Jag har sagt det förr och säger det igen. Multiplayer blir inte bättre än i Quake 2. Det fanns något så rent och finjusterat där i det Voodoo 2-färgade kuddlandet. Det gick lite långsammare än ettan och karaktären kändes som en härlig klump som for genom det lågpolygonerade landskapet där strafe- och doublejumps gjorde dig till en superhjälte. Vapnen, miljöerna och effekterna var nya i en värld som ännu bara precis börjat utforska FPS i 3D-grafik. Låt mig berätta om de fem saker jag minns med värme. To set the mood, var goda lyssna här till ett av spelhistoriens bästa soundtracks.
q2dm1
Bra multiplayerbanor är ett hett diskussionsämne. Q3 Arena-folket säger Longest Yard. Wake Island har vart med i en stor mängd Battlefield-spel så som Dust i Counter Strike. De flesta listar inte ens Quake 2:s The Edge, eller q2dm1 som det hette när den smattrades in i drop-down konsolen. Banan har allt. En hiss. Vatten och en grotta under ytan. Stor arena i mitten och smala gångar ovanför. Varje yta känns som att den har en mening och en är inte säker nånstans. Förutom när en campar hissen med raketgeväret då kanske.
Sätta hoppet från gul armor till superhälsa på q2dm1
Quake 2 handlar så mycket om rörelse och att behärska tangentbords- och mustekniker. Jag minns det första uppkörningsprovet, att på just banan The Edge inne i det stora rummet kunna:
1: Dubbelhoppa med god fart upp på lådorna till gul rustning.
2: Bygga så bra fart i det hoppet att en kunde sätta en strafejump till den stora lådan med backpacket.
3: Fortsätta sitt momentum därifrån i ännu ett strafejump till superhälsan.
När jag satte den och det låstes upp i huvudet tog det 3 sekunder att få 50 i rustning och 100 i hälsa istället för kanske 20 sekunder. Sådan övning på småsaker är typiskt för tävlingsbaserade FPS och det har aldrig varit bättre än här.
Railgun
Den föddes här för mig och många andra. Railgun. Railgunnen. Rejlen. Som sen kommit åter i så väldigt många actionspel som vapenindustrins framtid. Den här versionen sköt projektiler av urlakat uran, stora som ägg, och lämnade ett härligt blått spiralmönster efter sig. Inget snipergevär har vart bättre eller mer precis som här. Om en fick in flytet var det ett euforiskt peka-och-klicka gibbande och spelets utan tvekan mest kraftfulla vapen. Men då ska du kunna sikta, banne mig.
Quakt 2 CTF
CTF var mig veterligen det som spelades mest seriöst som lagsport på nätet och i turneringar och är nog till dags dato det bästa CTF-läget i ett spel någonsin. Spelets naturliga snabbhet kombinerat med nya utbytbara powerups och den otroliga uppfinningen grapplinghook så uppfanns taktiker, genvägar, skills och allt annat i en perfekt storm av lagbaserat mayhem. Vi lärde oss tack vare grapplinghook vad det verkligen innebar att juka (idag populär term i MOBA-spel). Att springa och skjuta sin grapplinghook mot taket resulterade i många fall att motspelare försökte förutse din bana genom rummet och raketer och railskott flög ovanför ditt huvud. Sen släppte du bara knappen och fortsatte framåt. Idag kallas det att juka men på den tiden kallade vi det efter den lokala mästaren Chagor för Chaggehooken.
Action Quake 2
Redan innan CS fanns den lagbaserade antiterrorist-shootern och även denna nötte vi tills vi somnade framför skärmarna. Småsaker som att ett skott i magen gav en blödningseffekt eller att benskott gjorde att du haltade kändes väldigt häftigt då och är något som definitivt saknas i dagens FPS-klimat. Skärmen blir lite röd och du tuffar vidare. Den här tidens spel hade statisk hälsa och blev du skjuten i Action Quake hade du 20 i hälsa kvar tills du dog. Dessutom fanns det kastknivar och allt gick precis lika fort och hoppigt som i vanliga Quake. Lights! Camera! Action!
Under tiden jag skrev det här inlägget installerade jag också Quake 2. Det är fredag, jag är ledig och så fort jag publicerat ska jag se om takterna sitter i. Alla tiders bästa multiplayerspel skulle nog hålla än idag, i alla fall om jag fick spela det med likasinnade. BF, CoD, Cs och Quake Live är bleka kopior till vad jag fortfarande anser vara höjdpunkten av PC-eran.
Ibland drömmer man sig tillbaka till slutet 90-talet. Även om vi som mest spelade QuakeWorld tittade snett på detta ”bruna spel med sirapskänsla” så känner jag igen mig i mycket av det du skriver. Kunde sitta i timmar och bara hoppa runt på banorna tills allt satt perfekt, sen att utföra det under en match var en helt annan sak :p
Oh ja! Är ungefär som jag och combos i Street Fighter nu, utföra i match är en annan sak. Men testa nu och hoppet sitter fortfarande, och det kunde jag göra under match 6 av 10 ggr typ 😀
Brunt är verkligen vad det är. Glömde skriva om det men tänkte säga att originalet till Gears of War-brunt föddes redan på Planet Strogg.