För några veckor sedan bestämde vi efter långa förhandlingar att The Witcher 3 skulle vinna årets Game Of The Year på Svampriket. För min egen del föll rösten på det eftersom andra titlar var heta potatisar. Det verkade som att det inte fanns så mycket att klaga på i The Witcher 3, varken från de på Svampriket som spelade eller recensenter från andra sidor. Det fanns inget polariserande med det. Så när de andra titlarna i topp 5 klämdes och trängdes liksom landade The Witcher 3 på toppen, och det kändes ok för min del.
Lustigt nog valde Sony att sänka priset med hälften till sin januarirea på PSN, vilket kom som ett brev på posten en fattig månad som denna. Inte bara för att jag själv vill känna på årets spel utan för att jag vill göra en utvärdering av oss själva. Gjorde vi rätt val här eller var Glenn, Anders och Niklas precis som massor av andra ute och cyklade när de hyllade spelet till skyarna?
I skrivande stund är jag en liten bit in i Bloody Baron men har som vanligt svårt att slita mig från distraktioner i form av random sidoquests och botaniska exkursioner. Det är alltså fortfarande svårt att ge huvudstoryn något slags betyg ännu, men världen i sig kan jag redan fastställa som något jag verkligen, verkligen gillar.
Om sanningen ska fram har jag dock svårt för så kallad ”high fantasy” och föredrar den mer suggestiva subgenren ”sword and sorcery” som gjorde Conan berömd. Om det finns magiska portaler, alver, drakar och så vidare så måste det vara välskrivet och internt logiskt för att jag ska orka med det. Författaren Steven Erikson har i sin serie ”Malazan – Book of the Fallen” en förmåga att göra även de mest utflippade och magiska sakerna verka logiska. Trollkarlar känns i ärlighetens namn mer som vetenskapsmän i hans värld istället för Elminster-karaktärer som skickar eldbollar ur skägget.
Jag tror att jag fortfarande stör mig på detta i The Witcher ibland, att det magiska känns för… magiskt. Jag skulle vilja veta var kraften i Witcher-signs kommer ifrån, och exakt hur, var och varför en magisk portal fungerar. Finns det dimensioner som i Malazan där trollkarlar tar sin kraft ifrån genom att göra väggarna mellan dessa tunnare, eller finns det någon slags verklighetsböjande fysikmall författaren lutar sig på? Här skiljer sig The Witcher och Malazan-serien åt för mig, men det lär bero på att jag inte spelat spelen eller läst böckerna tillräckligt ännu. Jag hoppas att det kommer att ändra på sig.
Däremot ligger Eriksons fokus precis som The Witchers väldigt ofta på det vanliga, alldagliga bös som en bysmed, soldat eller en tiggare måste hantera och jag tror det är i den kontrasten som riktigt bra high fantasy utspelas. Inspirationen från den europeiska medeltiden, krigets helvete och den vanliga människans lidande ger i The Witcher 3 en välgrundad känsla till allt som säger att världen har sin gång även utanför det magiska. Spelet säger att det är det som egentligen spelar roll, att kunna hitta det allmänmänskliga även i de mest galna situationer. Det är väl där riktigt bra high fantasy skiner eftersom det utflippade lyfter fram det mundana. Inte många lyckas, men när det händer så är det så enastående att en storknar.
Och där kanske vi hittar en av de största anledningarna till att rätt spel vann. För det prosaiska i kontroll och grafik är ju fint i sig att titta på, men det säger inget slutgiltigt om varför jag spelar. För mig räcker tiden jag lagt för att vidimera att mina kollegor hade rätt, men jag är långt ifrån klar spelet.
Ett tips är att läsa böckerna för vidare fördjupning, men med risk för att du ändå blir besviken kring det magiska. Witcherserien fokuserar, som du själv nämner i texten, på många andra frågor
Det är ju lite just det jag vill åt för att komplettera min upplevelse. Magi kan få vara magi, men inte för mycket. Om svaret på frågan om hur det funkar är ”magic” är inte ens drakar och portaler ok i min bok. Bra fantasy har en förklaring till allt tycker jag, annars suspendas min gamla disbelief ytterst fort
vänta har jag missförstått ngt?
”För några veckor sedan bestämde vi efter långa förhandlingar att The Witcher 3 skulle vinna årets Game Of The Year på Svampriket. För min egen del föll rösten på det”
du röstade på ett spel du inte spelat? förrän nu? whaaaaaaaaaaaaaaaat?
Ja?
Har du lyssnat på podden? Vi kivades om placeringar 2-4 typ men ingen hade något negativt att säga om The Witcher. Eftersom det är en GEMENSAM lista så kändes det rimligast att det fick vinna då.
