€n vad det faktiskt var nĂ€r jag började spela det. Eller rĂ€ttare sagt, det hade vĂ€ldigt vĂ€ldigt pĂ„tagliga brister som tar ner helhetsintrycket frĂ„n ett pĂ„ sina hĂ„ll intressant spel. Jag förstĂ„r nog Ă€ndĂ„ vad Game Freak ville göra. Ta Sonic, blanda med Mega Man och pumpa in lite meta-passande elektronisk musik. Resultatet borde bli en succĂ©. Men om man vĂ€ntar i 15 Ă„r innan man slĂ€pper spelet utanför Japans grĂ€nser sĂ„ kan man nog inte rĂ€kna med nĂ„gon större internationell succĂ© i alla fall. Men ett rĂ€tt schysst spel Ă€r det Ă€ndÄ – hela slutpartiet dĂ€r man spelar en spelkaraktĂ€r inuti ett annat spel Ă€r lika fantastiskt som minnesvĂ€rt.

16. Aladdin

aladin

Vissa hÀvdar att det Àr Megadrive-versionen av 16 bitar-Aladdin som Àr den bÀsta. Jag hÄller inte med, inte alls. Men det Àr inte pÄ nÄgot sÀtt ett dÄligt spel. Det Àr ett spel som i mina ögon skulle stÄ betydligt högre i kurs om det inte vore för det fantastiska Super Nintendo-spelet. I denna version Àr Aladdin mer slagkraftig, actionbetonad och mer kapabel till vÄld. Och visst, jag kan ocksÄ se hur det gör ett spel lite mer intressant. Men det Àr inte den Aladdin jag lÀrde kÀnna i Disneys film. Om jag bara kan bortse frÄn det dock, sÄ ÄterstÄr ett rÀtt bra spel med kvalitéer som med facit i hand saknas i SNES-versionen.

15. Vectorman

vectorman

Vad var egentligen Blast processing? Jag vÀgrar tro pÄ trÄkmÄnsarnas svar, och vÀljer istÀllet att tro att det var en typ av magi som existerade under huven pÄ Mega Drive. Vad den gjorde? Kanske möjliggjorde den Sonics hastighet? Eller Striders enorma svÀrd? Eller möjligen all denna lÀckerhet som Àr Vectorman? Det mÄ vara mer teknikdemo Àn faktiskt spel, men flera Är senare lyckas Vectorman ÀndÄ imponera pÄ mig. Mjukt som silke och med otroligt snygga ljuseffekter. SpelupplÀgget kÀnns ocksÄ gediget, om Àn lite naket. Det Àr fortfarande kul att skjuta sönder saker, men det Àr presentationen som lÀmnar de mer bestÄende intrycken.

14. Toejam and Earl

toejamnearl

HÀrligt konstigt och charmigt flummigt. Fyra ord som summerar Toejam and Earl perfekt. Det hÀr var ett spel som jag under tidiga 2009 spelade tillsammans med min vÀn Jonas för att sedan skriva om pÄ Retroresan. AlltsÄ pÄ tiden dÀr Retroresan fanns i bloggform, och inte som podcast. Vi hade bÄda en vÀldigt trevlig stund tillsammans med spelet och minns att vi faktiskt lyckades med bedriften att klara spelet, mycket tack vare Jonas trygga vÀgledande dÄ jag vill minnas att han faktiskt hade spelat spelet tidigare. Summerat Àr Toejam and Earl ett vÀldigt speciellt spel som överlevt mÄnga vintrar med sina hyfsat unika idéer. Och sin fantastiska musik, förstÄs.

13. X-men 2: Clone Wars

xmen2

X-Men:s första försök pÄ Mega Drive luktar inget vidare idag. PÄ mÄnga sÀtt Àr det bajs. Riktigt illaluktande bajs som sitter kvar i vÀggarna hur mycket du Àn spolar och skurar. Men till uppföljaren tog man tillvara pÄ de kvalitéer som ÀndÄ fanns i föregÄngaren, putsade och polerade andra detaljer. Och till X-Men 2 hade man lyckats knÄpa fram ett riktigt gediget spel. Visst finns skavanker kvar hÀr och dÀr, men det förlÄter man i samma stund som man fÄr spela som Magneto efter att ha besegrat honom. Att spelet dessutom inleder med en bana innan titelskÀrmen, dÀr snön verkligen Àr jÀttesnygg, förstÀrker mitt positiva omdöme Ànnu mer. Jag vet att alla inte gillar detta spel, men sÄ har jag ocksÄ utvecklats till en Magneto-fanatiker pÄ senare Är.

12. Micro Machines 2: Turbo Tournament ’96

micromachines2

HÀr och dÀr pÄ min topplista kommer ni hitta spel som Àven gick att hitta pÄ andra format. Kanske till och med i bÀttre utförande Àn pÄ Mega Drive. Men jag har endast spelat Micro Machines pÄ ett Mega Drive, och har inget annat att gÄ pÄ. Det jag dock vet Àr att detta spel angrÀnsar till briljans med sitt enkla upplÀgg. Jag minns tydligt hur jag spelade oÀndliga mÀngder Micro Machines 2 medan jag barnvaktade vÄra grannars barn. Tillsammans spelade vi lÄngt efter de egentligen skulle lagt sig, med en chipsig beanbag och flottiga kontroller. NÀr det kommer till nostalgifyllda varma minnen knutet till en specifik konsol Àr det endast ett fÄtal tillfÀllen som toppar vÄra sena nÀtter med deras Mega Drive.

11. Comix Zone

comixzone

Konceptuellt förtjÀnar verkligen Comix Zone att landa pÄ topp 10. Eller om man för den delen ser till presentationen, som Àr bland de snyggaste som vi fick se i 16 bitar. Det Àr verkligen hÄrfint, och smÄtt retsamt, men Comix Zone Àr ÀndÄ inte topp 10-bra. VÀcker du mig pÄ natten om nÄgra mÄnader kanske det plötsligt har tagit sig förbi nummer 10, listor mÄste ÀndÄ kunna förÀndras allt eftersom livet tickar pÄ. Men det jag idag minns frÄn Comix Zone Àr en förbannat stilig och imponerande presentation, och ett intressant upplÀgg. Inte mycket mer Àn sÄ dock, och yta och koncept rÀcker inte för denna gÄng.

Hur ser era listor ut? Hur kommer resterande del av min lista se ut? Vilka minnen har du sjÀlv frÄn konsolen? Och framförallt: nÀr vill du se den andra delen av listan? NÀsta vecka, eller om nio veckor?