Samma gäller för spel. Jag vet inte hur det är med er, men jag var inte 18 år gammal när jag spelade GTA för första gången. Jag undrar om jag ens var fyllda tio. Hemma hos min granne eller kanske hos min kompis Robin. Vad spelet handlade om varken visste eller brydde vi oss om, men vi visste att man kunde använda fusk för att få en massa vapen och sen skjuta alla man såg. Coolt.
Nu så här i efterhand kanske jag inte tycker samma sak är lika coolt. Och nu när jag faktiskt i vuxen ålder spelat igenom ett helt GTA för första gången så var fokuset på att skjuta vilt omkring sig inte riktigt lika stort. Och jag vet inte ens om det går att plocka upp en prostituerad i spelet, något jag alltid var extremt medveten om i mina yngre dagar.
Min bild av vad som är vuxet och inte i spel har helt enkelt skiftat lite, sen jag blev vuxen. Men det känns inte alltid som att spelvärlden har hängt med.
Ibland undrar jag om åldersgränser på spel och filmer har gjort oss dummare. Någon satte en siffra på förpackningen och istället för att se det som en rekommendation om vem som lämpligtvis skulle se eller spela det, så började vi tänka på det som en indikator på hur vuxet något var. 18+? Helvete så vuxet.
Idag när vi pratar om vuxna teman refererar vi oftast till saker som är mörka och edgy. Men vid en närmare undersökning verkar de flesta saker som refereras till som vuxna egentligen bara vara saker en tonåring tycker är coolt. Nästan alla spel med artonårsgräns känns som att de egentligen är riktade mot femtonåringar.
Tuttar och blod är en fjunig fjortis idé om vad vuxet är. Och bara för att något inte är för barn gör det inte vuxet. Jag garanterar att det finns fler vuxna spel utan 18-årsgräns än med.
I skrivande stund håller jag på att spela två spel parallellt, Cyberpunk 2077 och Spiritfarer. I det ena kan du gå på strippklubb och skjuta folk i huvudet så att det exploderar, i det andra finns ingen knapp för att attackera, men en dedikerad kram-funktion. Men jag vet vilket spel jag skulle kalla för mest vuxet.
Det finns ingenting som gör våld ”vuxet”, småungar slår varandra i huvudet hela tiden. Sex är visserligen ett vuxet tema, men ditt spel blir inte vuxet bara för att det innehåller en strippklubb. Det som gör sex till ett vuxet tema är inte den fysiska nakenheten utan den emotionella.
Verkliga vuxna och mörka teman handlar om sårbarhet och emotionell ärlighet.
Att visa sina absolut svagaste sidor för någon och låta dem acceptera dig för den du verkligen är, det är vuxet. Att se sina rädslor i vitögat och inte nödvändigtvis komma över dem, men acceptera att de finns och att de är en del av dig, det är vuxet.
Vuxenhet är att må skit, men ändå försöka öppna sig inför andra och existera i känslan tillsammans med dem. Vuxet är att visa medkänsla. Att våga vara barnslig med någon är vuxet. Att vara oironiskt uppmuntrande, det är vuxet!
Det är dags att släppa bilden av vuxenhet som vi byggde som tonåringar och inse att vi är de vuxna nu. Man får så klart tycka om vilka spel man vill, jag tycker till exempel om Cyberpunk 2077, mot bättre vetande. Det är fritt fram att spela tuttvåldsspel bäst man vill. Men kom inte och låtsas att ni gör det för att ni är så jävla vuxna.
Detta inlägg är en del av Svamprikets krönikevecka, där vi publicerar krönikor varje dag från måndag till fredag. Berätta gärna vad du tycker om temaveckan i kommentarsfältet nedan eller direkt på vår Discord-server.
Jag kramar mina barn och min fru men undviker strippklubbar och att skjuta folk.
Men när jag spelar spel så kan jag gärna göra det sistnämnda, och får jag se en tutte så slänger jag inte handkontroller och stänger av i vrede.
När det gäller CP2077 så tycker jag att relationerna är det bästa med hela spelet och absolut för en vuxen publik, men tror inte min 15-åring hemma kommer minnas de lika mycket som jag när han spelat igenom spelet.
Jag tror att i majoriteten av all underhållning (böcker, film och spel) för en vuxen publik så dör det folk och våldet för berättelsen framåt. Är det då fel att majoriteten att alla spel är våldsamma?
Jag personligen håller inte alls med, jag älskar allt från när John McClane med glimten i ögat dödar tyskar i Nakatomi Plaza till de mörkaste vidrigheterna i Bloodborne.
Kramknapp, nejtack!
/Peter (Peterboxy på discorden)
Man får absolut tycka om de sakerna i spel, det argumenterar jag inte emot. Jag gillar också pangpang-spel, och kastar inte kontrollen om jag ser en tutte, även om det ofta känns tröttsamt och omotiverat. Min poäng är att spel inte blir ”vuxna” av tuttar och pangpang.
Det finns absolut vuxna delar av CP2077, och vissa av relationerna är ett bra exempel på det. Men de är vuxna för att karaktärerna känns välskrivna och deras relationer är komplexa och intressanta. Inte på grund av tutte fuck yeah.
Jag tror absolut inte att det dör folk i majoriteten av all vuxen underhållning. Det är definitivt inte lika överrepresenterat i film och böcker som i spel, och framförallt inte våldsamma dödsfall. Hela drama-genren är till exempel ofta vuxen utan att någon blir skjuten i huvudet ens litegrann.
Die Hard är en kul film och Bloodborne verkar vara ett bra spel, om än inte för mig. Men vet inte om jag skulle lyfta fram dem som höjden av vuxen media. Men de kan vara bra ändå! Jag gillar en massa saker inte är supervuxna. Men jag försöker heller inte låtsas som att de är det.
Och du borde ge kramknappen en chans, Spiritfarer är ett väldigt bra spel.
Ville bara säga emot lite. =)
Så vi vita, medelålders, sura gubbar får en röst också.