Min personliga GOTY ser helt annorlunda ut vilket du kan läsa här:
https://svampriket.se/2016/01/arets-spel-2015/
okej jag skriver det igen för att belysa hur dumt det är:
Du röstade på ett spel du inte spelat? för GOTY? och du tycker inte att detta skadar din trovärdighet som journalist?
jag vill inte låta för negativ och kritisk, tycker att ni på svampriket är bra på många sätt, men detta tycker jag förtjänar kritik. du måste fatta, när jag sätter mig ner och surfar internet på lunchen och vill läsa om spel och spelnyheter, förväntar jag mig ju att den som förmedlar dem och skriver om dem har koll på läget. alltså har spelat spelen som diskuteras. annars faller ju hela poängen.
FYI vet inte om du ser dig själv som journalist, så det kanske inte är rätt titel, rätta mig i så fall.
Till att börja med kan du läsa vad jag skrev i min förra kommentar. Vi försöker komma överens om en lista tillsammans. Vi röstar inte per se, där jag valde The Witcher längst upp utan när vi längst samtalets gång började komma fram till något så verkade The Witcher vara rimligast i topp trots att spel jag spelat fortfarande fanns med. Eller ska spelet hamna längst ner på min lista för att jag inte spelat det? Ska jag inte lita alls på mina redaktionsmedlemmars omdöme när vi försöker komma fram till en gemensam lista för Svampriket.se?
Lyssnar du på podden kommer du att förstå. Om det är ordet ”rösta” som i någon slags demokratisk votering du hänger upp dig på kan du bara bortse från det. Detta är en väldigt mjuk och luddig process vi använder oss av, inte något binärsystem.
Och som jag sa, om du ens läste, är min personliga GOTY helt annorlunda och där har jag bara listat spel jag har spelat. Klicka på länken, titta på Peter, så kan du se vad jag tycker är årets spel.
Om du tycker vårt sätt att arbeta är konstigt, eller att faktumet att vårt gemensamma samtal kom fram till att The Witcher 3 vann årets Goty så kan jag bara beklaga.
”Vi röstar inte per se, där jag valde The Witcher längst upp utan när vi längst samtalets gång började komma fram till något så verkade The Witcher vara rimligast i topp”
”när vi försöker komma fram till en gemensam lista”
”vårt gemensamma samtal”
vad kan ditt bidrag varit till dessa diskussioner? ”jag tycker det har snygg trailer och så, även boxarten är väldigt cool. tycker även det lilla jag sett från lets plays verkar ball, så ja, varför inte GOOTY?”
ärligt talat, tycker du detta är konstiga saker jag påpekar? tänk om du läst en literatur-blogg eller nåt ”detta tycker jag är årets bästa bok, längtar som fan tills jag får tillfälle att läsa den”
kolla. jag vill på nåt sätt visa min välmeningen, vet att det inte framstår så, men kan ni inte ta detta som ngn slags konstruktiv kritik? nästa gång ni gör en årets-spel-lista, spela alla kandidater.
Jag tycker du har rätt i din kritik från vissa synvinklar och jag förstår att du menar väl, ingen fara. Däremot är det lite missriktat här. Vi debatterar fram vårt GOTY baserat på åsikter. Framförallt släpper vi på tyglarna i vårt GOTY-avsnitt där vi tillåter mer löst tyckande baserat på just vad vi läst, hört och sett av spelet. Om man spelat spelet är åsikten förstås mycket mer välgrundad, men då vi ska försöka komma fram till en lista där alla har en talan så har vi valt att arbeta på det här sättet. I fallet med The Witcher 3 höll Niklas ett brandtal i podden, Anders och Glenn stämde in och jag själv har hört precis noll negativt om spelet. Plats 2 till 4 däremot hade vi skilda åsikter om då det fanns mer negativt att säga om dessa och att ingen ville se det ena eller det andra på plats ett så blev det naturliga att The Witcher 3 hamnade på toppen. Det var mitt förslag att det skulle bli så, och de andra höll med eftersom vi i de andra spelens fall inte kunde komma överens.
Om vi ponerar motsatsen då så måste ju alla ha spelat alla spel för att ens kunna delta i diskussionen. Vi är amatörer som alla har heltidssysslor utanför Svampriket och har helt enkelt varken tid, råd eller ork att ta oss igenom alla spel som kan tänkas nomineras inför året. Så om vi gick efter att vi bara kunde rösta på det vi hade spelat skulle vilken given redaktionsmedlem som helst låsas ute från samtalet eller bara få ta del av vissa platser. Det tycker vi är supertråkigt, så vårt material och vår lista tas fram på ett löst, luddigt och lite flamsigt sätt. Något som vi över huvud taget ser som ledord på Svampriket.
Så du kommer inte heller nästa år få se en goty-lista där alla har spelat alla spel. Det har inte hänt tidigare, det hände inte i år, och det kommer inte hända i framtiden på Svampriket heller. Om det är mer objektiva och korrekta listor du är ute efter kan du säkert hitta det där ute nånstans, men här är vi lite sladdrigare och jobbar på det sätt vi vill. Det måste du tyvärr finna dig i. Vi är jätteglada att du läser och kommenterar, men om vi inte kan catera till din smak så får det väl vara så.
Allt gott!
Och journalist är bara de som är utbildade till journalister. Jag kan väl kalla mig skribent på sin höjd. Så nej.
Väldigt bra text! Att du drar paralleller med Steven Erikson är smått genialt!
Precis som du kan jag ha svårt för det som kallas ”High fantasy”. Steven Erikson gör high fantasy precis så bra som det faktiskt kan vara, i min bok. Precis likadant gör Witcher 3 fast som spel. Du lägger fram det finare än jag dock ^^
Precis som Erikson tycker jag att Witcher 3 sår många frön. När Icarium och Mappo strosar omkring i Genabackis eller whereever finns alltid ruiner eller gamla tecken på äldre civilisationer eller folk som levt där förut, en vardag som brukade vara där. Och Erikson är mästerlig på att få en intresserad av det. Och jag tycker Witcher gör ett nästan lika bra jobb. De små berättelserna bredvid den storslagna, episka god-mot-ond-historien gör så jävla mycket för stämning och känsla. Lägg därtill en drös större side-quests och… ja, du lär märka.
Är så otroligt spänd på vad du tycker sen när allt kommer kring! Varför streamas inte det här? Eller varför läggs inte det här på youtube? Vilken typ av karaktär spelar du som? Vad ska du fokusera på rent build-mässigt? Så många frågor!!
När du pratar om att läsa böckerna, menar du novellerna då? Jag har läst fyra, och kan inte minnas att man gick in på the nitty gritty om magin där… kan ha missat dock. Märkliga böcker, överlag ^^ Men mitt tips är annars att du kollar in böckerna IN GAME! Finns mycket att läsa om, och jag vill minnas att det finns böcker om magi, scorceresses och alv-magi osv. Tar ju lite tid dock ^^
Asså fan om jag orkade spela in eller sitta och vara underhållande när jag spelar sånt jag verkligen gillar. Det är svårt. Jag brukar sitta helt nedsläckt och nära TV:n och ha 100% inlevelse när det är atmosfärsika rollspel. Jag hade ju däremot kunnat göra den här texten i videoformat, så är det ju.
Erikson ska jag säga att jag slutade läsa vid Midnight Tides. Det var lite svårt med ombytet och övergången till helt nya karaktärer, Tiste Edur och allt vad det hette samt att jag flyttade till Stockholm just när jag läste den biten. Har sedan dess mest googlat och kikat lite, för världen fascinerar ju. Det är Bridgeburners som är mina stora favoriter, men skulle ju klart vilja lära mig mer om Anomander Rake, The Hounds, Seguleh, Dassem Ultor etc
Du är faktiskt skyldig dig själv att läsa dom andra fem böckerna. Eller… Läs i alla fall The Bonehunters(bok nr 6 fyi). Den går tillbaka till många av de gamla karaktärerna samtidigt som den kryddar med lite av det bästa från Midnight Tides(som jag kan hålla med om är bland de svagare av böckerna). För herregud människa, du har så många ”Alltså-va-fan-hände-just-nu-min-hjärna-exploderar”-moment kvar. Vet att det suger tid och så, och att ingen av böckerna kommer upp i Memories of Ice-klass, men du måste verkligen!
Tjänna Peter! Kul att du ger dig in på The witcher, bra spel!
Tänkte komma med ett litet läs tips på en bok du verkligen borde kolla in med tanke på vilka kriterier du har på din fantasy!
http://www.goodreads.com/book/show/186074.The_Name_of_the_Wind
Helt fantastisk bok som vänder upp och ner på allt vad fantasynarativ är och bygger en otrolig historia samtidigt!
The Witcher är ett riktigt bra spel men jag får väldigt svårt att fokusera på main story i såna här öppna världar. Man börjar med ett main mission men när man väl är på väg dit upptäcker man en grotta. Självklart kan man inte slita sig från att gå in och vips är man på ett sidouppdrag och när man väl är där hittar man en flicka som gråter. Man måste ju gå fram och fråga hur det mås och vips så är man på ett sidouppdrag i sidouppdraget.
Det är kanske fel på mig som känner så här men det är ju bara så mycket man ”måste” göra. Är inne i samma fas i Fallout 4 nu. Spelat kanske 60 tim och gjort 5 uppdrag på main storyn.
Ett spel med öppen värld jag inte gör detta är GTA spelen. Där känns alla sidouppdrag som att man kan skippa även om jag gör en hel del ändå.
Så vart fan vill jag komma med detta vet jag ej men öppna världar kan bli för mycket när man inte kan fokusera på ett uppdrag utan vill göra allt nu. Men det blir väl så att det byggs en massa bös uppdrag för att klara kvoten ”att vill du göra allt i vårat spel får du minsann spela 350tim” så att man får valuta för pengarna. Nä nu väntar vi alla på Ratchet and Clank så vi gemensamt kan spela årets spel och detta på under 350 tim.